El Bolsón

Hej.
En uppdatering om vad som hant sedan forra inlagget:

Forst hade vi annu en lysande dag i La Hoya, solen sken och det var faktiskt mindre folk an dagen innan, trots att det formodligen var battre. Det var ingenting (forutom det direkt bredvid de lagsta liftarna) som var uppakt. En kort travers och valfri langt pa pjaxor (5-15 min) sa fick man aka finfint. Hela dagen. La Hoya ar ett mycket skoj och billigt stalle, det galler bara att tajma in de lite ovanliga snofallen.

Dagen efter detta skulle vi aka med "guiden" Dario. Han var visserligen utbildad bergsguide inom AAGM (argentinska bergsguiderna), men det visade sig saga valdigt lite i form av proffsighet. Som tidigare namnt anlitade vi honom for att tura upp pa en vulkan, men vi kom som sagt inte upp. Lite kritik far nog riktas mot hans koll pa snolaget i det fallet. Iallafall bestamde vi oss for att anlita honom for att ta oss till "La torta" (tartan). Ett stalle han snackat om lange, och fotografierna gjorde oss mycket sugna, det var brant med tydliga och snygga linjer varav de flesta inte har blivit skidade, vilket betyder att man far dopa dom. En liten egotripp. Naval, dagen fore sager han; klara klockan 8 imorgon. Det andrades senare till halv tio. Sen igen till klockan 9. Att det andrades berodde pa att han behovde hyra en fyrhjulsdriven bil for att ta oss hela vagen fram dit snon borjade, dessutom var det tre killar till som skulle upp och campa sa de ville ocksa aka med. Dagen D var vi givetvis klara halv nio av den handelse att planerna skulle andras. Det gjorde dom ocksa, vi hamtade den fyrhjulsdrivna bilen halv elva. Vi fragade om vi skulle ha tillrackligt med tid for att skida Tartan, vilket han sa att vi hade. Sen tog vi tva bilar anda upp dit vi skulle aka. Den fyrhjulsdrivna kom ungefar 20 m langre an den lilla som han hade hela tiden. Till saken hor ocksa att det var en extra tjej med som fungerade som chauffor och som bara gick upp med snoskor. Sa klockan 12 kunde vi borja skida uppat. Vi forstod da att det inte fanns en chans i varlden att vi skulle hinna eftersom vi forst skulle upp ett annat berg som lag emellan oss och Tartan. Klockan tre star vi pa toppen av detta och vi har da minst tva timmar kvar till platsen vi kan borja skida de linjer vi sett ut. Efter det maste vi upp pa det forsta berget igen, tva timmar till, varpa vi skulle ha borjat var nedfard runt sju, da det blir morkt. Detta ar oinraknat lunch. Dalig idé tycker vi och ar allt annat an glada pa var amator till guide. Problemet ar ju ocksa att han inte kan aka skidor, sa han vill ta den latta vagen ner, men han tycker att vi far aka var vi vill, sa vi gar en liten bit till en brantare sluttning och skidar ner dar. Halvvags nere borjar skogen och har satter vi oss i solen och ater lunch. Vi far nyckeln till bilen efter lunch och aker i forvag, for tjejen med snoskor och han ska ju ner, vilket tar dom ungefar en timme langre an for oss. Jaja, pa plussidan ar ju att snon var bra och vi har kommit over var ilska som vi kande samma dag.

Som tur ar var Dario en mycket trevlig typ iaf, och dagen efter var det no hard feelings. Han fragade om vi ville betala nagot alls men vi betalade honom motsvarande ett liftkort. Dom lever ju trots allt av turism. Vi gav honom lite konstruktiv kritik och pratade lite lost om att jobba for honom nasta ar. Vi far val se.

Dagen efter tog vi oss till El Bolsón som ar en liten somnig gammal hippiestad. Knappt en sjal har pa vintern men tydligen alldeles for popular pa sommaren. Igar hyrde vi en bil med Chris, en australiensisk snickare som vi reser med for tillfallet. Vi traffade honom i Esquel och han gillar att aka skidor, sa vi akte ihop de bra dagarna i La Hoya. En trevlig kis. Vi sag oss omkring lite turistigt, lite fina vattenfall, ett berg som sag ut som ett indianhuvud, en sjo och en riktigt skitig smastad. Pa det hela taget trevligt. I El Bolsón finns ocksa en liten skidort, som ju var lite av anledningen vi kom hit. Vi tankte prova den imorgon, men nar vi fragade i pa turistinformationen var bara barnbacken oppen pa vardagar (!). Man maste alltsa komma pa helgen om man vill aka hogre. Dessutom ligger snogransen runt 1000 m och staden pa 200, sa vi har val inte sa stora forhoppningar. Alltsa fortsatter vi imorgon.

Nasta resmal ar San Martin de los andes. En rikemansstad med en skidort som heter Chapelco. Inatt och imorgon sager vadret sno, runt 25 cm, i Chapelco. Dessutom ar hogsasongen over nu sa vi kan ha tur... Ok, tills nasta gang.