Mal tiempo

Mal tiempo stod det pa stampeln som vi fick pa vara liftkort i El Colorado i torsdags. Och daligt vader far vi nog i arlighetens namn kalla det. Vinden blaste som bara den och under dan minskade antalet oppna liftar i systemet fran tre till en. Trots att det alltid ar roligt att aka skidor, sa far vi anda erkanna att akningen faktiskt inte var nagot vidare. Vinden och kylan gjorde nog sitt, eftersom de fa oppna liftarna tydligt begransade systemets storlek. Dessutom var snon bortblast fran alla toppar sa vi blev inte heller sarskilt inspirerade att dra pa oss hudarna och knata uppat, det skulle val ha varit for att slippa kylan i sa fall...

Pa fredagen hade vi tankt oss att korsa gransen till Argentina for att ta oss till skidorten Los Penitentes tillsammans med Henriks spanska/brittiska van Ed. Dessvarre var det fortfarande mal tiempo, vilket den har dagen gjorde det omojligt for oss att ta oss over till Argentina pa grund av att den enda vagen dit stangs av vid kraftigt snofall. Uppenbarligen sa hade alla plogbilar snoat in och enligt uppgifter pa CNN's hemsida skulle vagen vara avstand i minst 72 timmar. Eftersom att vi redan da kande oss ganska fardiga med storstaden Santiago (Henrik hade borjat snyta svart snor och var konstant irriterad i ogonen), hade vi ingen storre lust att sitta kvar i Santiago och rulla tummarna i tre dygn. Efter att ha fatt lite tips fran andra resenarer pa vart hostel, bestamde vi oss darfor snabbt for att tillbringa helgen i hamnstaden Valparaiso. Vi lamnade kvar skidor, pjaxor och annat brate pa vandrarhemmet och hoppade pa forsta basta buss ut till kusten.

Valparaiso visade sig vara ett bra drag. Dar bodde vi pa ett riktigt bra hostel (med varmvatten i duscharna!) mitt i den kulliga staden. Valparaiso ar en valdigt speciell stad; husen ligger inklamda huller om buller uppfor kullarna som omger hamnen. Husen ar malade i alla tankbara farger; ju fler desto battre. Staten har aven finansierat grafittimalning av byggnader, trottoarer och husvaggar. Detta ar en riktigt snygg form av konst och det hela ger staden en valdigt speciell pragel. Mindre roligt i Valparaiso var att Henrik drabbades av den okanda turistsjukan och darfor mestadels legat i sangen och suttit pa toaletten. Jag har darfor fatt gora en del turistande pa egen hand, bland annat en tur till La Sebastiana- poeten Pablo Nerudas (nobelpristagare i litteratur 1971) hem. Har aven hunnit med tre springturer. En dag lyckades jag aven fa med mig Henrik ut och da akte vi pa en battur i hamnen. Lyckliga var vi bada tva efterat eftersom vi fatt se bade vilda sjolejon och en pingvin!

Nu ar vi tillbaka i Santiago, men imorgon bitti tar vi bussen mot Mendoza i Argentina och hoppas pa att busschaufforen ar vanlig nog att slappa av oss i Los Penitentes. Dar ska vi mota upp Ed och forhoppningsvis finns det fortfarande kvar sno efter helgens snofall!

Hoppas allt ar bra hemma i Sverige och att solen skiner pa er!