Välkomnar vintern!

Nu bestämmer jag att den äntligen är här för att stanna. Inget mer slask, bara ännu fler minusgrader och ännu mera snö. Dags att fokusera på quadriceps på gymmet och nöta backintervaller i Bräntis tills det smakar blod i munnen så benen är i kalasform till skidsäsongen!

I veckan har både längdskidor och långfärdsskridskor kunnat göra säsongspremiär! Jag tog de första stapplande tagen i längdspåret i torsdags och kände mig som Bambi på hal is alt. indier på Titlistoppen i Engelberg (dvs mycket ostadig). Någon teknik à la Kalla fick jag aldrig in i torsdags, men kunde ändå förbättra varvtiden på 3,7km-spåret på Stadsliden med minuter för varje varv. Dock blev jag påmind om att det finns en hel del att putsa på innan det är dags för Vasaloppet. Tur att vi har 85 dagar tills dess att skrapa ihop minst 50 mil på skidor!

Idag var vi ute på Täftefjärden med ett par kompisar för att se hur långt (och djupt) havsisen hunnit lägga sig. Svaret var att isen hunnit tillräckligt långt för att vi utan problem skulle kunna roa oss en halvdag. Vi lättviktare (allt är ju relativt) släppte iväg de cirka 20 kilo tyngre Jens och Erik som fick agera minröjare. Om inte de gick igenom isen borde inte vi heller göra det, resonerade jag, Lisette och Henrik. Dock klarade vi oss alla fem torrskodda. Synd, annars hade det ju varit lärorikt att träna kamraträddning! Förutom en riktig genomkörare av våra pikar bestod åkningen mycket av att hålla tungan rätt i mun och navigera runt diverse råkar och andra typiskt blöta ställen. Efter obligatorisk fika med lussebullar dagen till ära tryckte vi in oss alla fem i vår trogne tjänare Hyundaien och åkte tillbaks till Umeå. Gärna fler sådana här dagar i vinter!