Ett jobb! *pumpar häftigt med armen*

Slackern har blivit vuxen! Lön, tjänstebil och kostym blir vardag för Mr. Karlsson from första maj! Bara det att få bra betalt för ett roligt jobb känns ju som ett enormt framsteg. Allt har bara flytit på den senaste veckan, nästan så man inte har hängt med. Det känns som jag tagit ett kliv framåt och nu står och tittar bak på allt som händer/har hänt och tänker: jävlar vad det snurrar! Sen vi flyttade till Umeå har det gått bra för oss och vi har ju trivts fint som fasen här. Men vi trivdes i Göteborg också och nu är det dags att ta ett steg till. Det är svårt pränta ner alla aspekter av ett riktigt jobb, som ligger 120 mil bort, men ändå närmare "hem", på ett ställe där vi båda trivs. Men det löser sig det där vet ni. Sammantaget är vi båda glada och förväntansfulla. Det negativa är att jag får ta över en gammal tjänstebil (bara en -08) och därför inte har någon möjlighet att försöka få en tjänstehusbil, som ju hade varit det ultimata... =)

WWJD

WWJD?
[what would jens do?]

Marsfjällen

Mera äventyr! I fredags kväll plockades Henrik upp på flygplatsen efter en arbetsintervju i Malmö och vi kastade snabbt in oss i en bil tillsammans med Jens och Håkan och stack till fjällen. Marsfjällen närmare bestämt. Efter ett par timmar i bilen slog vi upp tältet i Fatmomakke och kröp ner i sovsäckarna och sussade sött. Förutom Jens som lagt sig på ett cementgolv med bara ett liggunderlag och därför hade allvarliga problem med nattsömnen.

Lördag morgon kokade vi havregrynsgröt och blåbärssoppa på nya gasköket och slängde sedan på hudarna och började traska mot Marsfjällskåtan. Denna visade sig ligga aningen längre bort än vi trott, vilket tillsammans med klibbig snö och en tilltagande whiteout gjorde vårt annars så muntra sällskap aningens irriterat. Vid lunchtid var vi äntligen framme vid kåtan där vi tog långlunch och efter övervägande bestämde oss för att göra ett försök på Marsfjället. När det äntligen började luta uppför och himlen sprack upp något, blev allting genast mycket roligare. Ett par timmar senare stod vi på det vi då trodde var toppen av Marsfjället och gjorde oss redo för åket ner som faktiskt var riktigt fint. Vi kom ner lagom för att njuta av solnedgången med en kåsa whiskey i näven.

Efter en natt i kåtan väcktes vi på söndagen av ett strålande vackert väder! Inga sura miner nu inte! På med hudarna bara och så stack vi iväg mot Orsten. Benen var pigga och vi kände oss snabba när vi två timmar senare stod på toppen (den riktiga toppen den här gången) och funderade på vilket åk vi skulle ta ner. Efter lite dividerande sparade vi en ränna med knepig ingång till ett senare tillfälle då vi planerar att bära hjälm. Istället tog vi ett långt mjukt åk ned till kåtan. Där fick vi oss en lunch i solen innan vi jobbade oss ner till bilen igen. En fin skidhelg igen med andra ord!

Skidhelg i Kittel

För fjärde veckan i rad lämnade vi i fredags Umeå för helgaktiviteter på annan, mer fjällig plats. Även den här gången innefattade aktiviteterna skidor på fötterna. Kittelfjäll bjöd oss på en löjligt bra dag i lördags: solen strålade och vi knatade på uppför Borkafjället tillsammans med Jens, Viktor och Åsa. Vi var inte de enda som tyckte att detta var en perfekt dag för skidåkning på Borka, men vi var de enda som betalade för uppfärden med kalorier istället för pengar. Helikoptern smattrade på bra och lyfte upp tjogvis med glada turister. De kanske hade varit ännu gladare om de fått åka baksidan av Borka ner mot Rissjön. Eftersom vi bestämde över oss själva åkte vi ner på både fram- och baksidan av Borka. Där fick vi lägga ett par riktigt fina svängar plus att vi fick årets första lunch mot en solvarm fikasten.

I söndags snöade det på bra så vi betalade en slant för att få använda liften i Kittelfjäll. Vi hittade inte mycket att klaga på där heller. Högst poäng fick nog Lilla Norgesvängen- tack för guidningen!

Så nu har vi fått mersmak för skidåkning (igen) och smider planer för den kommande vårvintern. Fortsättning följer!

Sjätte bilden...

På tur i Tärnafjällen 006, originally uploaded by henryomajgull.

Vi visste inte hur vi skulle räkna så då började vi fuska men det gick inte heller så då tog vi den sjätte bilden i vårt sjätte "set". Det var på den tiden vi inte rensade så hårt innan bilderna gick upp på flickr... Bilden är från tärnafjällen i somras. Synliga på bilden (om man kollar noga) är Jens och Åsa. Det var mycket fjälligt och vi rekade duktigt inför vintern... Återstår att se om vi kan plocka några av topparna nu när det är snö på dom...

Så om ni har lust så:

1. Gå in i din bildmapp
2. Gå till sjätte mappen och därefter sjätte bilden i den mappen.
3. Visa bilden på bloggen och skriv något om den.

50% framgång

Hälften av oss kom till start och lika många i mål. Det hade kunnat vara dubbelt så bra. Istället fick Henrik vara hejaklack tillsammans med Karin, Bengt och Eva. Även Peter var ute och kämpade i spåret och han hade beställt en strikt meny av Eva där bars och energigeler skulle delas ut enligt schema. Maja hade sin ventriculus (torrt läkarskämt, egentligen menar vi magväska) full med snickers och var lika nöjd med det. (Man får äta choklad med gott samvete!)

Söndagens Öppet Spår bjöd verkligen på de sämsta tänkbara förutsättningarna. Förutom en envis förkylning så ville snön inte sluta falla. Någon timme snöade det lite lättare, men efter Evertsberg (drygt halvvägs) vräkte snön ner. Detta resulterade i att skidspåren försvann och man kan ju räkna ut med lilltån hur lätt det är att åka skidor då (om man inte är VasaloppsVeteran och åker längdskidor i sömnen). Förutom de icke-befintliga skidspår hade nysnön en ocharmig tendens att bilda isklumpar på fästet. Is och snö under fästet gör det svårt att glida framåt. I en nedförsbacke höll jag på att ramla framåt för att skidorna tvärnitade.

Hur som helst. Pannbenet gjorde sitt och efter 10 timmar och 1 minut var jag i mål i Mora. Jag har verkligen en förmåga att ligga på fel sida om marginalerna i Vasaloppet. Trots att jag inte blev fälld i målområdet den här gången.

De sista timmarna igår svor jag att jag aldrig skulle stå på ett par skidor igen. Och aldrig nånsin åka Vasaloppet igen. Men efter närmare övervägan så lämnar vi det öppet. Vi skulle gärna ha revansch båda två (akta er Maria och Rickard!).

Kolhydratsuppladdning

Trots allehanda huskurer är förkylningarna långdragna. Henrik har nu snart gått om Maja som störst ynk. Istället för att toppa formen så kolhydratladdar vi med faijtas och semlor. Inte så dumt förstås (speciellt med hemmagjord mandelmassa!), men tveksamt hur mycket vi kan putsa på våra tider från förra gången vi körde Vasan.. Prio ett nu är att bli friska. Om vi har tur hinner vi kanske köra nåt pass skidor innan söndag också! Heja!

Toothpastefordinner.com!!!