Cirkeln ar sluten

Buenas.

Nu har vi aterkommit till Valparaiso, efter att ha blivit utsatta for vad som vi i dagligt tal brukar kalla "The A-factor".

Efter Pucon spenderade vi skona dagar i Mendoza, miljonstaden som kanske skulle kunna vara Argentinas Goteborg. Trevlig ar den iallafall. Dar var vi ute pa vinprovning samt spenderade en dag till hast. Mycket trevligt och det ar bara att beklaga att man inte kan ta med sig nagra lador vin hem, det ar ju praktiskt taget gratis samt mycket valsmakande. Dock har vi ju nu lart oss allt om vin och kan lukta oss till choklad, tobak, gras eller vad det nu ma vara som de haller i vinet nufortiden.

Dagen till hast gav skavsar, vi spenderade 3 och en halv timme i sadeln, vilket var lite val mycket for ovana ryttare sasom oss sjalva. Lunchen var dock fantastisk, ungefar sa mycket kott (inte hast) som nagon orkar ata, med sallad och potatis. (Se tidigare inlagg om hur man gor en argentinsk asado).

I ovrigt flankerade vi runt och spenderade en del tid utomhus i solen pa nat café eller nan restaurang. Trevligt.

Sen verkade det som var tur vande litegranna. Vi ville aka tillbaka till Los Penitentes, skidorten som vi inte tyckte vi gjort rattvisa med enbart en dag dar. Sa fredag skulle vi ta bussen dit klockan 10.15. Halv tio ber vi receptionisten ringa en stor taxi, eftersom vi hade skidfodralet. Den kommer givetvis aldrig. Vi markte att tiden borjade bli knapp och stannade nagra taxis utanfor, pa gatan. Vi far dock samma svar av alla att de inte vill ha med skidfodralet, det ar for stort. Klockan 10.14 lyckas vi overtala en taxichauffor att ta in det genom framre sidorutan och lagga det over satena. Vi kommer givetvis forsent till bussen och nasta gar inte fore 15.30. Ok, sager vi, koper en ny biljett, laser in grejorna pa stationen och glider runt pa stan lite till. Bussen gar som planerat halv fyra utan nagra mer missoden, men nar vi kommer till Los Penitentes upptacker vi att vi borde ha bokat boende i forvag. Ingenstans i denna vagbula till hotellort finns det nat rum med nagon slags standard att uppbada. Nar jag sager nagon slags standard ar det precis vad jag menar. Vi lyckas fa tag pa ett rum, precis under taket, i det hostel vi tankt bo i. Det ar ungefar sa hogt sa man kan sitta upp och det ar tva madrasser pa golvet. Men ganska varmt och skont under taket tanker vi. Vart boende inkluderar aven middag sa matta och belatna gar vi och lagger oss i tron att nu har det ordnat sig och imorgon ar en annan dag. Mitt i natten vaknar vi dock av att vinden blaser rakt genom vaggarna och det ar for kallt for att sova annat an i fosterstallning. Vi lyckas overleva natten och pa morgonen visar termometern 5 grader inomhus. Det var kallare an sa pa natten kan jag lova...

Rummet vi bodde i var dock uthyrt foljande natt, stackars satar tanker vi och tar bussen vidare till Puente del Inca, 6 km langre bort. Dar bokade vi rum pa det enda hostel/hotel som finns och som utgor ungefar halva byn, andra halvan bestar av nagra militarbarracker. Fint boende dock, halvpension och varmvatten. Varsta lyxen! Vi tog nagra fotografier av "Puente del Inca" eller Inka-bron, som det blir oversatt. En naturlig bro over en flod. Inte speciellt upphetsande men tydligen en stor grej om man reser runt i sydamerika. Det ar ocksa har manga expeditioner till Aconcagua har sin borjan och 2 km nedat vagen kunde man se Andernas stolthet. Vi turade dit pa skidor och sjalvklart blaste det in moln lagom tills vi skulle se det. Maja trottnade och akte hem men jag tog en liten bestigning och fick mig ett par svangar. Vi sag dock berget vid ett senare tillfalle.

Detta var kvallen som vi skulle skiljas fran var australiensiske resekamrat Chris efter att ha rest ihop fran och till tre-fyra veckor. Vi passade pa att dricka lite vin, nan lokal argentinsk whisky och sjunga karaeoke med hotellpersonalen. Jag sjong naturligtvis Abba for att halla de svenska fargerna hogt. Maja fick dock inte tillfalle att visa sina kunskaper, nar personalen kom igang hade man behovt en elpistol for att fa lana mikrofonen. Mucho skoj.

Dagen efter reste vi mot Chile for att inte riskera att gransen stangde eller nat annat liknande som man inte kan tro hander fast det gor det anda, eftersom man ar i Argentina. Bussen skulle ga halv elva. Klockan tio star vi ute i solen och vantar, eftersom dagen var fin och vi checkat ut. Da kommer killen som vi kopte biljetten av och fragar om det ar vara vaskor som vi star vid. Javisst svarar vi, varpa killen sager att det ar en minibus vi ska aka med och han ar inte saker pa om skidfodralet kommer fa plats. Aha! Vad kul. Ska vi andra planerna eller hoppas pa det basta. Vi bestammer oss for att hoppas pa det basta och arbetar upp en plan B. Klockan ett kommer bussen, bara en och en halv timme forsenad. Som tur ar kommer vi och fodralet med.

I Santiago vill man inte stanna lange. Nar vi kom dit efter bussresan fran Puente del Inca lamnade vi kvickt som ogat in skidor och pjaxor hos bagageinlamningen och kopte klev pa bussen till Valparaiso. Nytt rekord pa ungefar en halvtimme i Santiago. Alldeles lagom.

Sa hit kom vi igar och vi njuter av 18 grader och solsken, imorgon ska vi trekka lite sen en natt i Santiago (oundvikligt) innan vi flyger tillbaka pa torsdag klockan ett lokal tid. Vi ses snart!

Toppkansla!

Efter de lyxiga dagarna i San Martin de los Andes skildes vi at fran Chris och tog en buss over gransen till Chile, narmare bestamt Pucón. Pucón ar en liten charmig stad som verkar leva helt av turism, till storsta delen genom sitt geografiska lage precis intill den aktiva vulkanen Villarica, med allt vad det innebar i form av vulkanbestigning, vulkaniska grottor, varma kallor, svarta strander och annat.

Nar vi kom hit igar var vi pa det klara med den framsta anledningen till att vi kommit hit; bestigning och skidning av Villarica. Vi kollade runt pa de olika alternativen (eftersom vi fatt hora att det var forbjudet att bestiga vulkanen pa egen hand) och prislappen hamnade mellan 500 och 750kr beroende pa foretag. Med tanke pa att denna avgift sades innehalla uthyrning av utrusning, klader, parkentré och annat tjafs sa tyckte vi att det var lite i varsta laget. Den har gangen hade vi dock turen pa varan sida och pa vart hostel traffade vi tva tyska skidlarare som inte heller ville betala for guidning, sa tillsammans bestamde vi oss for att gora ett forsok pa egen hand. Det visade sig vara en riktig vinstlott. Tyskarna visade sig vara ett par klippor och lyckades fixa billig skjuts till vulkanen tidigt imorse. Nar vi kom dit hade vi riktigt flyt och fick aka den forsta liften (ca 2 km helt platt) gratis! Darifran gick 1500 hojdmeter uppat. Pa fyra timmar, inkl rast, vilket gor oss till Goran Kropps sanna eftertradare. Pa vagen upp passerade vi de guidegrupper som borjat fore oss, och strax efter 13 stod vi ensamma toppen. Det rok ordentligt fran vulkanen och man kunde hora lavan dundra. Emellanat blev det nastan svart att andas for att roken var sa stark. Efter sedvanlig topp-fotografering och lamnande av ett spelkort (Henrik) spande vi pa oss skidorna och drog ner. Forsta halvan bestod ev enbart is, men andra halvan var battre da den hade hunnit varmas upp i solen. Dagen avslutades med hembakta (av oss) empanadas och ol i stralande solsken. En harlig dag & en fantisk upplevelse!

Bland eliten i San Martin de los Andes

Lyx och flard har varit varan melodi de senaste dagarna! Eller, det beror ju pa vad man jamfor med men jamfor man med resten av Argentina sa har vi verkligen kunnat sla klackarna i taket har i San Martin de los Andes. Tillsammans med Chris kom vi hit sent i sondags kvall och upptackte att boende var fullbokat i nastan hela stan. Slutligen fick vi tag pa en cabaña (typ stuga) som visade sig vara hogt over alla forvantningar! Tva vaningar, rent och frascht, eget kok och badrum, golvvarme och gratis stadning. Helt fantastiskt att kunna ga omkring endast ikladd t-shirt inomhus! (Att jamfora med de 9 grader vi hade i vart sovrum i Esquel, da var det understall som gallde dygnet runt)

San Martin de los Andes skiljer sig rejalt fran ovriga stader vi sett i Argentina. Alla hus i staden ar fardigbyggda, hela och ser frascha ut. Det ar varmt pa restauranger och barer och man kan darfor kosta pa sig lyxen att ta av sig ytterklader nar man kommer inomhus. Det kanns mer som att vara i Europa eller Nordamerika an i Sydamerika och det ar tydligt att det har den argentinska overklassen flanerar och spenderar pa sina semestrar.

2 mil utanfor San Martin ligger skidomradet Cerro Chapelco dar det dumpade 30 centimeter nysno lagom till mandag morgon. Tyvarr visade sig berget vara lite val flackt for dessa mangder sno, men i tisdags oppnade toppliftarna och da kom vi at lite brantare akning och fick ett par riktigt fina svangar och face-shots! Glada miner! Glada tider!

El Bolsón

Hej.
En uppdatering om vad som hant sedan forra inlagget:

Forst hade vi annu en lysande dag i La Hoya, solen sken och det var faktiskt mindre folk an dagen innan, trots att det formodligen var battre. Det var ingenting (forutom det direkt bredvid de lagsta liftarna) som var uppakt. En kort travers och valfri langt pa pjaxor (5-15 min) sa fick man aka finfint. Hela dagen. La Hoya ar ett mycket skoj och billigt stalle, det galler bara att tajma in de lite ovanliga snofallen.

Dagen efter detta skulle vi aka med "guiden" Dario. Han var visserligen utbildad bergsguide inom AAGM (argentinska bergsguiderna), men det visade sig saga valdigt lite i form av proffsighet. Som tidigare namnt anlitade vi honom for att tura upp pa en vulkan, men vi kom som sagt inte upp. Lite kritik far nog riktas mot hans koll pa snolaget i det fallet. Iallafall bestamde vi oss for att anlita honom for att ta oss till "La torta" (tartan). Ett stalle han snackat om lange, och fotografierna gjorde oss mycket sugna, det var brant med tydliga och snygga linjer varav de flesta inte har blivit skidade, vilket betyder att man far dopa dom. En liten egotripp. Naval, dagen fore sager han; klara klockan 8 imorgon. Det andrades senare till halv tio. Sen igen till klockan 9. Att det andrades berodde pa att han behovde hyra en fyrhjulsdriven bil for att ta oss hela vagen fram dit snon borjade, dessutom var det tre killar till som skulle upp och campa sa de ville ocksa aka med. Dagen D var vi givetvis klara halv nio av den handelse att planerna skulle andras. Det gjorde dom ocksa, vi hamtade den fyrhjulsdrivna bilen halv elva. Vi fragade om vi skulle ha tillrackligt med tid for att skida Tartan, vilket han sa att vi hade. Sen tog vi tva bilar anda upp dit vi skulle aka. Den fyrhjulsdrivna kom ungefar 20 m langre an den lilla som han hade hela tiden. Till saken hor ocksa att det var en extra tjej med som fungerade som chauffor och som bara gick upp med snoskor. Sa klockan 12 kunde vi borja skida uppat. Vi forstod da att det inte fanns en chans i varlden att vi skulle hinna eftersom vi forst skulle upp ett annat berg som lag emellan oss och Tartan. Klockan tre star vi pa toppen av detta och vi har da minst tva timmar kvar till platsen vi kan borja skida de linjer vi sett ut. Efter det maste vi upp pa det forsta berget igen, tva timmar till, varpa vi skulle ha borjat var nedfard runt sju, da det blir morkt. Detta ar oinraknat lunch. Dalig idé tycker vi och ar allt annat an glada pa var amator till guide. Problemet ar ju ocksa att han inte kan aka skidor, sa han vill ta den latta vagen ner, men han tycker att vi far aka var vi vill, sa vi gar en liten bit till en brantare sluttning och skidar ner dar. Halvvags nere borjar skogen och har satter vi oss i solen och ater lunch. Vi far nyckeln till bilen efter lunch och aker i forvag, for tjejen med snoskor och han ska ju ner, vilket tar dom ungefar en timme langre an for oss. Jaja, pa plussidan ar ju att snon var bra och vi har kommit over var ilska som vi kande samma dag.

Som tur ar var Dario en mycket trevlig typ iaf, och dagen efter var det no hard feelings. Han fragade om vi ville betala nagot alls men vi betalade honom motsvarande ett liftkort. Dom lever ju trots allt av turism. Vi gav honom lite konstruktiv kritik och pratade lite lost om att jobba for honom nasta ar. Vi far val se.

Dagen efter tog vi oss till El Bolsón som ar en liten somnig gammal hippiestad. Knappt en sjal har pa vintern men tydligen alldeles for popular pa sommaren. Igar hyrde vi en bil med Chris, en australiensisk snickare som vi reser med for tillfallet. Vi traffade honom i Esquel och han gillar att aka skidor, sa vi akte ihop de bra dagarna i La Hoya. En trevlig kis. Vi sag oss omkring lite turistigt, lite fina vattenfall, ett berg som sag ut som ett indianhuvud, en sjo och en riktigt skitig smastad. Pa det hela taget trevligt. I El Bolsón finns ocksa en liten skidort, som ju var lite av anledningen vi kom hit. Vi tankte prova den imorgon, men nar vi fragade i pa turistinformationen var bara barnbacken oppen pa vardagar (!). Man maste alltsa komma pa helgen om man vill aka hogre. Dessutom ligger snogransen runt 1000 m och staden pa 200, sa vi har val inte sa stora forhoppningar. Alltsa fortsatter vi imorgon.

Nasta resmal ar San Martin de los andes. En rikemansstad med en skidort som heter Chapelco. Inatt och imorgon sager vadret sno, runt 25 cm, i Chapelco. Dessutom ar hogsasongen over nu sa vi kan ha tur... Ok, tills nasta gang.

Pow-pow

Overskriften sager val egentligen allt ni behover veta; det har snoat! Igar nar vi hade tajmat in en vilodag efter den langa turen till vulkanen sa regnade det lampligt nog nere i byn och liftsystemet var stangt pga sno och hard vind. Regnet fortsatte osa ner hela natten och vi var sa uppspelta att vi hade svart att sova.

Imorse var vi pa plats sa tidigt som mojligt (dvs efter forsenad buss som sedan gick sonder nar den forsokte kora om en lastbil i sista kurvan upp pa berget). Liftarna oppnade en efter en och vi holl oss i framkant och fick lagga snygga spar over hela berget. Vi avslutade dagen med ett par riktigt fina ak med cirka 600 fallhojdsmeter. La Hoya ar ett riktigt bra stalle att kora varv nar det finns gott om sno. Imorgon fortsatter vi kampen om den osparade snon tillsammans med vara kompanjoner Chris fran Australien och en spansk kille som vi larde kanna i Los Penitentes. Vi har inga latta motstandare; landslag fran USA, Kanada och Frankrike ar har och harjar med oss och forsoker sno at sig var sno nar de pausar fran sin portkorning. Givetvis far de folja vara spar mesta tiden. Vi later dom aka forst sa vantar vi pa dom nere. Fast vi vantar ju inte saklart.

Det finns mycket kvar att gora imorgon, sa det ar snart dags att ga till sangs har. Vi har just laddat vara batterier med mate, en toppendryck liknande té som vi fattat tycke for. Drickes med sugror ur en speciell kopp. Dags att kopa termos sa vi kan dricka det pa berget. Uppiggande och latt laxerande. Kan det bli battre?

Nahuel Pan

Nu har vi fatt smaka ytterligare pa det goda i Argentina. Igar hade vi en heldag pa berget med Dario, agaren av vart hostel, som lampligt nog aven visade sig vara bergsguide. Kvallen fore den langa turen laddade vi med energi enligt argentinska manéer; asado. Som namnts i nagot tidigare inlagg innebar asado:
1. Ta kott sa det racker. Rakna med ungefar 1 kg per person.
2. Ta rodvin sa det racker. Lika manga flaskor som beraknas vid en vanlig svensk middag, se dock till att det ar 1,5 liters flaskor.
3. Potatis sa det racker. Det racker med ungefar 1 st per person.
4. Sallad sa det racker. Det vill saga ett blad for garnering.
5. Borja ata runt 23.00, festen slutar inte fore 05.00.

Vi lyckades dock bryta mot den sista punkten och kom nog i sang runt ett. Vi hade vissa problem att stanga av radion innan vi kunda ga och lagga oss. Vi hittade varken stromavbrytare eller nan knapp pa radion som fungerade. Det fanns inte heller nagon sladd att dra ur. Naturligtvis stangde man av den i huset intill.

Igar morse var vi uppe tidigt och tillsammans med Dario tog vi bilen sa langt det var mojligt. Darifran fick vi borja ga i skor med skidor och pjaxor pa ryggen, vilket ar alldeles for tungt. Nar vi nadde snogransen fortsatte vi med skidorna pa fotterna. Planen var ursprungligen att bestiga och skida (som forsta utlanningar enligt var guide, fast da saltade han nog lite) en vulkan vid namn Nahuel Pan, men vi hade otur och det visade sig att for lite sno for att vi skulle kunna huda hela vagen upp och vi blev darfor ordentligt sinkade. Klockan tre, sex timmar efter paborjad hike, bestamde vi oss for att noja oss for att hinna ner till bilen innan det blev alldeles for morkt. Da hade vi cirka en timme kvar till toppen. Trots att vi inte hann hela vagen upp fick vi anda ett fint ak ner. Det var mojligen lite flackt, men snon var kanonfin! Vi fortsatte sa langt det fanns sno och sen var det bara att ta utrustningen pa ryggen, skorna pa fotterna och knata resten av vagen. Sista biten fick vi ga med pannlampor. Inte helt enkelt att hitta bilen i morkret! Glada, men trotta och hungriga, tog vi en varm dusch nar vi kom tillbaks och sedan bestallde vi empanadas (piroger) for hemleverans. Vi gillar Argentina!

La Hoya

Har kommer ett kort inlagg fran Esquel i Patagonien. Har befinner vi oss sedan tva dagar tilbaka, vilket med andra ord innebar att vi har tillbringat de tva senaste dagarna i skidorten La Hoya. Underlaget har varierat mellan stenhart, skare och stenhart med en centimeter inblast mjuk sno. Darfor har vi passat pa att tura en hel del. Vi har gatt cirka tre timmar bade igar och idag. Nagra kanonak har vi val inte fatt, men det har varit tillrackligt bra for att halla oss nojda.

Imorgon verkar det bli samre vader sa vi planerar en hike till fots nerifran byn for att spara lite pa benen och liftkortspengarna. Sno ar utlovad till mandag och det aterstar att se om vi har tillrackligt med talamod for att vanta har tills dess. Fortsattning foljer!

Bariloche

Hej pa er i gamla regniga Sverige. Vi har tagit oss ifran Las leñas och vidare soderut till den vackra staden Bariloche, som av en handelse ligger nara argentinas storsta skidort Catedral. I Las Leñas borjade det val lite som det brukar for oss, som tidigare namnt, och det fortsatte val med blandat resultat kan man saga. Efter den hemska dagen da vi satt i liften nar det blaste 30 sekundmeter borjade det snoa och efter vilodagen hade vi formanen att se Las Leñas fran dess basta sida, med nysno, ingen vind och den legendariska toppliften Marte oppen. Enligt den allmanna informationen ger Marte tillgang till 50 % av akningen i Las Leñas. Detta betyder egentligen 95%, da resten ar tamligen ointressant. Tre bra dagar, varav en helt lysande! Sa langt allt val.

Nersidan var val bara att Hostel José, dar vi bodde, hade sina problem. Det var forsta sasongen som det var oppet sa jag antar att vi och de som bodde dar med oss var nagra av de forsta gasterna. Det var inte bara problemet med bilen, som for ovrigt fungerade lite fran och till, utan aven vatten, el och varme. Det blev nog aldrig riktigt varmt, vilket man trots allt vande sig lite vid och det blev lite mysigt att sitta allihopa framfor brasan och lasa, prata eller vad man nu foredrog. Vattnet som forsvann nagra dagar var daremot inte sa kul, speciellt inte som bade maja och jag blev sjuka. Dessutom kom och gick strommen lite som den ville. José slet verkligen som ett djur for att fa det att fungera men innan vi lamnade verkade som han fick lagga ner for denna sasong, det fanns visserligen en liten chans kvar sa vi far hoppas att vi kan komma tillbaka.

Det ar dock ganska uppenbart att Las Leñas ar ett stalle dar man bor spendera pengar. Det mesta i afferer och pa restauranger ar cirka tre-fyra ganger dyrare an i ovriga Argentina. Vi lyckades dock komma ganska lindrigt undan, mestadels beroende pa att José gav oss ganska mycket rabatt pa boendet pa grund av alla problem. Liftkorten suger dock snabbt slut i planboken, vilket var anledningen till att vi bestamde oss for att aka vidare. I augusti, nar hogsasongen ar over, blir liftkorten namligen bara halften sa dyra om man har lust att bo i staden Malargue som ligger ca 45 minuters bussresa fran Las Leñas. Var plan just nu ar darfor att sla en lov soderut, via Bariloche och La hoya och sedan eventuellt svanga forbi Las Leñas igen pa vagen norrut. Aven Los Penitentes fortjanar ytterligare ett besok, vi har sett en hel del som vi vill gora dar. Pa gransen mellan Argentina och Chile, cirka en timmes bussresa fran Los Penitentes, ligger ocksa Portillo som ocksa lar fa nobelt besok om bara vara planbocker tillater.

I ovrigt allt bra, Henrik har sjuklig hosta medans Majas nastan gatt over, men nu har vi inforskaffat hostmedicin som borde ta knacken pa den. Vi ser fram emot att, efter siestan naturligtvis, utforkska mer av Bariloche och imorgon aven Catedral. Vart nuvarande hostel har varme, varmvatten och el dessutom sa det borde inte ga nagon nod pa oss. Ha det bra.

Los Molles

Det borjade faktiskt riktigt bra for oss har i Los Molles- en riktig liten hala nan dryg mil ifran Las Leñas. Enda sattet att ta sig hit ar med en fyrhjulsdriven bil, varfor det inte direkt kryllar av folk har. Daremot har en foredetta skidguide vid namn Jose valt att bygga ett hostel har, mitt i ingenstans precis vid foten av nagra riktigt fina berg.

Vi tog som sagt nattbussen fran Mendoza hit. Halv sju, en timme tidigare an utlovat, stannar bussen mitt i ingenstans och forkunnar att vi ska ga av. Sa det gor vi. Det ar kolsvart ute och vi har ingen aning om vart vart hostel ligger, och dessutom har vi en jakla massa packning. Vi bestamde oss for att vanta utanfor narmsta byggnad och efter nagon timme slappte staderskorna in oss och lat oss vanta inomhus. Drygt tva timmar senare fick vi antligen skjuts till vart hostel, dar vi at frukost och sen slocknade i varsin sang. Framat eftermiddagen och efter annu en maltid bestaende av salami och ost (varsta Atkins-dieten) hade vi fatt tillbaka var energi och bestamde oss for att vi skulle ta oss upp pa ett utav bergen i narheten. Drygt tva och en halvtimme senare stod vi pa toppen och vi fick faktiskt ett hyfsat ak ner! Uppskattat forstas! Pa kvallen fick vi for forsta gangen uppleva den omtalade argentinska festmaltiden usado- massa kott, kott och kott. Gott! Tur att ingen av oss ar vegetarian langre... Kvallen blev lang pga att Dia del amigos firades- vilket kort och gott gar ut pa att festa med sina vanner. En mycket trevlig tradition!

Dagen darpa borjade snon falla och vi tyckte inte att det var nagon idé att bege sig till Las Leñas. Istallet tog vi en promenad bort till ett par gamla hotell-ruiner dar vi badade i varma kallor. Riktigt haftigt! En bra vilodag!

I sondags, dvs igar, var det antligen dags att kolla in Las Leñas. Det gick val sadar. For det forsta tog det cirka en och en halvtimme att kora den dryga milen dit, pga att Joses diesel hela tiden envisades med att frysa. Nar vi val var framme och hade lyckats avverka den langa kon for att kopa liftkort, begav vi oss forvantansfulla upp i liften. Vi hann med tre ak. Pa vag upp i sittliften for att gora ett fjarde, visade Anderna aterigen hur en storm kanns. Vi var faktiskt riktigt oroliga att var stol skulle blasa av vajern. Nar vi en halvtimme senare kom av liften tog vi oss snarat mojligt ner for att komma in i varmen. Och hela liftsystemet, forutom tva knappliftar langst ner, stangde forstas.

Som gradde pa moset madde Maja riktigt daligt, med bade feber, halsont och hosta. Det var riktigt smartsamt att bara ga fran parkeringsplatsen till liften. Idag har vi haft snostorm igen, sa Maja har suttit framfor den oppna spisen och kurerat sig med en deckare. Henrik satt ocksa framfor spisen tills han blev alldeles for rastlos och gav sig ut pa en tur med skidorna for att kolla in ett annat berg som ser schysst ut.

Forutom att det ar iskallt inomhus sa att vi hela tiden gar omkring i skidklader, mossa och filt, sa har aven vattenroren gatt sonder. For tva dagar sedan... Det ar lite pafrestande emellanat. Men bara vi far friska till sa ska det nog losa sig. Dessutom ska ett hogtryck vara pa vag in och onsdag verkar vara en lovande dag for skidakning. Sa vi tanker krya pa oss till dess.

Nu blir det alldeles for kallt om fingrarna att skriva, sa det far racka. Hoppas att ni har en bra sommar i Sverige, trots allt regn! Hasta la vista.

Pa ratt sida gransen

Antligen har vi fatt en riktig skiddag i benen! Och det kanns idag. Snon var namligen riktigt blot och svarjobbad, men anda, fenomenalt att fa aka skidor en hel dag, pa riktigt. Vi fick till och med nojet att spara hela dagen, eftersom att intresset for off-pist pa den har sidan ekvatorn verkar i det narmsta obefintligt.

Det var igar som vi till slut lyckades ta oss till den lilla men charmiga skidorten los Penitentes, nara gransen mellan chile och argentina. Men pa ratt sida gransen, dvs i argentina. Vi kom dit runt sjutiden pa kvallen, efter en mardromsresa i buss. 250 km pa nio timmar kan mycket val vara nan slags rekord. Att passera gransen tog sin lilla rundliga sa vi var valdigt nojda nar vi val var framme. Vi motte upp med var van Eduardo och bosatte oss i det lilla mysiga hostel dar han bodde. Motsvarande en hundring per natt inklusive frukost och middag. Frukosten var val inte direkt bra, snarare direkt dalig. Toast och marmelad. Lite te. Det var allt. Men middagarna var vallagade och man blev ordentligt matt. Dock serverades de lite sent for vara vanor. Pa det hela taget ett familjart och trevligt hostel.

Los Penitentes ar kant for sin torra sno. Sa vi blev inte forvanade nar vadret fortsatte att hana oss genom att lata det borja regna igar kvall. Darfor bestamde vi oss for att hoppas pa att Eds goda tur med vadret ar tillracklig for att kompensera varan otur, genom att hanga pa honom till Las Leñas. Idag har vi darfor tagit oss vidare till Mendoza, dar vi ska tillbringa kvallen och i natt ta bussen vidare till Las Leñas. Vi forsoker undkomma varmen genom att ta oss langre soderut och vi hoppas pa att all nederbord har kommit i sin mest magnifika och vita form dar nere. To be continued.

Bilder kommer, det tar san tid att ladda upp bara sa man blir helt matt...

Aterigen insnoade pa fel sida bergen

Vi ar fortfarande kvar i Santiago... Imose tyckte vi att vi hade varldens flyt och allt gick enligt planerna med tunnelbanan, vaxling till pesos argentinos (alla banker ar stangda idag pga nationell helgdag) och att vara pa plats pa busstationen i tid. Vi stod dar och vantade och vantade... men det kom ingen buss som skulle till Mendoza. Vi hade vara misstankar eftersom det regnade ganska kraftigt har i Santiago, och vi fick vara farhagar besannade... Vagen over gransen var aterigen stangd och vi var fast i Santiago. Med ett allt mindre talamod bytte vi in vara bussbiljetter mot likadana for avgang imorgon och nu far ni allihop halla tummarna for att vi kommer ivag! Skulle vagen vara igensnoad aven imorgon, tanker vi istallet ta en buss soderut till Pucon dar vi ska bestiga vulkaner och forhoppningsvis aven aka lite skidor pa dem. Sa det ar val inte sa synd om oss anda...

Grattis Thomas pa fodelsedagen!

Mal tiempo

Mal tiempo stod det pa stampeln som vi fick pa vara liftkort i El Colorado i torsdags. Och daligt vader far vi nog i arlighetens namn kalla det. Vinden blaste som bara den och under dan minskade antalet oppna liftar i systemet fran tre till en. Trots att det alltid ar roligt att aka skidor, sa far vi anda erkanna att akningen faktiskt inte var nagot vidare. Vinden och kylan gjorde nog sitt, eftersom de fa oppna liftarna tydligt begransade systemets storlek. Dessutom var snon bortblast fran alla toppar sa vi blev inte heller sarskilt inspirerade att dra pa oss hudarna och knata uppat, det skulle val ha varit for att slippa kylan i sa fall...

Pa fredagen hade vi tankt oss att korsa gransen till Argentina for att ta oss till skidorten Los Penitentes tillsammans med Henriks spanska/brittiska van Ed. Dessvarre var det fortfarande mal tiempo, vilket den har dagen gjorde det omojligt for oss att ta oss over till Argentina pa grund av att den enda vagen dit stangs av vid kraftigt snofall. Uppenbarligen sa hade alla plogbilar snoat in och enligt uppgifter pa CNN's hemsida skulle vagen vara avstand i minst 72 timmar. Eftersom att vi redan da kande oss ganska fardiga med storstaden Santiago (Henrik hade borjat snyta svart snor och var konstant irriterad i ogonen), hade vi ingen storre lust att sitta kvar i Santiago och rulla tummarna i tre dygn. Efter att ha fatt lite tips fran andra resenarer pa vart hostel, bestamde vi oss darfor snabbt for att tillbringa helgen i hamnstaden Valparaiso. Vi lamnade kvar skidor, pjaxor och annat brate pa vandrarhemmet och hoppade pa forsta basta buss ut till kusten.

Valparaiso visade sig vara ett bra drag. Dar bodde vi pa ett riktigt bra hostel (med varmvatten i duscharna!) mitt i den kulliga staden. Valparaiso ar en valdigt speciell stad; husen ligger inklamda huller om buller uppfor kullarna som omger hamnen. Husen ar malade i alla tankbara farger; ju fler desto battre. Staten har aven finansierat grafittimalning av byggnader, trottoarer och husvaggar. Detta ar en riktigt snygg form av konst och det hela ger staden en valdigt speciell pragel. Mindre roligt i Valparaiso var att Henrik drabbades av den okanda turistsjukan och darfor mestadels legat i sangen och suttit pa toaletten. Jag har darfor fatt gora en del turistande pa egen hand, bland annat en tur till La Sebastiana- poeten Pablo Nerudas (nobelpristagare i litteratur 1971) hem. Har aven hunnit med tre springturer. En dag lyckades jag aven fa med mig Henrik ut och da akte vi pa en battur i hamnen. Lyckliga var vi bada tva efterat eftersom vi fatt se bade vilda sjolejon och en pingvin!

Nu ar vi tillbaka i Santiago, men imorgon bitti tar vi bussen mot Mendoza i Argentina och hoppas pa att busschaufforen ar vanlig nog att slappa av oss i Los Penitentes. Dar ska vi mota upp Ed och forhoppningsvis finns det fortfarande kvar sno efter helgens snofall!

Hoppas allt ar bra hemma i Sverige och att solen skiner pa er!

Santiago, del 2

Buenos tardes. Lika bra att fortsatta skriva blogginlagg nu nar vi har tillgang till dator och faktiskt inte har sa valdans mycket battre for oss...

Idag har vi varit runt hela Santiago med det sedvanliga ont i fotterna som ett brev pa posten. Forst var vi pa Museo Allende, eftersom det ligger endast tre hus bort fran vart hostel. Det var kul, lite konst som handlade om det mesta, dock nagot inriktat pa revolution, socialism och sa lite om Salvador Allende himself, den forste socialist att bli demokratiskt vald president. Om ni har tid rekommenderar jag att ni laser om honom pa wikipedia.

Harnast tog vi vart favorittransportmedel, tunnelbanan, till kyrkogarden. Har ska enligt uppgift ovan namnde Allende ligga begravd, men vi hittade aldrig hans grav, kyrkogarden var namligen enorm! Och vilka gravkapell sen. De flesta var dock begravda staplade pa varandra, men familjegravarna for de rika var stora och valutsmyckade. Tur att folk lagger pengarna pa vettiga saker... Vi sag nan grav som tillhorde nan Carmencita, dar det var helt smackfullt med blommor och stenplakat som det stod (i korthet) 'tack' pa. Vi lyckades inte utrona vem hon var dock. Vet ni sa vill vi garna veta. Nasta stopp var Santiagos egen kristus staty, fast har forestaller den jungfru Maria. Hon blickar ner over staden fran den storsta kullen. Dit upp tog man linbana och sag staden uppifran. Vi har nog inte upplevt att Santiago skulle vara en smutsig och fororenad stad, snarare tvartom nar det galler smutsen, idag sag vi till och med folk som moppade gatorna. Men smogen syntes tydligt uppifran Maria-statyn. Lite otackt att man gar runt och andas in det dar gula, ackliga hela dagarna, aven om det inte marks (det kanske gor det mer otackt dock).

Det dar med att folk moppar gatorna har kanske sin forklaring i socialistlandet Chile. Jag menar att de man ska anstalla sa manga arbetare som molijgt, som Ryssland och Kina ni vet... En ren spekulation som jag kastar ur mig bara for jag kan. Men ett exempel var idag nar vi skulle kopa schampo, det gick undan i svangarna. Hang med nu: forst valde vi en schampoflaska i butiken (sa langt allt val). Vi gick for att betala i narmsta kassa. Nar vi kom dit och borjade vifta med pengarna tog de flaskan av oss och gav oss ett kvitto. Detta skulle vi sedan ta till en annan kassa dar det gick bra att betala. Sa skedde och vi fick ett kvitto pa att vi betalat. Vi tog det tillbaka till den forsta kassan dar vi kunde hamta ut vart schampo. Sen var alla rutor ikryssade.

Maten maste jag ocksa namna. Vi har inte varit ute pa nagra finare restaruanger an, mest for att vi blev hungriga runt lunch och da var de inte oppna. Igarkvall at vi i kvarteret runt hostelet, nan argentinsk specialitet, korv i brod deluxe skulle man kunna saga, riktigt god! 15 kr for tva personer med tillhorande glas dricka. Rimligt. Idag har vi ocksa kopt oss en varsin varrulle for det facila priset 1,50 styck. Den serverades inlindad i nat gammalt kontorspapper, vilket kandes lite onodigt lyxigt. Dagens bottennapp var dock korvtallriken med pommes. Via en blandning av dalig spanska, hopp och hunger trodde vi att vi bestallde en rejal tallrik med pommes och fyra olika kryddiga korvar som lat exotiska. Ok det var en rejal tallrik, den bestod till stor del av pommes men sen vet jag inte. Tva sorters korv varav den ena kan klassas som vanlig varmkorv men den andra var ok. Nat slags kott ocksa, som inte var alltfor dumt. Det som gjorde att man ville duscha efter att ha atit upp var dock de agg och den hela flaska olja som spektaklet var toppat med. Nja den ska vi inte kopa igen. Men vi blev iallafall ordentligt matta for 60 kr.

Nu har vi nastan trottnat lite pa Santiago (eller ar det skidakningen som lockar?), sa imorgon kommer vi definitivt att rora oss upp mot bergen sa vi far klamma lite lagg. Hoppas bara att det loser sig pa ett bra satt. Det ar ungefar lika dyrt som hemma i Sverige, dvs med Chile-matt helt jadra snordyrt! Men nu har vi ju anda skidorna med...

Naval. Vi har lagt upp bilder pa var pixbox, men pga att vart hostels internet endast ar snabbt at ett hall tar det en jadra tid att ladda upp. Imorgon om vi har internet kommer vi snygga till inlaggen har ocksa med lite fina bilder. Tills dess kolla pa pixbox.se!

Santiago, och resan hit...

Hola. Via Paris och Buenos Aires har vi landat i Santiago. Resan sovs till storsta delen bort, och det enda spannande som hande var i Paris dar vi hade nojet att traffa pa varldens eventuellt mest stressade flygvardinna. Hon var dessutom fransyska. Med livet som insats slussade hon oss i hogsta mojliga hastighet mellan terminalerna. Nar vi antligen trodde vi var framme fick vi hoppa in i en minibuss till var gate, och gissa vem det var som korde? Man kan ju inte annat an att alska fransyskorna. Men det ar nog bast att lyssna och hanga med nar de satter fart...

Nu har vi installerat oss pa vart hostel i hyfsat centrala Santiago. Hostelet, som ar uppkallat efter en dod hund, drivs av ett gang djurkara manniskor. Darfor finns har gott om husdjur, bland annat en hund som kraktes sa fort vi kom innanfor dorren. Bortsett fran det verkar vart boende helt okej, billigt och med gratis biljard. Mucho viktigt. Dessutom ingar internet, frukost och ikvall aven gratis middag! Vi ankom till den stora staden runt 11 imorse, lokal tid, sa vi har faktiskt hunnit bekanta oss med den lite granna. Mestadels har vi fonstershoppat och det som verkar vara storsaljare i Santiago for tillfallet ar skor, stovlar och digitalkameror. Dessa produkter finns i overflod och att pasta att det kan ligga fem skoaffarer pa rad langs gatan ar ingen overdrift. Nu kanske vi hamnade i digitalkamera- och fotbekladnadkvarteren, de mest beryktade i den sodra hemisfaren. Men det ar ju forstas bara vilda gissningar.

Imorgon blir det fortsatt sightseeing i staden, bland annat star tva museer och en fin park pa schemat. Mojligen aven en kyrkogard, tro det eller ej. Vi kollade upp resor till de narbelagna skidorterna men tyckte det var lite i overkant sa vi haller pa skidpremiaren nagra dagar till. Men vi maste dock prova pa att hyra after-ski boots! Givetvis kommer vi valja high-performance varianten, till det facila priset av 6000 pesos/dag (ca 90 kr).

Idag har vi atit varldens godaste kottmacka! Dessutom fikade vi pa nat cafe dar servitriserna bar mycket tajta, svarta laderklanningar. Inga bilder pa detta dock, detta ar trots allt en familjeblogg. Hela dagen pa stan gick pa 220 kr for tva personer... Billigast var tunnelbanebiljetten for 2 spann. Prisvart!

Det var allt for idag. Tack och hej leverpastej!

Vansbro and more

Kära vänner, nu har vi faktiskt genomfört 3 av 4 klassikerlopp. Vilken grej. Simningen gick som förväntat, 1.26 tog det att simma de tre kilometrarna, ingen större ansträngning för de västerbottniska järnpersonerna. Iförda varsin lånad våtdräkt och insomorda i vaselin blev inte kylan (nåja, 18 grader iaf ) i vattnet något problem heller. Det var inte heller så tråkigt som man skulle kunna tro. Så på det hela taget en trevlig tripp. Lite slitna i muskler som vi inte använt så mycket men vad kan man förvänta sig. Min träning inför loppet bestod i en kilometers simning i bassäng, i mars... Maja fuskade ju lite och samm för någon vecka sen i en halvtimme. Nåväl, job well done.

Som de flesta av oss vet så ska vi flyga till Chile idag. Planet lyfter från Arlanda klockan 19.15 ikväll och går allt som det ska har vi ankommit till Santiago klockan 10.35 lokal tid. Man börjar bli lite nervös och spänd. Vilken tur att vi är vana globe-trotters som vet precis hur vi ska hantera varje situation... Nej men ärligt talat, det löser sig. Vi ska möta upp med en vän till mig som bodde granne med oss på parkeringen i Chamonix. Underskatta aldrig husbilar. De för människor närmare varandra liksom. Han pratar både spanska och engelska så vi hoppas han kan fungera som tolk och guide. Vi har bokat de första två nätterna på ett hostel i Santiago, samt transfern till detta hostel. Efter detta är inget planerat, förmodligen kommer vi dra vidare till Argentina som enligt ryktet både är billigare och bättre skidåkning är Chile.

Den tredje och kanske största grejen som hänt är ju att vi flyttat in i bostadsrätten. Mor och Far åkte till Sundsvall och jag åkte ner från Umeå och mötte dem där. Vi träffade mammas släkt och lät mormor truga i oss lite mat. Maja kom upp och så åkte hon och jag före upp till Umeå. Vid själva flytten fick vi ovärdelig hjälp av Mor och Far samt John och Jonathan, Umeås kanske starkaste flyttmedhjälpare. Tack hörni! Kära mor städade även studentrummet, så de kommer få hjälpa till vid varje flytt hädanefter också. Grattis. Men även om dagarna i Umeå till största delen bestod i att flytta så hann vi med en visit på Norrbyskär och givetvis ett gäng uteserveringsöl. Båda mycket tillfredsställande.

Nåväl, det var en kort genomgång av det som hänt det senaste nu innan vi åker. Nästa inlägg hoppas jag få med lite skidbilder samt kanske en och annan panflöjtist. ´Til then!

Två gjorda, två kvar

Jo men det gick ju alldeles utmärkt det där med att cykla 300 km. Uppladdningen var i världsklass, fläskfilépizza med pommes på robertos. Jag som är mera van sen de numera klassiska Canada special i Degerfors valde givetvis kebabsås, emedan Maja med föräldrar visade sin orutin och tog B-sås på sina. Inte att förringa B-sås men det är ju bara helt fel. Efter denna magnifika start kunde det ju inte gå annat än finfint. 17 h 40 min tog det på ett ungefär, vilket inte är någon toppentid men vi satsade ju inte på det heller. Att ta sig runt var målet. Vi fick se lite av varje runt vägen också, det hade vi ju inte hunnit med om vi stressat runt. Det var tillräckligt jobbigt ändå, inte så att vi var helt slutkörda nån gång under loppet men vi var faktiskt vakna totalt 34 h innan vi kunde somna i bilen på väg hem. Vi startade 23.04 och framåt 5-6 på morgonen var man trots allt ganska matt. Det gick mycket i perioder faktiskt, ibland var det nära att man somnade där man satt, ibland gick det väldigt lätt. Vi gjorde några halvhjärtade försök att roa oss, t.ex. gissa låten jag visslar. Det gav vi snabbt upp dock, man tänker inte så snabbt under sådana förhållanden. Nåt som gjorde att man fick lite extra energi var att låtsats att man var William Wallace ur Braveheart. Ett väl beprövat knep, funkar nästan jämt! Fffrrrreeeee-doooommm!

Nu är nästa steg Vansbrosimmet, den 8e juli händer det. Sen sticker vi till sthlm och flyger därifrån den 9e. Riktning: söderut. Först till Paris sen vidare till Santiago via Buenos Aires. Det blir nog livat värre. Innan detta ska vi ha hunnit flytta in grejorna i den nya lya. Känns skönt att leva studentliv med nyköpt bostadsrätt och 2 månaders semester på andra sidan jorden. Jag återkommer. Kommentera för tusan!

Vätternrundan jao!

Tjena. Ikväll är det dags för start i vätternrundan. När jag sitter i Sthlm och skriver detta är förberedelserna nästan klara och vi ska åka iväg och bada. Vi hoppas på stiltje och inte för varmt väder inför inatt och imorgon. Lite nervös är man. Vi startar klockan 23.05 och har startnummer 5549 och 5550. Jag har tyvärr inte kollat om man kan följa oss online, men jag vet att det finns en sms-tjänst. Tänk dock på att vi cyklar hela natten så om ni inte vill bli väckta för vi passerar Jönköping så får ni väl stänga av ljudet och gömma mobilen. Nåväl, del två i en svensk klassiker närmar sig och det är denna del vi tror kommer vålla mest bekymmer, så sov med tummarna hållna. Vi ses i Motala.

Suprise!

Haha, nu hinner ni knappt med att läsa!

Jag har fått sommarlov, sista tentan var lördag 2e juni. Tyvärr gick den käpprätt! Det verkar som kombinationen tråkig och svår kurs - tråkig och svår lärare, inte var så lyckad trots allt. Dock ska jag inte skylla på föreläsaren, det är givetvis en högst subjektiv åsikt. Jag tyckte dock kursen var klurig och jag har ingen som helst lust att göra omtenta. Dock kommer jag göra den om jag måste bara för att klara den på ren vrede. Nog om det, jag vill inte älta det mer...

Sen förra inlägget har vi hunnit vara hos Mormor&Evald i Sundsvall. Under min uppväxt har jag förstått att det händer magiska saker där, man gör allt tydligen. Varje gång lillasyster Rebecka varit där hade hon provat på allting. Om det t.ex. var levergryta till middag så behövde hon inte smaka, för det hade ju hon gjort hos mormor i Sundsvall. Det var alltså en sorts alibiresa. Om ni undrar om jag pluggade tillräckligt inför tentan så gjorde jag det hos mormor i Sundsvall.

Allvarligt så passade vi på att åka ner när vi båda var kvar i Umeå och hade tid. Sundsvall är en fin stad, nära till vattnet och de två stadsbergen gör staden kompakt, iaf åt norr-söder. Ordning och reda, raka fina gator, som Evald uttrycke det. Dock känns det inte helt välplanerat med E4an rakt genom stan. Vi hann med ett besök på vardera stadsberget, en tur runt alnön och den kanske godaste knäckemacka jag ätit. Strömmingsmackan på spikarna! Den känns helrätt sommaren 2007.

Igår kollade vi på Sverige-Danmark. Lite halvkonstig match får man ju ändå säga. Undrar vad oddsen hade varit på 3-0 till 3-3 tillbaka till 3-0? Man hade nog kunnat tjäna en slant på det.

Igår på dagen när jag och min käresta spatserade stilla längs stranden, anständigt klädda med fina gåbortskor, skådade vi en lodis som åt en pannkaka. Det var här den ypperliga zoom min digitalkamera är begåvad med kom till användning. Utan att störa den väna varelsen lyckades vi plåta honom i ett känsligt ögonblick! Notera gaffeln i varelsens vänstra hand, uppenbarligen inte för att äta med. Troligast är att han river upp myrstackar med den för att få tag på ägg till pannkakorna.

Ett sällsamt inlägg

Hej. Fel datum ovan... 29 maj ska det stå...
Det verkar inte gå så bra med uppdateringen kan man tycka. Sanningen att säga är att vi har haft fullt upp med allt möjligt. Lite halvkass förklaring och det är väl inte hela grejen. Det går ju i vågor det här med att blogga. Nu ska jag skicka in detta inlägg iallafall, uppdatera er om de senaste två månaderna i en snabbgenomgång (med bilder!) och sen hoppas vi på mer frekvent uppdatering. Fortsätt läsa dock! Bättring kan ske när man minst anar det som jag brukar säga.

Jag minns knappt vad som hänt sen senast! Påsklovet var ju inte igår direkt. Dessutom har jag inte skrivit nåt om vår resa till Hemavan... Bilderna från denna kan ni se på pixboxen! Det var grejer det, vi stack iväg över några dagar, tältade och skidturade tills vi tröttnat på det. Helt perfekt. Jag är fortfarande innan påsklovet...

Efter vi spenderat en långledighet runt påsk hos respektive föräldrar och i götet kom vi tillbaka till ett Umeå som visade sin varma sida. Det räckte tre dagar. Klart är att våren kommer senare här. Eller vad sägs om 3 grader och hällregn den 20e maj? Inte så man jublar kanske.

Dock har vi hunnit med en del, viss grillning har skett (pinnbröd! banan+choklad! körv! hamburgare! kokkaffe!), jag och john har haft barkbåtsrace (lätt seger trots att han fuskade) och nu senast var vi med Umeå Klättring och Högalpina Klubb på träff. Banne mig om inte det var toppen alltså. Det är kul att klättra. Vi klättrade flera leder som var 50-60 meter långa, inte alls dumt! Jag hann med att vara borta hela denna helg, Maja åkte med ut fredag kväll och tillbaka lördag eftermiddag pga jobb. Hon hann dock klättra till sig några blåmärken och träningsvärk. Jag lyckades undvika blåmärken, en del skrapsår uppkom men värst var ändå träningsvärken. Ett bevis på att helgen var lyckad!

Jag kan skriva hur mycket som helst om det men jag tror jag avbryter här så jag får iväg ett inlägg. Förlåt alla fans av henryomajgull, effort must be doubled! Kolla pixboxen, det är några kul bilder!

Påsklov!

Nu har vi fått vårt efterlängtade påsklov. Jag har tagit mig tillbaka till Björneborg och Maja är på numera i Hufudstaden efter en visit på västkusten. Vi sammanstrålade i Göteborg och hängde med syrrorna där litegrann. Den främsta anledningen att jag skriver detta inlägg är dock för att visa bildbevis på att jag vann! Årets första dopp skedde långfredag klockan 10.13 enligt kameraklockan. Is vid sjön som bilderna visar, inte så förvånande med tanke på vattentemperaturen... Dock kan jag inte lägga upp bilderna här av okänd anledning, men jag har i samma anda som internet-gurun och min sensei Henrik Lantz skaffat oss en alldeles egen bilddagbok på henryomajgull.pixbox.se! Kolla fräcka bilder! Påsklovets skörd innehåller mig som badpojke samt små kusinbarn som lattjar. A must see!

Som alla vet är jag en man med åsikter. Att jag nu börjat skriva på det världsomspännande nätet gör ju automatiskt att mina åsikter räknas, vilket har fått mig att fundera ut en ny, het och återkommande grej till vår blogg som jag har valt att kalla Henrik´s åsikt. Den här veckan:

Sofie Fahrman (Aftonbladet mode) har samma utstrålning som en skiva bröd

Som här tydligt visas. Nå jag hoppas jag inte sabbar internet med detta. Erkänn dock att ni tänkt i dessa banor. Varje gång hon är på omslaget får man en lätt känsla av obehag och ett oförklarligt sug efter en falukorvsmacka med senap och majonäs. Nu vet ni varför. Nåväl, en sak till att hålla koll på alltså, henryomajgull.pixbox.se. Uppdateringar kommer ske. Tills nästa gång

/Henrik

Glada dagar

Tjenare. Nu är det bra tider, strålande tider i Västerbotten. Solen skiner och min senaste tenta (idag) har gått (med reservation för ändringar) bra. Tillämpad analys kallas kursen, matematik säger gemene man. Han hälsar förresten. Matte är ju inte en av mina starkaste sidor men arbetsinsatsen har varit god som på föregående kurser vid Umeå universitet vilket troligen kommer fälla avgörandet till min fördel.

I helgen var vi som tidigare nämnt i Borgafjäll för topptur. Med topptur menas skidor upp, skidor ner. Målet är att hitta kul utförsåkning och trivas i grupp. Båda uppfylldes. Vi var ett glatt gäng på 9 personer som gav oss iväg i fredags eftermiddag runt fem. Bilresan var på ca 35 mil och den avverkades i raskt tempo. Vi kom fram innan nio och gick några hundra meter från parkeringen för att sätta upp tälten under norrskenet. Det var så att säga norrskenspremiär för oss båda, vilket redan där gav oss valuta för pengarna. Ett färgsprakande skådespel skulle jag kalla det om det här var nån slags veckotidning eller en annons för valfritt företag i norrland. Så är inte fallet och låt oss därför nöja oss med att säga att det var snyggt. Lite partiklar som föll ner i atmosfären skulle man väl kunna kalla det. Grönt är ett annat ord.

Klockan nio dagen efter kom en snövessla (typ en pistmaskin storlek mindre) och gav oss skjuts upp till runt 930 höjdmeter, där det låg en stuga mycket lägligt placerad i en dal mellan tre toppar på runt 1400 meter. Lite fusk kan tyckas att få tolka (som det heter) upp, men vi var ju inte där för själva bestigningen utan snarare för utförsåkningen. På bilden skymmer vi snövesslan men ni ser ett av de tre bergen rakt föröver. När vi kom upp var det träning med tranciever. En sådan mackapär används för att hitta begravda i en lavin. Alla i gruppen hade en sådan, en spade och en sond för att kunna hitta och gräva upp en person som hamnat under en lavin. Det är viktigt att träna med dessa så man är säker på att hitta personen snabbt eftersom chansen att överleva minskar nästan exponentiellt med tiden man ligger begravd. Jag känner ingen som nånsin behövt använda sina kunskaper i rött läge och jag hoppas att det förblir så.

Efter den nödvändiga träningen åkte stighudarna på och själva turandet tog sin början. Vi tog toppen som låg längst från stugan först, (bakom toppen på bilden ovan) för att få läsida åt nordost, vilket vi tänkte betydde att det blåst dit snö som kunde vara kall och fin. Lite under toppen stannade vi och lunchade. Precis när vi kom upp på toppen kom det en helikopter nedifrån dalen och landade, de skulle åka på samma ställe som oss! Lite för lång lunch... Men snabba ryck av med hudar och på med grejer så hann vi före dom nedför branten. Succé. Ett helt ok åk men det skulle visa sig vara det i min mening sämsta. Efter nedfarten började vi klättringen mot nästa topp, varifrån vi skulle ta oss ner mot stugan i en västersluttning. Detta innebar att snön på den hunnit mjukas upp av eftermiddagssolen. Detta var också den högsta topp vi besteg, runt 1470 m tror jag. Detta var ett mycket fint åk och det bästa med det var givetvis att det slutade vid stugdörren. Det var dock i denna brant som jag fick smaka på snön efter en längre luftfärd. Inte avsikligt ska tilläggas. Även Maja gjorde sig närmare bekant med underlaget. Men men, bara stoltheten som fick sig en törn, det kan vi ta. Vi hann med en kortare tur till, mest för att alla var i gasen och benen kändes hyfsat fräscha, så vi gick en liten bit och ristade våra signaturer i snön på en annan liten sluttning. Bra skiddag, ca 1000 höjdmeter avklarade. Vi satte upp tälten nära stugan, och gick in för att laga middag i stugans kaminvärme. Som efterrätt bjöds det på chokladmousse (gjord på pulvermjölk, pulvermousse och vatten) med whisky (ej frystorkad). Smaskens!

Dagen efter försov vi oss lite, klev upp 08.20 och sätte igång med frukosten. Som föregående dagar var det solsken med lite fjädermoln från och till. Fint väder som sagt. Vi packade alla grejer och lät dom vara kvar i stugan och begav oss österut mot nästa topp. Den sprang vi upp på som vi aldrig gjort annat. Jag tror att alla var lite sega i benen i början, för alla kämpade på under tystnad, men närmre toppen var det idel glada miner. Minerna blev bara gladare under tiden för nedfarten, ett långt och lekfullt åk med jämn, god lutning. Som en röd pist ungefär. Längre ner blev snön lite slaskigare och vi stannade för lunch på en läsida. Riktigt varmt och skönt. Efter lunchen skulle vi tillbaka samma väg som vi åkt ner och det var nu som lutningen kändes riktigt behaglig. Vi trivdes som aldrig förr, gick och småpratade om ditten och datten i det fina vädret, och passade såklart på att pussas lite. Det gick riktigt snabbt uppåt och snart var vi tillbaka på toppen igen. Det var nu dags för resans näst sista åk. Blöt och mjuk snö, brantare än föregående och möjlighet att stå på hela vägen ner gjorde även detta till ett riktigt toppenåk. Aight! Nu var det dags att ta sig den korta biten tillbaka till stugan och hämta grejerna för att med 20 kg på ryggen ta sig ner till parkeringen igen. Det var nog det mest fysiskt krävande på hela helgen, men humöret var på topp vilket ju gjorde det hela lätt som en plätt. Vid resan tillbaka stannade vi för en pizza i Dorothea och vi var tillbaka i Umeå runt 22. På det hela taget: En toppenhelg med bra ledare och kul folk. Bra att kameran hann komma i tid (DHL kommer inte nyttjas igen). Nu kommer dokumentationen öka. Gott folk, det går uppåt. Jag återkommer, nu börjar snart mina fingertoppar blöda. Fortsätt kommentera!
/Henrik

Ledsen för er väntan

Men nu är vi tillbaka. Eller snarare Henrik. Jag har haft mycket att göra de senaste veckorna och den där "blogg-känslan" har inte riktigt infunnit sig. Eftersom Maja inte verkar vilja engagera sig i denna vår allmänna dagbok så har det blivit lite långt sen senast. Så en liten uppdatering kanske kan vara på sin plats? Anledningen till avbrottet beror på min skolgång. Jag har, i ett tillfälligt stadie av överprestation, pluggat 200 % senaste veckorna. Men med facit i hand har det gått vägen över förväntan!

Jag klarade min tentamen i konstruktionsmaterial, med en fyra i betyg. Riktigt kul. Bra kurs, en riktig "ingenjörskurs" kan man säga. Mycket matnyttigt och intressanta diskussioner på lektionerna. Det andra jag gjort är ett projekt i automation, där den första delen av kursen bestod i en tenta på 5 HP och sedan just detta projekt. Projektet bestod i att konstruera en panna för att elda biobränsle, i vårt fall havre. Vi var indelade i tre grupper och min grupp hade hand om själva styrningen m.h.a. PLC (som är en liten dator kan man säga). Projektet blev lite av en besvikelse faktiskt. För mycket tid gick åt att bygga testpannan (som sedan fick sova med fiskarna) och för lite tid för testkörning och intrimmning av programmet. Det var kul att se att det faktiskt fungerade men det skedde bara sista dagen. Jag har iallafall plockat upp lite mer elektronik och lärt mig om lambdasonden. Kunskap kunskap. Det var även jag som kopplade in hela kittet vid testkörningen, tyvärr har jag inga bilder på hela härligheten eftersom jag formaterat datorn och tappat bort min cd-skiva till telefonen så jag kan inte föra över några bilder... Nåväl, det var kul att jobba i projektform och en skoj projekt trots allt.

Eftersom jag med goda erfarenheter klarat av dessa 10 veckor har jag, i ett tillstånd av övermod, bestämt mig för att läsa 150 % följande 10 veckor. Två mattekurser och en kurs i svetshållfasthet. Dessutom har jag fått ett extrajobb som brevsorterare på posten, där jag börjar nästa måndag. Detta i kombination med vår träning inför klassikerloppen gör att jag så smått önskar att dygnet hade 36 timmar istället. Men ingen minns en fegis som pappa brukar säga. Jag har också upptäckt att vi har påsklov på denna skola! Lysande, det blir en sväng till både Björneborg och Göteborg. Vill ni träffa mig föreslår jag att ni skickar ett sms eller allra helst ringer! Jag lovar försöka behaga alla.

Igår var vi och simmade på det lokala jättegymmet, IKSU. De har flera olika sektioner inom sin verksamhet, bl.a en friluftssektion. Denna sektion hade en annons om vintertältning och topptur i Borgafjäll nästa helg. Den fick vi syn på, så nästa helg ska vi tälta och åka skidor. På bilden här bredvid ser ni hur det ser ut i Borgafjäll. Rätt ok efter vad det verkar, 150 cm snö i terrängen dessutom. Håll tummarna för finväder. I samband med detta har jag tänkt köpa kamera också, det är hög tid att dokumentera vår framfart med bildbevis. Det känns som en bra investering inför resan till sydamerika dessutom. Det är ju lite av en djungel det här med digitalkameror men efter lite googlande, pricerunnande, tänkande, klämmande och inte minst diskuterande med både min bättre hälft (Maja) och den sämre (plånboken) har jag lyckats skära ner det till två alternativ. Idag ska jag bestämma mig och sen beställa... Mmm konsumera i mitt hjärta... Nå nog för idag. Hoppas att folk fortfarande läser och kommer fortsätta med det trots den dåliga uppdateringen på sistone, jag lovar bättring!

/Henrik

Succé!

Jag antar att ryktet är spritt vid det här laget. Vasaloppet; en formidabel succé för era favoritatleter från Västerbotten. Henrik och Maja - större än Anja. Det känns riktigt skönt och nu unnar jag mig en vecka ledigt från träning, men mest för att kunna öka farten när det drar igång igen. Till sommaren hoppas vi vara vältränade också. Tjoho. Om ni vill kolla hur vi såg ut i spåret, kolla på dessa testbilder. (Öppet spår och ni får fylla i våra startnummer).

Jag hade tenta i tisdags igen, 6 av 12 rätt, vilket betyder att jag pluggade precis lagom. Den förra tentan gick även den bra, 29 av 40 möjliga. Så det verkar starta bra iallafall. Idag har jag varit på en jobbintervju också, de sökte en brevsorterare, kvällstid. Det kändes som intervjun gick ok men det där vet man ju aldrig. Vore skönt att få in lite extra iallafall. Maja ska även hon på intervju, på tisdag, till en vårdpool. Så då löser sig det ekonomiska också med lite tur.

Vi har kollat på flygbiljetter till sydamerika också. Det lutar åt att vi flyger tur-retur till Santiago. Kostar totalt nästan 24000 för oss båda. Det är mycket pengar, tur att vi är så flitiga sparare som ju alla vet. Alltså där tror jag Maja är värre än mig. Jag kanske köper prylar, men fasen om inte hon är värre. Dessutom är det bio, video och allt sånt. Man måste ju bli underhållen konstant när man är från storstan. Fast jag är en tråkmåns och säger nej. Så vi matchar ju perfekt. Nästan. Vi kunde nog vara lite duktigare att spara men å andra sidan ska är det väl inte värt det om man har så tråkigt att man bara döööör under tiden. Man blir sugen på Chile bara av att kolla på kartan. Det ska bli kul, känns som det är en fin morot att ha en flygbiljett som ligger och väntar.

Jag vill också skicka ett grattis till Cissi, Rena och Magnus som alla skaffat sig finfina jobb senaste veckorna. Det verkar som folk håller på att växa upp! Och jag som har en inkomst på 2500 per månad ska snart köpa en flygbiljett för 12000... Vi får väl se när det är dags för mig. Ad augusta per angusta

/Henrik

Vasalöppe

Gomorron alla trogna fans. Vi förstår ju att ni vill följa oss i spåret under dagen imorgon och därför har vi beslutat göra våra startnummer offentliga.
Maja har startnummer 2323
Henrik har startnummer 2322

Imogon smäller det, då jädrar! Vi har laddat med pasta, pasta och smörgåstårta. Detta kan bli mitt sista inlägg för jag slutar inte åka före jag stupar och överlever jag det blir skammen för stor.

Gå in på vasaloppets hemsida för mer info, därifrån kan ni också följa oss. Tryck på resultat. Fyll i loppet öppet spår. Fyll i våra startnummer. Uppdatera vid behov. Håll tummarna. Jag tror det ska funka så.

/Henrik&Maria, i fäders spår för framtids segrar.

Åre

I helgen har vi varit i Åre, civilisationens vagga. Mer om det, först vill jag meddela att tentan är avklarad, jag vet ju inte resultatet än med lovar att berätta sanningen om detta så snart jag fått reda på den. Det kändes tillfredsställande att ha den avklarad. Direkt från tentan stack jag hem, packade bilen halvfull med skidor, kläder och mitt lättade jag. Sen bar det iväg. Resan dit skedde via metropoler som Fredrika, Dorotea samt Strömsund (känt för sitt CSN postservice). Helt enkelt riktigt tråkigt. Det är svårt att roa sig ensam i bilen, har någon nått vattentätt knep så lär mig. Iallafall kom jag fram runt sju, varpå jag knappt hann packa ur innan det bar iväg på tävling. Damernas slalom, där Anja ju som bekant tog ett brons. Hon får väl räknas som en hyfsad tävlingsmänniska tycker jag. Sen tillbaka och restaurangbesök klockan 21. Kött grillat på täljsten, vad ska de hitta på härnäst? Socialt och gott sätt att äta kött på. Klart godkänt. Slocknade som ett ljus till tonerna av Tomas Ledin från festivalområdet.

Följande dag började tidigt som sig bör. Vi hann gå in till åre by för att kolla efter spännen till min hjälm som tyvärr börjar sjunga på sista versen. De vi hittade fungerar väl i bästa fall som nödlösning men det får duga sålänge, tills jag hittat ett fullvärdigt komplement eller ny hjälm. Snabbt jobbat, vi åkte första vagnen upp för att piska pisten fram till tio då herrarnas första åk i slalom började. Vi kollade de första 15, men sen tog åklusten överhanden och vi stack iväg.

Sen åkte vi skidor i hög fart fram till lunch. Vi är ganska duktiga på att åka båda två, vilket är toppensköj! Vi fick provlåna några skidor också, kul.

Efter lunch var det andra åket, efter alla svenskar åkt ur var det inte så kul men italienaren som kom tvåa var så jätteglad att det räckte åt alla.

På kvällen prisutdelning och efter tävlade oldboys i en välgörenhetstävling. Jag har sett Ingemar Stenmark åka skidor! Säkert 10 000 på plats, jag tror det var fler än de som följde någon av VM-tävlingarna. Han är ganska populär den gubben.

Efterföljande dag åkte Tomas och Elisabeth hem till Täby så jag och gullan fick svepa förbi varenda annan åkare själva. Vi lyckades. Vi åkte hemåt runt tre, hemvägen gick via östersund och sollefteå till husum och sen Umeå. Kom hem sent men det är roligare att vara två när man åker bil.

Nu måste jag gå och äta semlor, men nästa gång ska jag berätta mer om klassens automationsprojekt; att styra en biobränslepanna som ska elda havre. Stay funky!

/Henrik

Tenta

Jorå det är nämligen så att jag har tenta imorgon. Jag har dock för vana att ta en paus i tentaplugget mellan 20-21. Fast idag hade jag sett andra avsnittet av Simpsons på tv6 så då kan jag skriva några rader.

Min dator har flippat totalt så jag är osäker på om jag måste göra en total ominstallation. Rätt segt men jag tror jag kunnat spara det viktigaste på externa hårddisken, skönt...

Pga ovan stående orsaker + kamerans försvinnande gör att motivationen jag kände i början för att blogga dött lite på vägen. Det är kul att dokumentera, inte bara för er utan för egen vinning också, men det tar emot när det går emot. Men jag ska uthärda stormen! Världen måste få veta!

Imorgon efter tentan sticker jag till åre. Maja den lyccosten har varit där hela veckan. Det blir att kolla lite på tävlingar men allra helst vill jag nog åka lite skidor. Utförs.

Förberedelserna inför vasaloppet fortgår. Vi åkte 5 mil i lördags tillsammans. Det gick bra, inget speciellt. Denna veckan har jag bara tränat måndag och onsdag, sen blir det utför lör-sön och längd nån dag nästa vecka, allt för att vara topptrim till nästa söndag, då smäller det banne mig... I´ll keep you posted. Nu ska jag fortsätta tentaplugg. Önska mig lycka till!
Högaktningsfullt

/Henrik

Christer!

Igår var Christer Fuglesang, den förste svensk att bo i USA längre än ett halvår och inte bryta på amerikanska, på Umeå universitet. Han hade tydligen gjort nån lång resa som han gärna ville berätta om. Kändiskåta som vi är var vi naturligtvis där. Han startade med nån film om det som de hade pysslat med, denna missade dock jag, vissa måste ju plugga. Iallafall blev han "intervjuad" av Staffan Ling, känd från TV. Jag tyckte nog att Christer kunde fått lite mer utrymme och Staffan lite mindre men på det hela taget fungerade det bra. Han berättade bl.a. om att han trodde på liv i rymden och att vi kommer bo på mars. Det gamla vanliga dravlet. Han hade inte heller sett gud därute så det verkar ju vara kört. Lite tråkigt var också att under frågestunden var det bara barnen i publiken som tordes ställa några frågor. Tyvärr satt vi på läktaren där det inte fanns någon mikrofon, annars hade jag såklart frågat honom om han, som förste svensk, dansat fugledansen i rymden.

Utöver detta har jag haft dugga idag, den var svår och gick inte alls bra, men det får jag ta igen på tentan om en vecka. Maja hade sin första tenta igår, i statistik. Enligt uppgift klurig men jag tror nog att hon klarade den galant. Förutom dugga har jag idag varit på studiebesök på norrmejerier. Min vanliga otur hade jag ingen chans att skaffa mig varuprover men besöket var till belåtenhet trots allt.

Träning har skett denna vecka också. Lite färre mil/timmar än förra veckan, p.g.a. vädret. I måndags hade jag som sagt vilodag, medans vi på tisdagen åkte längd i -20 grader. Efter en liten bit fick maja vita fläckar, på nästippen, ena kinden och ena örat. Vi bestämde oss då för att åka varvet runt lite snabbt och för att det var för kallt. När vi kom tillbaka var vi båda varma och fläckarna var borta så vi fortsatte och körde 1,5 mil den dagen. Jag lovar att vi slog hastighetsrekord... När vi kom tillbaka till lägenheten svullnade hennes ena öra upp lite grann och blev rött och hon fick också en röd fläck på kinden. Dagen efter var detta kvar till viss del och det var dessutom -22 på termometern så vi bestämde oss för att skippa träningen den dagen. Klokt beslut tror jag. Igår var hon dock helt återställd och det var 10 grader varmare så då fick vi ihop 2 mil. Idag blir det vila för att imorgon tömma ur oss över en 5-mil.

På söndag åker Maja till Åre. Hon har lyckats tillgodoräkna sig en vecka prof. utveckling eftersom hon haft praktik och kan då vara borta hela veckan. Jag får vara kvar i Umeå och plugga, men efter tentan åker jag efter och blir borta nästa helg. Det ska bli riktigt kul.

Nu ska jag hämta upp maja och sticka på stan, något vi inte gjort de första veckorna. Såhär är vädret här; rätt ok... Long life and prosper!

Vilodagen

Hey pips.
Idag har Henrik vilodag änsålänge. Maja har joggat idag men fan. Helgen har varit givande. Vi är ju superseriösa elitmotionärer nuförtiden, vilket innebär no hash hash, no amfetamine. Dock har vi lyckats genomföra ett gäng träningspass som (om det fortsätter i samma anda) kommer kvalificera oss som uppvisningspersoner till valfri TV-shop produkt. Vi har den mentala nivån, om några månader den fysiska. Sen fattas bara att bleka tänderna. Iallafall träning måndagen löpträning 1 mil, tis 1 mil skidor, ons teknikträning (stakning 60 min), tors vila, fredag 1,5 mil löpträn, lör 1,5 mil skidor, sön 3 mil skidor. Totalt mellan 9-10 mil. Ja jädrar.

Skolan går bra för oss båda, Maja har tenta på torsdag som hon sin vana trogen är nervös för men som hon sen (kommer det visa sig) fått max 2 fel på. Henrik har dugga fredag igen, sin vana trogen är han inte alls nervös men som han sen (kommer det visa sig) borde varit.

Jag försöker skaffa ett jobb så jag inte ska slösa mina sparpengar på tråkiga saker som hyra och föda. Har sökt det mesta så får vi se om jag kan jobba några timmar i veckan iallafall. Kanske kommer jag dock sätta skolan först denna gång, den som lever får se. Jag ska försöka plugga 200% 5 veckor efter denna tenta som är nästa fredag. Det blir nog livat det.

Nä om jag skulle ta och sätta mig med skolarbete kanske.

/Henrik

Kameran är borta!

Hello friends and family.
Jag hade tänkt att uppdatera bloggen först när Majas kamera kom tillbaka, men nu verkar det som den inte kommer tillbaka. För att ta det hela från början. Vi fick hem ett gratis anteckningsblock i brevlådan, som innehöll reklam. Det var bl.a. reklam för en liten backe ca 9 mil utanför Umeå. Några liftar, ett par nedfarter samt ett gäng snökanoner. Alla tiders tänkte vi, vi sticker dit och tar några varv samt fikar i värmestugan. Buss (hållplats 150 m hemifrån)+liftkort 220 spänn, nästan gratis. Sagt och gjort. I lördags klockan 09.00 rullade bussen iväg och vi var väl framme och ute i backen halv elva-elva. Första fikan halv ett. Andra fikan halv tre. Hemåt åkte vi kl16.00. Däremellan fick vi känna hur kallt det kan vara i norrland när det blåser. Rättså kallt faktiskt. Fast några svängar gjorde vi och båda trivdes såklart. När solen nästan gått ner tyckte jag att det kunde vara kul att ta några bilder att lägga upp för att visa den intresserade delen av världen. Så skedde och jag tror de blev ganska hyfsade. Vi tog fram kameran i bussen och kollade på bilderna. Efter detta lade vi kameran i nätfodralet framför sätet. Och där blev den kvar. Rätt surt. Jag har ringt chauffören och han har inte hittat någon kamera. Förmodligen är det någon fattig student som är en kamera rikare. Orkar inte skriva mer nu. Jag har dugga imorgon och Maja ska på sittning på kvällen. Då kan jag välan passa på att skriva mer. Höres.

/Henrik

Den där fräna George Washington

Idag har inte så mycket för mig som ni märker. Hittade den här på Youtube. Helt sjukt bra. Åh förresten kommer en uppdatering om helgen som varit, men tyvärr lyckades vi glömma kameran på bussen när vi åkte skidor i lördags så när den återkommit så gör bloggen det också. Puss.

Superpremiär!

Välkomna vänner.

Eftersom vi (Henrik och Maja) nu flyttat upp till Norrländska östkusten har vi beslutat att starta en fantastisk blogg för att berätta om våra äventyr, framgångar och tillkortakommanden. Räkna med att bloggen kommer skifta lite i kvalitet och uppdateringar, speciellt såhär i början då vi är gröna på hela grejen. Första inlägget (detta) blir om den stora (och may I say lyckade) avslutningsfesten i Götet.

Nåväl, festen som sagt.
De som var där påstod att dom haft kul och gud vet att iallafall vi hade det. Alla var där, de flesta som vi bjöd in kom, efter lite påtryckningar, vilket gjorde oss mycket glada. Plutten kom först vid 15, ettrig och festsugen som alltid. Vi snackade om det gamla vanliga, skidor och plugg. Det ena kul, det andra inte så. Han hade varit i Chamonix igen och gjorde oss avundsjuka. Vi käkade och värmde upp inför de andras ankomst. Efter 20 började alla droppa in, stämningen sköt i taket och där blev den kvar. Det enda smolket i glädjebägaren var när HLantz och Duvan hade slut på drickat pga outredda orsaker, men det löste den gode grannen Jerry, the man with the skafferi. Alla var förvarnade om utgång och kvällen fortsatte senare som sig bör på det beryktade, berömda och heltigenom bra The sticky and the fingers. Här skulle jag gärna säga att "alla var där" men tyvärr tyvärr droppade lite folk av, med olika anledningar. Kul som vanligt iaf.

När kvällen blivit natt och natten var mer morgon klev jag och de andra värmlänningera ut från stället med sikte på nattamat. Vårt uppdrag lyckades och jag rullade hem i en spårvagn. Höll mig vaken och kom hem till min själv, där detförutom de tidigare bestämda nattgästerna Maja och Andreas även fanns en trött lillasyster som valde att droppa av festen lite tidigare för att vila ögonen eller nåt. Som väl var fanns det ju sängplats åt alla så ingen gick sömnlös. Dagen efter var Maja sjuk, stackarn, så det blev upp till mig att städa, men det löste ju jag med bravur. Sån var den, festen. Jag vill också ta detta tillfälle i akt för att tacka akademin, de som trott på mig och alla som kom! Tack. För att läsa den av Duva vinklade berättelsen rekommenderar jag Henrik Lantz blog.