För övrigt

Är vi ju kända skridskoåkare även utomlands numera. Den här annonsen är frukten av att en skribent hörde av sig via Flickr och ville låna några bilder till en annons i den tyska tidningen OutdoorActive. Läs, begrunda och öva på tyskan!

Välkomnar vintern!

Nu bestämmer jag att den äntligen är här för att stanna. Inget mer slask, bara ännu fler minusgrader och ännu mera snö. Dags att fokusera på quadriceps på gymmet och nöta backintervaller i Bräntis tills det smakar blod i munnen så benen är i kalasform till skidsäsongen!

I veckan har både längdskidor och långfärdsskridskor kunnat göra säsongspremiär! Jag tog de första stapplande tagen i längdspåret i torsdags och kände mig som Bambi på hal is alt. indier på Titlistoppen i Engelberg (dvs mycket ostadig). Någon teknik à la Kalla fick jag aldrig in i torsdags, men kunde ändå förbättra varvtiden på 3,7km-spåret på Stadsliden med minuter för varje varv. Dock blev jag påmind om att det finns en hel del att putsa på innan det är dags för Vasaloppet. Tur att vi har 85 dagar tills dess att skrapa ihop minst 50 mil på skidor!

Idag var vi ute på Täftefjärden med ett par kompisar för att se hur långt (och djupt) havsisen hunnit lägga sig. Svaret var att isen hunnit tillräckligt långt för att vi utan problem skulle kunna roa oss en halvdag. Vi lättviktare (allt är ju relativt) släppte iväg de cirka 20 kilo tyngre Jens och Erik som fick agera minröjare. Om inte de gick igenom isen borde inte vi heller göra det, resonerade jag, Lisette och Henrik. Dock klarade vi oss alla fem torrskodda. Synd, annars hade det ju varit lärorikt att träna kamraträddning! Förutom en riktig genomkörare av våra pikar bestod åkningen mycket av att hålla tungan rätt i mun och navigera runt diverse råkar och andra typiskt blöta ställen. Efter obligatorisk fika med lussebullar dagen till ära tryckte vi in oss alla fem i vår trogne tjänare Hyundaien och åkte tillbaks till Umeå. Gärna fler sådana här dagar i vinter!

Avd. Sån tur!

Det är ju skönt att den var OK.

Ett starkt argument!

Jag har varit på en första arbetsintervju för ett jobb som produktutvecklare/konstruktör på ett företag som heter Elpress. De gör pressverktyg för elinstallationer bland annat. Intervjun var i Umeå och den gick väl ganska bra, den sköttes av ett rekryteringsföretag som heter Kornboden. Det är lite trist att gå på intervju hos ett rekryterings-/bemanningsföretag eftersom frågorna kommer från Formulär 1A och eventuella följdfrågor från mig gällande arbetssituation och kollegor hänvisas till senare. Men jag var förberedd och det gick bra. Jag hoppas att hon fick reda på vilken lajbans kille med stora ambitioner jag är.

Iallafall är tjänsten i Kramfors, civilisationens vagga. I händelse av alla eventualiteter gjorde jag lite research om Kramfors. Det var väl som förväntat, ganska smått men jag tror det kan vara mycket fint med ångermanälven som flyter förbi och det är ju trots allt höga kusten, det brukar uppskattas varje gång vi åker söderöver. Men det som verkligen fick mig att vilja flytta dit är aktiviteten som bedrivs i ådalshallen den sista lördagen i varje månad: Bastu EXTREM!

"En upplevelse utöver det vanliga. Ni bastar i fyra omgångar, där bastuvärden framkallar sköna luftströmmar med hjälp av handduk, olika eteriska oljor och deras förtrollande effekt. Ni smörjer in er med flytande honung, smälter pepparmintsdoftande isbitar på era kroppar, saltet använder ni som kroppspeeling. Frukter och friska drycker väntar mellan varje bastuomgång.
När magen börjar kurra fram på kvällen, stillar vi hungern med nygrillad korv från bastun och avslutar kvällen med en bit mat.Låt dig svepas med utan en tanke på tiden och låt kvällen bli en njutning för alla sinnen. Sista Lördagen varje månad Okt- Mars mellan kl 17 - 21. Separat dam- och herrbastu. Fyra bastuomgångar, frukt, korv, supé"

Inga kommentarer... Var skriver jag på?

Del två och lite annat smött å gött

Jorå jag köpte en present till. En snyggskjorta fick det bli eftersom Rebecka var uppe och hälsade på den helgen ville man ju klä upp sig lite. Rock n´roll attityden kom på köpet.

Idag var jag, maja och linus på hockey och såg Bofors besegra Björklöven med 3-2 efter förlängning. Extra kul att bekantingen Fredrik "Hopen" Höggren gjorde två kassar (varav den ena avgörande) samt var bäst på rinken. Anbud från elitserieklubb snart? Klass var det iallfall. Matchen i sig var riktigt usel i första, tog sig bra i andra och det var riktigt spännande hockey i tredje. Den andra kristinehamnsbekantingen Fredrik "Grizzly" Eriksson hade det svettigt i målet men stoppade pucken med än det ena, än det andra. Precis som en målvakt ska göra. Alltså två kristinehamnare bäst på plan. Kan inte ha hänt sen spelarna i Varnans Vingar bestämde sig för att snus var bättre än fotboll.

Linus har för övrigt startat en blogg. Mitt förslag är att den ska heta "polismannen". Ungefär som fotbollsfrun, men med en kille som är ihop med en polis. Jag kan utlova stor prosa, interna och globala skämt på bästa nivå, mingelbilder och listor om högt och lågt. Inte missa!

Nu får det vara nog!

Födelsedagspresent nr 1.

Nu har jag gjort det första inköpet för födelsedagspengarna! Det blev ett par IceBug terränglöparskor. Med dubbar för det rätta greppet. På bilden är dom lite leriga eftersom jag hann använda dom. Efter en omgång intervaller i Bräntberget är jag försiktigt positiv. Inte det svåraste underlaget, men ändock en tydlig skillnad mot de vanliga skorna. Det behövs några mil till i dom innan ett utlåtande som gör dom rättvisa, de var lite hårda jämfört med vanliga skor och kräver lite vana. Jag har varit förkyld och är väl fortfarande så det blir lite lägre intesitet än vanligt, men imorgon ska skorna få följa med ut på myrarna och klipporna runt reflexbanan. Det blir en lite större utmaning. Men det ska ju inte vara några problem. Kostnad för dessa: 1350 kr. Det betyder 1250 kronor kvar att spendera på födelsedagspresenter. De kan komma att investeras i någon av följande saker:

* En snyggskjorta
* Ett gymkort på IKSU
* En pulsklocka/GPS som Lisette har (Garmin Forerunner 405)
* En vanlig GPS (Garmin Colorado)
* Flygresa till Geneve
* Vasaloppet öppet spår
Eller givetvis någon av de 300 andra sakerna som jag har funderat på. Jag kan bara lova att jag ska göra nåt skoj för dom!

Dop och brunch

Helgen spenderade vi i civilisationens vagga, Björneborg. Dessutom med en kort avstickare till södra Råda för dop av det nyaste kusinbarnet i Henriks numera digra skara. Han belönades med det stiliga namnet Hugo, efter Victor Hugo, Ernst-Hugo Järegård och det där trollet som var så populärt för några år sedan. Shittans, det var stor tv det! Spela tv-spel med knapptelefonen i direktsändning. Finns det någon motsvarighet idag?

Iallafall, dop och efterföljande smörgåstårta bjöds på lördagen. Sen slumpades det så att Henriks käre vän Zätakrull fyllde år runt detta datum och även han bjöd på smörgåstårta senare på kvällen. Således kom dagen att handla om glatt sällskap i form av släkt på ena sidan, det vill inte säga lite det, emedan kvällen avnjöts i gamla vänners lag. Fantastisk tajming.

Söndagen å andra sidan kom mest att handla om 100 mil bilkörning. Men innan det kom hela släkten på besök till Björneborg! Och då menar jag hela. Otroligt roligt. När det händer, även om det inte är så ofta som det borde, känns det som en italiensk eller grekisk film där alla umgås, äter gott och stortrivs. Så långt ifrån Lars Norén det går att komma.

Jag vill tacka alla för att ni kom och för att det är så roligt att träffa er. Dessutom vill jag tacka för presenterna. Jag lägger upp dom här när jag har köpt dom!

Kärlek och värme till er alla!

Haute Route

Vasaloppet och Haute Route

Där har vi lagt ribban inför vintern. Den ursprungliga planen att åka till Ryssland för att bestiga och skida Mount Elbrus får ligga på is sedan Medvedev (eller är han utan ved? Eventuellt!) fick för sig att invadera Georgien. Vi inväntar vänligare och lugnare förhållanden i öst och ställer istället in siktet på Dalarna och Alperna. För att undvika komatosa tillstånd på hög höjd och kunna njuta av våra semestrar ligger vi därför nu i hårdträning (igen?). Idag har vi sprungit i skogen med stavar och bara för att spexa till det lite extra blev det fem intervaller uppför Bräntberget (vars topp enligt Henriks klocka ligger på 70m.ö.h. 50x70=350 höjdmeter på 15 min (Henrik) eller 20 min (Maja), vilket oavsett vem man räknar på blir drygt 1000 höjdmeter i timmen!). Eftersom vi tänkte hålla samma tempo mellan Chamonix och Zermatt kommer vi hinna bestiga alla franska toppar över 2000 meter under veckan. Minst!

Det var allt för idag. Imorgon åker vi till Täby och på fredag vidare till Björneborg. En helg på sydliga breddgrader väntar alltså. Yey, vi tar med oss bikini/badbrallor/simdyna!

Reflexbanan is the shit!

När solen gått ner tog vi på oss våra pannlampor och stack iväg till skogen mellan Carlshem och Tomtebo för att leta reflexer. Det gick bättre än vi hoppats på. Vi hade inte hunnit leta mer än en minut innan det blänkte till i skogen och vi var på rätt spår! Sedan var det bara att sticka iväg och försöka hålla tungan rätt i mun. Banan gick över kullar och branta backar, myrer och stigar, stockar och stenar. Vi klarade oss undan med dyngsura fötter och ett platt fall (Maja). Hit kommer vi snart tillbaks!

Färgglatt

Hösten visar sig från sin bästa sida idag. Perfekt för distanspass och upptäcksfärder! Efter sammanlagt cirka fem minuters frisk luft i helgen, tog jag tacksamt emot motvinden vid Nydalasjön. Rundan blev lång och jag hittade ett par nya fina stigar. Letar dock fortfarande efter den hemliga reflexbanan som ska finnas någonstans mellan Tomtebo och Carlshem. Låter grymt kul att sticka ut i mörkret med en pannlampa och leta sig runt en terrängbana utmärkt med reflexer. Tips på vart man hittar startreflexen mottages tacksamt!

Nu är det banne mig höst och jävligt

Tjaba. Nu har hösten, från att ha visat sin bästa sida under några veckor, med sol och en massa plusgrader (säkert 10!!) gjort en helvändning. 0-gradigt, 10 sekundmeter och regn. Ingen fest direkt. Nu börjar man verkligen längta efter snö och vinter. Kan det vara mina nya skidor?

Fest var det iallafall igår, inflyttningsfest hos Kristinus. Maja jobbade tyvärr men jag var där och rev upp stora hål i den tryckta stämmningen och i parkettgolvet, som den born-to-be festprisse jag är. Det var kul jao. Det blev utgång och folk ville till -lyssna nu: Cover Club / Schlagerbaren. Bara namnet! Jag gick givetvis in med förutfattade meningar som köttmarknad, finlandskryss etc. Det var ändå 10 gånger bättre än jag trodde men jag tycker inte att jag ska äta upp nämnda meningar än. Som vanligt när man rör sig runt Linus kretsar så partajar man loss ordentligt så jag hade väl inte radarn på så att säga. Det kan ha varit i nivå med Majas jobbfest i fredags, då hennes chef sjöng finsk tango på karaoke. Men det får vi aldrig veta.

Sockersuget hittade tillbaka

Mums!

Födelsedagskalas i dagarna tre...

...vilket tillslut tog kål även på vårat sockersug (och det är inte det lättaste vill jag lova!)...

På bilden till vänster syns Familjen Kjellman minus Maja på balkongen till den nya lägenheten på Flygvillevägen. Fin utsikt över Värtan, 300 meter till strandbad, fina joggingstigar och en grym brunch (175 spänn, all you can eat på BÅDE lördagar och söndagar!) gör att vi planerar att utnyttja gästrummet efter inflytten i april! Yey!
Lycka till med kontraktskrivningen idag!

Dessutom passar jag på att tacka för all uppvaktning och alla fina presenter. Tacos!

Snart är det vinter igen!

Mera skidor runt Esquel, originally uploaded by henryomajgull.

Höstlunken

Backintervaller stod det på dagens schema. Tur att man alltid lyckas glömma bort precis hur jobbigt det är de där sista metrarna uppför Bräntberget, annars hade vi garanterat inte gjort om hela den här proceduren vecka efter vecka... Hela intervallpasset har förvärrats nåt grymt sen Henrik kom på att vi skulle flytta intervallerna från ena sidan av Bräntberget till att springa rakt upp i liftspåret. Det ser kanske inte så brant ut nedifrån, och hade vi haft skidor på fötterna (och snö därunder) hade vi garanterat klagat på bristen av utmaningar. Men det är en helt annan sak att kuta upp och ner för liftspåret fem gånger (eller sex om man kommer från Björneborg)... Man får som inget gratis, utan får kämpa för varenda centimeter (och det gör vi).

Outside, Runner's World och Bergsport har alla tre dimpt ner i brevlådan i veckan, vilket förstås spär på dagdrömmeriet rejält. Vi siktar på höghöjdstrekking/skidåkning i Nepal och landar med en bekräftelse från Moraparken i handen. Det är ju inte så dumt att åka skidor en hel dag i Dalarna heller. Dessutom bjuder de ju på himla god blåbärssoppa!

Gnäll

Vi ville också vara på Blåbergsträffen i helgen! Vi muttrar lite bittra haranger när vi hör talas om det fina vädret, den goda uppslutningen, frostnätterna och förstås alla leder som klättrats. Plåstra om såren kan man göra och det är vi snabba med! Trots många och långa timmar på jobb blev helgen ändå fin med Forrest Gump (bättre än vi mindes, det vill säga fantastiskt bra), solsken (ja den sken även i Umeå) och lösgodis. Det enda mörka molnet på en annars klarblå himmel var när Henrik skulle betygsätta min nya favoritrunda (Notvarpsbron, 18 km). På en skala från ett till fem fick rundan först en fyra som Henrik sedan drog tillbaka och ersatte med betyget 3.5! Detta med motiveringen att löprundan inte höll världsklass och att man inte ska slösa med de höga betygen. Snålt tycker jag! Det återstår att se om han får följa med fler gånger.

Utmaningen antagen, del 2

Först reglerna: De har ni redan sett!

Fem saker som finns på din att-göra-lista?
Just nu:
1. Låtsas att jag inte har tenta på fredag som jag därför inte behöver tentaplugga till
2. Springa backintervaller i Bräntberget
3. Städa (ju äldre jag blir, desto mer pedantisk blir jag)
4. Boka in nyårsresan till Kittelfjäll!
5. Ta tag i badrumsrenoveringen...

Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag utgår ifrån att Henrik räknat rätt på åren och gissar därför att jag för tio år sedan just hade börjat gymnasiet i den fashionabla privatskolan i Djursholm. Där hade jag en kort period när jag försökte passa i kostymdräkt innan jag insåg att det nog inte riktigt var min grej. Därmed är det nog tio år sedan jag senast hade på mig en sån där grå kostymkjol och vit skjorta. Huvvaligen!

Ställen du bott på?
Uppvuxen i Täby utanför Stockholm med undantag för ett par månader per år som spenderades på Hamburgö i Bohuslän. Efter studenten, någon resa runt jorden och ett par säsonger i Alperna hamnade jag i Göteborg där jag slog rekord i antal flyttar. Exakt hur många gånger jag var ansvarig för flyttlass som skumpade mellan olika områden i Göteborg är det ingen som vet. Dock har jag bett Statistiska Centralbyrån att ta fram uppgifter på detta. Vi får väl se hur det går med den saken... Efter ett par år i Göteborg övergav jag sjukgymnastkarriären och flyttade norrut med en ny framtid i sikte.

Fem saker du skulle göra om du var miljardär?
1. Betala av alla mina + familjens skulder
2. Ta med mig vänner och resa till alla roliga platser jag kan komma på
3. Köpa lite prylar, bland annat en laserjolle, en segelbåt, nya skidor och pjäxor, kilrack och friends i överflöd, en klätterhjälm, ett nytt bättre vintertält (och ett nytt sommartält med större absider när jag ändå är i farten), en bivacksäck, en jeep, en husbil till Henrik, en fjällstuga, en stuga på Hamburgö, en lägenhet i Stockholm och en större lägenhet i Umeå och allt godis och all choklad i hela världen!
4. Köpa mat till alla de där hungriga barnen i Afrika som man hörde talas om när man inte åt upp lunchen i skolan.
5. 190 miljarder går till miljön. Det var nämligen den summan det stod i DN häromdagen att det skulle kosta årligen att vända miljökatastrof till framgång.

Jag skickar utmaningen vidare till:
Deja fait!

Utmaningen antagen, del 1

Halloj.
Länge sen vi skrev nåt nu, det har väl varit lite hektiskt etc och känslan va, den där viktiga känslan vettu, har inte infunnit sig. Iallafall har vi fått en utmaning från Pyret och eftersom utmaningar banne mig är det enda värt att leva för så kör vi! Henrik är först ut. Jag tolkar frågorna som jag vill och svarar så seriöst jag bara kan...

Först reglerna: Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svar och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen

Fem saker som finns på din att-göra-lista?
1. Träna träna träna
2. Göra klart mitt examensarbete och därigenom få ut min examen
3. Skaffa ett kortsiktigt och ett långsiktigt mål att med min klättring/skidåkning
4. Köpa Maja fina födelsedagspresenter
5. Hitta ett jobb runt Umeå

Vad gjorde du för tio år sedan?
För tio år sedan gick jag i nian och hade ganska nyligen börjat träna fotboll med Degerfors IF, för att göra en liten satsning på fotbollen. Jag ville in på fotbollsgymnasiet i Degerfors året efter och trodde väl att det skulle hjälpa att träna där. Det visade sig att man kom in i vilket fall som helst, de hade inga större krav på förkunskaper, och jag var väl Degerfors trogen i kanske två år innan jag de tyckte jag var för kass. Men det var faktiskt några år senare, kanske i trean på gymnasiet som jag var som närmast en vad man kan kalla en karriär. IFK Ölme från Kristinehamn hade gått upp i div. 2 och jag hade hamnat i juniorlaget där. Då var det snack om att skriva A-kontrakt och faktiskt tjäna en slant om man var uttagen i truppen till matcherna. Men sen flyttade jag till Götet så blev det inget med det. Var jag nära? Näe inte egentligen.

Ställen du bott på?
Brukssamhället Björneborg, 1500 innevånare, 1,5 mil syd-öst om Vänern. Där bodde jag från 0 tills jag slutade gymnasiet. Pink Floyd's låt "Time" var halmstrået på kamelens rygg och det som fick mig att flytta till Göteborg på vinst och förlust när jag råkade komma in på Chalmers. Det jag absolut inte ville var att bli kvar, ifrånsprungen. Sen träffade jag Maja och fick snällt följa med till Umeå när hon kom in på Läkarlinjen.

Fem saker du skulle göra om du var miljardär?
Alltså den frågan är egentligen ganska ointressant, eftersom en miljard är så ofantligt mycket pengar så det skulle ju räcka till allt. Man behöver ju inte ens välja. Jag skulle:
1. Se till att hela släkten blev skuldfri, hit hör också finansiering av vad det nu kan tänkas vara de skulle vilja köpa
2. Flytta till nåt större
3. Köpa upp kollektivtrafiken i Göteborg, Stockholm och Malmö och göra den gratis
4. Köpa alla fiskar i alla hav och ersätta dom med tvålar så att folk inte kan lukta fisk
5. Finansiera bildandet av ett eget land där jag är president och kung och alla får vara med och leka.

Jag skickar utmaningen vidare till:
Gunborg, Utomjording, Maja och... Blondinbella !!!

För ett år sedan

The next biggest barrel in Argentina, originally uploaded by henryomajgull.

Så var vi på "winetour" utanför Mendoza, som är Argentinas största vindistrikt. På bilden ser vi Maja framför Argentinas näst största vintunna. Den rymmer en livstidsförbrukning för 2000 alkolister, eller 10000 beroende på hur mycket de dricker. Eller 4 om en av dom är Linus Rimquist.

Henriks sömnlösa nätter är över!

Tack vare svampguiden.com kan vi nu meddela att även trattkantarellen, Cantharellus tubaeformis, har en tratt, därav namnet. Eventuellt är denna svamp något trattigare än den vanliga gula kantarellen, Cantharellus cibarius.

Alla hårklyverier kan nu ersättas med kunskap och Henrik kan återgå till att sova sött om nätterna.

Hej!

Är strävan och önskan synonymt?

Lata dagar i solen

Dålig uppdatering på bloggen på sistone. Bättring utlovas icke, vi har ju semester.

Semestern har mestadels tillbringats i en resväska (läs: En Hyundai i okänd färg). I Stockholm där det förra inlägget skrevs delades våra vägar och Henrik åkte till Svanskog i de värmländska skogarna där han dansade western i flanellskjorta tillsammans med goda vänner. Maja åkte till Gotland med kursare för att hälsa på annan kursare och har numera sett mer av Gotland än Visbys nattliv. Det är hon väldigt nöjd med!

Efter att ha spenderat ett par välbehövliga dagar ifrån varandra möttes vi igen i Björneborg där sommaren nu anlänt på riktigt. Detta innebar att vi mestadels satt i skuggan och avverkade böcker och korsord (förutom den dagen då vi fick den geniala idén att springa mellan klockan 12 och 15 (efter detta löppass bestämde vi oss för att avstå fjällmarathon nu på lördag), eller den dagen då vi nästan fick andra gradens brännskador på klippväggen Sveafallen i Degerfors). Efter en knapp vecka tackade vi herr och fru Karlsson för mat och husrum och åkte vidare västerut för att utnyttja herr och fru Kjellmans gästfrihet. På västkusten finns ingen skugga, utan alla vrår och skrymslen ligger alltid i solen så nu har vi blivit bruna! Den senaste helgen bjöd på en tur till metropolen Göteborg där vi hälsade på Henriks systrar Cecilia och Rebecka. Vi hann även med att testa nya Klätterdomen i Kviberg tillsammans med Martin, det var en riktigt schysst lekplats för vuxna!

Nu är vi tillbaka på Hamburgö och njuter av vår sista semestervecka. Förutom bouldering är det mestadels sol, bad, kajakpaddling och löpning som står på schemat. Det passar oss finfint!

En snabbis huvudstad

Mickan testar kickflip, originally uploaded by henryomajgull.

När semestern började i måndags stack vi iväg till Sundsvall, hängde lite med mormor och Evald samt återbesökte Midskogs för lite mer klättring. Vi förundrades än en gång över den fina bultningen som lederna vi klättrat har där. Man står bra och man faller inte långt när det börjar bli krux. Cudos!

Sen har vi hunnit med en snabbvisit i sthlm, där vi hängde med bland andra regerande svenska mästarinnan i wakeskate när hon tipsa och trixa och mickra en pizza.

Moset var gôtt på Ullevi

Vet inte om det är någon som har hört talas om en kille som heter Bruce, men hur som helst så var vi i alla fall och kollade när han jammade tillsammans med ett par gamla polare på Ullevi i fredags. Vi var inte ensamma om att ha tagit oss dit för att lyssna på musik, för att vara exakt var det 57940 personer till som inte hade annat för sig denna kväll.

Bruce och hans E Street Band har ju spelat tillsammans sedan tidernas begynnelse (åtminstone sedan dinosauriernas glansdagar) och man skulle kunna tro att de borde tröttna någon gång. Men det verkar faktiskt inte så. Energin verkar komma från någon outgrundlig källa (kanske Bruce har lösningen på växthuseffekten?) och den smittar snabbt av sig till tiotusentals andra människor. Stämningen på Ullevi var alltså i milda ordalag hög och det enda som grämde oss var att vi inte hade biljetter till lördagens konsert också. Tack för en grym kväll (och en fantastisk julklapp)!

Resten av helgen i Sveriges framsjärt Götlaborg tillbringades mestadels på stan och i diverse glassköer. Vårt sociala liv gick på högvarv och det fikades hit och blandades drinkar dit. En mycket trevlig helg alltså! Nu räknar vi arbetsdagar som återstår innan vi går på efterlängtad semester (Henrik: två, Maja: fyra). Då räknar vi med att få träffa er allihop igen!

Glad midsommar!

Myggigt

Tillbaka i hooden och här uppe har vi inget regn minsann! Henrik och stans gymnasieungar går på bandet på Volvo och Maja agerar pass-opp på Tomtebo.

Den senaste veckans klättring har gett mersmak och ivriga som vi är kunde vi inte ge oss till tåls utan vi for ut till Starrberget igår kväll. Frågan är om det vi sysslade med där ute verkligen kan kallas klättring: alla muskler värkte och vi hade problem med det mesta vi försökte oss på. Vid berget möttes vi av en miljard myggor som vid halv tio jagade oss från klippväggen tillbaka till bilen. Trots våra fantastiska överlevnads-skills så lyckades ett dussin mygg smita in i vår glänsande Hyundai. Väl därinne gick de en säker död till mötes och numera ser den nyligen nystädade bilen ut som en brottsplats.

Tydligen lokaliserar myggor sina offer genom att känna av koldioxid i luften med hårstråna på sina antenner. Så om man höll andan borde man alltså kunna gå oupptäckt förbi. Något att hålla i minnet i sommar! Förutom hur man kan skydda sig från de obehagliga insekterna, kan man även fundera över vad de egentligen fyller för funktion. (Henrik kan meddela att de fungerar mycket dåligt som tops.) Några förslag? Fågelmat är inget giltigt svar; det finns ju till och med på Maxi!

Albert 1er

Via lite bouldering i Uppsala (vi hann kolla vilka problem vi ville klättra innan det började regna, som tur var hittade vi en grotta där några problem fanns skyddade mot regnet) hamnade vi mitt på landet utanför Söderhamn. När vi körde in på gården satt Andreas och Marie i varsin traktor och jämnade till uppfarten. På gården (som består av minst 3 olika hus och 2 stall) finns även några hästar och ett par katter.

Till gården hör förstås även lite skog och via den upp på en kulle hittade vi potentiell klättring. Så vi tog med oss ett par stålborstar och borstade fram ett par problem. Som de hobby-klättrare vi är så uppskattar vi svårighetsgraden på det roligaste problemet till 5C. Henrik balanserade sig upp först och numera går problemet under namnet Albert 1er.

Igår kväll puttade vi ner roddbåten i sjön och gav oss ut med varsitt metspö. Även här var det Henrik som drog det längsta stråt: en fin aborre! Maja fick nöja sig med en decimeterstor mört som i och för sig gick hem hos katterna. För att själva få njuta av god fisk så begav vi oss till en schysst fiskrestaurang ute vid havet. Där bjöds gös, öring och sik. Mums!

Imorgon fortsätter vi norrut och hoppas på att regnet håller sig borta i helgen så att vi får klättra lite vid Midskogs utanför Sundsvall. Tack och hej!

Äventyr-sstad

God afton. Henry och Majgulls äventyr fortsätter i sann äventyr-sanda. Efter en livslustsugande etikvecka i skolan och en snabb omplanering av semesterplaner möttes vi i Stockholm (gäller Maja, Henrik har mest slitit hårt på mammas baden-baden) för att inleda sommarlovet tillsammans. Och det gick ju bra! Vi har umgåtts en hel del med bror Fredrik och hans flickvän Lisa, mestadels hängt ute vid "Klubben" (=Ullnasjön) där vi ägnar oss åt att åka på olika sorters brädor efter en båt, hoppa studsmatta och grilla lite däremellan. Sämre kan man ha det. Vi blev båda två sålda på wakeskate och nu står det högst upp på önskelistan!

Söndagen tillbringade vi i Tunaberg där vi hittade ett par riktigt fina leder att jobba oss uppför. Bistaberget var en riktig höjdare där vi med största sannolikhet kommer tillbringa fler dagar. När vi hunnit införskaffa nummer 2 på önskelistan: ett kilrack samt en uppsättning friends/camalots eller motsvarande.

Resan fortsätter härmed norrut, mot Söderhamn via Uppsala. Mer klättring, sol och bad står på schemat. Fotboll imorgon såklart. Så får vi se hur Det går.

42 195 m senare

Legenden berättar om den grekiske soldaten Feidippides som, efter att grekerna vunnit ett slag mot antagonisterna från persien, fick i uppdrag att springa från staden Marathon till Athen för att förkunna detta glädjens bud (om man var grek). Uppdraget var mycket viktigt, om han inte hann fram till Athen innan persernas flotta skulle athenarna öppna stadens portar och släppa in den. När Feidippides kom fram yttrade han ett enda ord innan han föll död ner inför stadsrådet: "seger". Så Athenarna sket i att öppna portarna för den främmande krigshären och hotet från perserna var avväjt för denna gång.

En fin historia som många synat i sömmarna så det struntar jag i. Go Feidippides!

Iallafall, det är ju inte 42 195 m mellan slagfältet utanför Marathon och Athens rådshus (eller vart de nu höll till). IOK(!) har uppskattat(!) sträckan till 35,4 km. Lustigt vilken information som finns på wikipedia. Internationella Olympiska Kommitén är väl inte direkt kända för sina lantmäteritjänster och här har de dessutom uppskattat sträckan. Bra Jobbat monsieur Rogge!

Nåväl, sträckan 42 195 meter kommer från OS 1908 i London då man sprang sträckan 26 miles 385 yards (42 195 meter). Loppet gick från kungliga sommarslottet Windsor Castle till White City Stadium, en sträcka på 26 miles, men det lades till 385 yards för att få mållinjen rakt framför kungliga logen, där Edvard VII satt och gottade sig. 1924 bestämdes att distansen vid OS skulle vara 42 195 m och det var alltså den sträcka vi sprang i lördagens Stockholm Maraton.

Och det var kul minsann. En folkfest som det brukar heta i diverse reklamblad eller valfri dags- vecko- eller månadstidning. Jag har ingen aning om hur många det var som kollade, men många var det sanna mina ord. Bra gick det också. Jag sprang in på tiden 3 h 26 min 25 sek. Jag hade satt mitt mål till 3.30, fast jag ville ha lite marginal till det om jag skulle bli trött på slutet. Nog blev man trött på slutet alltid, sista milen var riktigt tung och varje steg var ett steg närmare kramp i alla muskler som finns under naveln. Detta klarade jag mig ifrån och min sämsta kilometertid var så bra som 5.20. Inte illa efter 3,5 mils löpning. Utslaget över hela loppet hade jag en tid på 4.53 min per km. Jag är nöjd. Och är jag nöjd så är jag nöjd. Notera här den utmärkta tekniken, även efter 42 km.

Maja gjorde även hon ett storartat lopp och vid 3 mil så hade hon varit ute i 3.03 h, vilket nästan skulle räckt till hennes högt uppsatta mål att ta sig runt på 4 h. Den sista milen var som sagt väldigt jobbig och Maja lyckades inte helt undvika den fruktade "väggen". Som sämst hade hon en tid runt 8 min/km. Det är nästan, men inte riktigt, promenadtakt. Ändå tycker jag att det är grymt starkt att ta sig runt med tanke på att temperaturen vid start låg på 25 grader i skuggan och mesta delen av loppet gick i brännande sol. Maja spurtade in på tiden 4 h 36 min 54 sek, job well done.

På söndagen brände det lite lätt i benen och fortfarande har man inget klipp i steget direkt när man går mellan solstolen och matbordet. Trots detta har vi redan börjat planera inför nästa lopp, kanske blir det en fjällmaraton i vålådalen? Eller lidingöloppet? Eller nånting helt annat. Klart är iallafall att ett fullföljt maraton ger mersmak. Vi tror och hoppas att vi kan bli ännu bättre och det är bara att ge sig ut i spåret och springa loss! Det är ju trots allt rättså kul.

Notera de bifogade idolbilderna. Bara att skriva ut, klippa ut och sätta upp.

Dagsens bild

På tur utanför Esquel, originally uploaded by henryomajgull.

En gammal goding från förra sommaren! Maja turar utanför Esquel, Argentina. En variant av bilden sitter ovanför soffan i lägenheten. En dag man minns.

T minus 3 dagar typ

Tjena trogna fans!
På lördag blir det banne mig åka av. Eller blir det? Spänningen är olidlig. A must see and don´t miss så att säga. Tanken är ju att vi ska springa le marathon. Givetvis vill ni ha våra startnummer så ni kan följa oss via sms eller kolla våra resultat på the internet. Så här kommer dom:
Henrik 2161
Maja K1621

Sista passet avklarades igår kväll, så nu är det bara att vila sig i form och käka pastisch. Annars är det ju alltid tenta på fredag att se fram emot... Sen sommar och semester!

Dagsens sanning

Henrik sätter sittstarten
Originally uploaded by Lisette o Jens

Jag var ute och klättrade i helgen med Lisette. Finvär var det som synes. Så här kan det se ut. Kanske kommer det bli ett stående inslag att blogga bilder? Vem vet?

La circulation sanguine

Halloj.
I torsdags gav Team Banana Runners (där bl.a. Maja ingick) och Team Opositiv (Henrik m.fl.) järnet över 1 mil när blodomloppet gästade Umeå. Med gott resultat, båda våra mål uppnåddes! Detta trots att vi satte dom ganska högt. Maja hade målet att komma under 50 min och satte PB med tiden 48.01, vilket innebar en 33e plats bland damerna. Det innebar också att hon var exakt 6 min efter segrarinnan, hon behöver alltså bara förbättra sig 12,5% för att vinna nästa år. Det skulle kunna hända.

Jag hade som mål att komma in runt 40 min och lunkade i mål på 39.11, vilket jag ändå får vara nöjd med. Sista 500 m fick jag kramp i magmusklerna så istället för den defilering jag hade planerat för gick jag snarare i mål dubbelvikt. Det räckte dock till en 20e plats och 4,5 min efter segraren.

Med lite mera träning mot kortare distanser som halvmara och milen kan vi nog kapa några minuter var iallafall... Om vi slutar som fuskmotionärer och blir lite seriösa.

Nu var det ju inga elitidrottare som sprang blodomloppet i Umeå, men vi tävlade ju inte mot någon annan heller. Det verkliga kraftprovet kommer om en vecka. Eftersom det är första gången har vi där inga krav på tider utan vill springa runt i god stil. Mer känsla, mindre hets. Det är planen. Sen får vi se.

Lite fusk

Som plåster på såren får ni istället en bild från i torsdags, då vi också klättrade. Ja jag vet att jag fuskar lite, men det gör så ont att ramla...

Tillbaka till verkligheten

Jo jag var ute och klättrade i helgen, som utlovat. Men inte en endaste liten bild tog jag minsann! Det blev som aldrig av. Man måste ju få läge att knäppa några foton ju, fast det passar inte så bra när man står där och fipplar med repet eller är mitt på klippan och försöker att inte ramla ner för det enda man litar på är 3 kubikcentimeter stål inkilat i en spricka i berget. Det gick ju bra denna gången också. Jag kan bli så förundrad över att det faktiskt fungerar, på väg ner från berget stannade jag till och funderade över vad som nyss varit. Ca 60 m ovan mark och full tillit på ett stycke tyg (slinga) som får plats i en näve, två bultar fastskruvade i ett av de sprödaste (men starkt och inte så poröst) materialen som finns, en kedja som hänger ute året om eller nåt annat som man inte vill tänka för mycket på. Trots att det verkar vara väldigt riskabelt är tillbuden få, förmodligen på att man förstår precis hur farligt det är och ser till att inte hamna på fel ställe med fel utbildning och fel utrustning. Här kan man göra en jämförelse med de som åker upp för att åka på glaciären Mer de Glace i Chamonix. Mycket vackert men med flertalet dödliga sprickor. Eftersom man inte ser dom kan man lätt ignorera faran och utsätter sig därmed för större risk än man är medveten om. Oj lite Off topic men iallafall det gick bra och jag är förundrad men borde inte vara det.

Nu är jag tillbaka i stan och pluggar! Tro det eller ej men jag har faktiskt fått nåt gjort idag. Så det är bäst att jag fortsätter nu när jag är "in the zone".

Flickr - Det nya färgglada

Nu finns det lite bilder att kolla på hos flickr. Vi bytte dit från pixbox pga organisationsmöjligheterna och så kan man ladda upp film! Fränt. Dessutom var det några kronor billigare per månad att vara medlem.

www.flickr.com/photos/henryomajgull är den vackra adressen. Den hamnar som länk till höger snart dessutom... Det är dags att rensa upp lite här också. Lite vårstädning så det blir fint.

I Umeå gör Maja just nu praktisk histologitenta. Kolla i mikroskåp och säga vad man ser. Är det en lever? Njure? Luftstrupe? Jag håller tummarna. I övrigt snöar det från och till. Vilken fest! Vi hade faktiskt tänkt åka ut och klättra lite i em, så vi får hoppas att det inte blöter ner alltför mycket.

I helgen är det dessutom blåbergsträffen. Bilden är från förra årets träff och visar stora väggen, som är runt 60 m hög. Det är givetvis vårens höjdpunkt för klättervänner runt Umeå. Det ska bli riktigt trevligt. Bilder kommer väl därifrån senare också. Men det är lite svårt att ta klätterbilder så det blir bra, det är ingen action och går inte så snabbt. Men det är bara att öva.

I övriga nyheter har det väl inte undgått någon att Henrik Larsson tackat ja till EM-spel. Jag hoppas att han blir bänkad och att Lagerbäck startar med Zlatan (om han är frisk) och Elmander på topp. Dessutom, varför ska Allbäck åka med igen? Är det inte bättre att skicka med Berg?

På mittfältet räknar jag med att Linderoth hinner bli frisk. Då kommer han att spela. Ett Anders-Kim mittfält ställer jag mig skeptisk till. I den bästa av världar skulle jag gärna se dom blanda crossbollar och kortpassningsspel som Sveriges bästa passningsspelare, men herrlandslagets försvarsspel bygger mycket på att ha en terrier som jagar och förstör. Men lagerbäck kanske överraskar? En 3-5-2 uppställning? Såhär kanske:

Isaksson

Majstorovic - Mellberg - Hansson

S. Larsson - Svensson - Källström - Ljungberg

H.Larsson

Zlatan - Elmander

Där har ni en uppställning som skulle kunna förlora med 4-0 mot Grekland. Eller vinna vad vet jag. Knappast troligt att Lasse väljer den dock. En mer trolig är denna:

Isaksson

Livrem - Mellberg - Hansson - Hängslen

Livrem - Daniel Andersson - Hängslen - Livrem

H. Larsson - Hängslen

Här väljer han alltså att spela med Daniel Andersson samt både livrem och hängslen i alla lagdelar. Daniel Andersson+livrem+hängslen = 0-0 mot turkiet i EM 2000. The most boring match of football known to humanity.

Tills Sverige-Grekland i EM 2008. Båda lagen får poängavdrag och stoppas från framtida mästerskap i 20 år pga usel fotboll. Lagerbäck tar paus från fotbollen "på obestämd tid" vilket visar sig vara exakt 20 år. Sverige lyckas då som första lag nånsin kvala sig vidare till VM på målskillnad trots att man bara spelat 0-0 i alla kvalmatcher. Henrik Larsson får dispens för att spela med kryckor och det Zlatan kan göra med en apelsin vill ingen veta. Usch så äckligt.

Nåväl, kom ihåg var ni läste det först.

/Henrik

Nu jädrar

Nu ska det bli av. Vi ska börja blogga igen! Efter att ha ägnat några dagar åt att registrera om oss på google och dessutom på flickr (där vi ska visa våra bilder och filmer) är det nu dags att försöka komma igång med bloggen igen.

Den största anledningen till nystarten är att jag läste våra gamla inlägg från sydamerika och tidigare. Det är faktiskt fantastiskt kul att läsa om sig själv. Inte just för att jag är stolt över vår prosa eller eskapaderna vi varit ute på, snarare får man samma känsla som att kolla i ett gammalt fotoalbum. Det ger t.o.m en extra dimension till det eftersom det finns fotodokumentation till det mesta vi gjort.

Nåväl det är bäst att jag håller det kort såhär i början så att jag inte skriver bort allting första inlägget... Jag återkommer när jag fått ordning på flickr så kan ni få kolla på bilderna på det vi gjort sen senaste inlägget för snart ett år sedan. Hoppas nån ser detta. Isf tycker jag att ni sprider det vidare! Att nu minsann är bloggen öppen igen, med frekventare inlägg, bredare ämnen, fler taggar, bilder och allt man nu kan begära. Önskemål på innehåll mottages tacksamt.

Lev väl
/Henrik