Myggigt

Tillbaka i hooden och här uppe har vi inget regn minsann! Henrik och stans gymnasieungar går på bandet på Volvo och Maja agerar pass-opp på Tomtebo.

Den senaste veckans klättring har gett mersmak och ivriga som vi är kunde vi inte ge oss till tåls utan vi for ut till Starrberget igår kväll. Frågan är om det vi sysslade med där ute verkligen kan kallas klättring: alla muskler värkte och vi hade problem med det mesta vi försökte oss på. Vid berget möttes vi av en miljard myggor som vid halv tio jagade oss från klippväggen tillbaka till bilen. Trots våra fantastiska överlevnads-skills så lyckades ett dussin mygg smita in i vår glänsande Hyundai. Väl därinne gick de en säker död till mötes och numera ser den nyligen nystädade bilen ut som en brottsplats.

Tydligen lokaliserar myggor sina offer genom att känna av koldioxid i luften med hårstråna på sina antenner. Så om man höll andan borde man alltså kunna gå oupptäckt förbi. Något att hålla i minnet i sommar! Förutom hur man kan skydda sig från de obehagliga insekterna, kan man även fundera över vad de egentligen fyller för funktion. (Henrik kan meddela att de fungerar mycket dåligt som tops.) Några förslag? Fågelmat är inget giltigt svar; det finns ju till och med på Maxi!