skip to main |
skip to sidebar
Tjenare. Nu är det bra tider, strålande tider i Västerbotten. Solen skiner och min senaste tenta (idag) har gått (med reservation för ändringar) bra. Tillämpad analys kallas kursen, matematik säger gemene man. Han hälsar förresten. Matte är ju inte en av mina starkaste sidor men arbetsinsatsen har varit god som på föregående kurser vid Umeå universitet vilket troligen kommer fälla avgörandet till min fördel.
I helgen var vi som tidigare nämnt i Borgafjäll för topptur. Med topptur menas skidor upp, skidor ner. Målet är att hitta kul utförsåkning och trivas i grupp. Båda uppfylldes. Vi var ett glatt gäng på 9 personer som gav oss iväg i fredags eftermiddag runt fem. Bilresan var på ca 35 mil och den avverkades i raskt tempo. Vi kom fram innan nio och gick några hundra meter från parkeringen för att sätta upp tälten under norrskenet. Det var så att säga norrskenspremiär för oss båda, vilket redan där gav oss valuta för pengarna. Ett färgsprakande skådespel skulle jag kalla det om det här var nån slags veckotidning eller en annons för valfritt företag i norrland. Så är inte fallet och låt oss därför nöja oss med att säga att det var snyggt. Lite partiklar som föll ner i atmosfären skulle man väl kunna kalla det. Grönt är ett annat ord.
Klockan nio dagen efter kom en snövessla (typ en pistmaskin storlek mindre) och gav oss skjuts upp till runt 930 höjdmeter, där det låg en stuga mycket lägligt placerad i en dal mellan tre toppar på runt 1400 meter. Lite fusk kan tyckas att få tolka (som det heter) upp, men vi var ju inte där för själva bestigningen utan snarare för utförsåkningen. På bilden skymmer vi snövesslan men ni ser ett av de tre bergen rakt föröver. När vi kom upp var det träning med tranciever. En sådan mackapär används för att hitta begravda i en lavin. Alla i gruppen hade en sådan, en spade och en sond för att kunna hitta och gräva upp en person som hamnat under en lavin. Det är viktigt att träna med dessa så man är säker på att hitta personen snabbt eftersom chansen att överleva minskar nästan exponentiellt med tiden man ligger begravd. Jag känner ingen som nånsin behövt använda sina kunskaper i rött läge och jag hoppas att det förblir så.
Efter den nödvändiga träningen åkte stighudarna på och själva turandet tog sin början. Vi tog toppen som låg längst från stugan först, (bakom toppen på bilden ovan) för att få läsida åt nordost, vilket vi tänkte betydde att det blåst dit snö som kunde vara kall och fin. Lite under toppen stannade vi och lunchade. Precis när vi kom upp på toppen kom det en helikopter nedifrån dalen och landade, de skulle åka på samma ställe som oss! Lite för lång lunch... Men snabba ryck av med hudar och på med grejer så hann vi före dom nedför branten. Succé. Ett helt ok åk men det skulle visa sig vara det i min mening sämsta. Efter nedfarten började vi klättringen mot nästa topp, varifrån vi skulle ta oss ner mot stugan i en västersluttning. Detta innebar att snön på den hunnit mjukas upp av eftermiddagssolen. Detta var också den högsta topp vi besteg, runt 1470 m tror jag. Detta var ett mycket fint åk och det bästa med det var givetvis att det slutade vid stugdörren. Det var dock i denna brant som jag fick smaka på snön efter en längre luftfärd. Inte avsikligt ska tilläggas. Även Maja gjorde sig närmare bekant med underlaget. Men men, bara stoltheten som fick sig en törn, det kan vi ta. Vi hann med en kortare tur till, mest för att alla var i gasen och benen kändes hyfsat fräscha, så vi gick en liten bit och ristade våra signaturer i snön på en annan liten sluttning. Bra skiddag, ca 1000 höjdmeter avklarade. Vi satte upp tälten nära stugan, och gick in för att laga middag i stugans kaminvärme. Som efterrätt bjöds det på chokladmousse (gjord på pulvermjölk, pulvermousse och vatten) med whisky (ej frystorkad). Smaskens!
Dagen efter försov vi oss lite, klev upp 08.20 och sätte igång med frukosten. Som föregående dagar var det solsken med lite fjädermoln från och till. Fint väder som sagt. Vi packade alla grejer och lät dom vara kvar i stugan och begav oss österut mot nästa topp. Den sprang vi upp på som vi aldrig gjort annat. Jag tror att alla var lite sega i benen i början, för alla kämpade på under tystnad, men närmre toppen var det idel glada miner. Minerna blev bara gladare under tiden för nedfarten, ett långt och lekfullt åk med jämn, god lutning. Som en röd pist ungefär. Längre ner blev snön lite slaskigare och vi stannade för lunch på en läsida. Riktigt varmt och skönt. Efter lunchen skulle vi tillbaka samma väg som vi åkt ner och det var nu som lutningen kändes riktigt behaglig. Vi trivdes som aldrig förr, gick och småpratade om ditten och datten i det fina vädret, och passade såklart på att pussas lite. Det gick riktigt snabbt uppåt och snart var vi tillbaka på toppen igen. Det var nu dags för resans näst sista åk. Blöt och mjuk snö, brantare än föregående och möjlighet att stå på hela vägen ner gjorde även detta till ett riktigt toppenåk. Aight! Nu var det dags att ta sig den korta biten tillbaka till stugan och hämta grejerna för att med 20 kg på ryggen ta sig ner till parkeringen igen. Det var nog det mest fysiskt krävande på hela helgen, men humöret var på topp vilket ju gjorde det hela lätt som en plätt. Vid resan tillbaka stannade vi för en pizza i Dorothea och vi var tillbaka i Umeå runt 22. På det hela taget: En toppenhelg med bra ledare och kul folk. Bra att kameran hann komma i tid (DHL kommer inte nyttjas igen). Nu kommer dokumentationen öka. Gott folk, det går uppåt. Jag återkommer, nu börjar snart mina fingertoppar blöda. Fortsätt kommentera!
/Henrik
Men nu är vi tillbaka. Eller snarare Henrik. Jag har haft mycket att göra de senaste veckorna och den där "blogg-känslan" har inte riktigt infunnit sig. Eftersom Maja inte verkar vilja engagera sig i denna vår allmänna dagbok så har det blivit lite långt sen senast. Så en liten uppdatering kanske kan vara på sin plats? Anledningen till avbrottet beror på min skolgång. Jag har, i ett tillfälligt stadie av överprestation, pluggat 200 % senaste veckorna. Men med facit i hand har det gått vägen över förväntan!
Jag klarade min tentamen i konstruktionsmaterial, med en fyra i betyg. Riktigt kul. Bra kurs, en riktig "ingenjörskurs" kan man säga. Mycket matnyttigt och intressanta diskussioner på lektionerna. Det andra jag gjort är ett projekt i automation, där den första delen av kursen bestod i en tenta på 5 HP och sedan just detta projekt. Projektet bestod i att konstruera en panna för att elda biobränsle, i vårt fall havre. Vi var indelade i tre grupper och min grupp hade hand om själva styrningen m.h.a. PLC (som är en liten dator kan man säga). Projektet blev lite av en besvikelse faktiskt. För mycket tid gick åt att bygga testpannan (som sedan fick sova med fiskarna) och för lite tid för testkörning och intrimmning av programmet. Det var kul att se att det faktiskt fungerade men det skedde bara sista dagen. Jag har iallafall plockat upp lite mer elektronik och lärt mig om lambdasonden. Kunskap kunskap. Det var även jag som kopplade in hela kittet vid testkörningen, tyvärr har jag inga bilder på hela härligheten eftersom jag formaterat datorn och tappat bort min cd-skiva till telefonen så jag kan inte föra över några bilder... Nåväl, det var kul att jobba i projektform och en skoj projekt trots allt.
Eftersom jag med goda erfarenheter klarat av dessa 10 veckor har jag, i ett tillstånd av övermod, bestämt mig för att läsa 150 % följande 10 veckor. Två mattekurser och en kurs i svetshållfasthet. Dessutom har jag fått ett extrajobb som brevsorterare på posten, där jag börjar nästa måndag. Detta i kombination med vår träning inför klassikerloppen gör att jag så smått önskar att dygnet hade 36 timmar istället. Men ingen minns en fegis som pappa brukar säga. Jag har också upptäckt att vi har påsklov på denna skola! Lysande, det blir en sväng till både Björneborg och Göteborg. Vill ni träffa mig föreslår jag att ni skickar ett sms eller allra helst ringer! Jag lovar försöka behaga alla.
Igår var vi och simmade på det lokala jättegymmet, IKSU. De har flera olika sektioner inom sin verksamhet, bl.a en friluftssektion. Denna sektion hade en annons om vintertältning och topptur i Borgafjäll nästa helg. Den fick vi syn på, så nästa helg ska vi tälta och åka skidor. På bilden här bredvid ser ni hur det ser ut i Borgafjäll. Rätt ok efter vad det verkar, 150 cm snö i terrängen dessutom. Håll tummarna för finväder. I samband med detta har jag tänkt köpa kamera också, det är hög tid att dokumentera vår framfart med bildbevis. Det känns som en bra investering inför resan till sydamerika dessutom. Det är ju lite av en djungel det här med digitalkameror men efter lite googlande, pricerunnande, tänkande, klämmande och inte minst diskuterande med både min bättre hälft (Maja) och den sämre (plånboken) har jag lyckats skära ner det till två alternativ. Idag ska jag bestämma mig och sen beställa... Mmm konsumera i mitt hjärta... Nå nog för idag. Hoppas att folk fortfarande läser och kommer fortsätta med det trots den dåliga uppdateringen på sistone, jag lovar bättring!
/Henrik
Jag antar att ryktet är spritt vid det här laget. Vasaloppet; en formidabel succé för era favoritatleter från Västerbotten. Henrik och Maja - större än Anja. Det känns riktigt skönt och nu unnar jag mig en vecka ledigt från träning, men mest för att kunna öka farten när det drar igång igen. Till sommaren hoppas vi vara vältränade också. Tjoho. Om ni vill kolla hur vi såg ut i spåret, kolla på dessa testbilder. (Öppet spår och ni får fylla i våra startnummer).
Jag hade tenta i tisdags igen, 6 av 12 rätt, vilket betyder att jag pluggade precis lagom. Den förra tentan gick även den bra, 29 av 40 möjliga. Så det verkar starta bra iallafall. Idag har jag varit på en jobbintervju också, de sökte en brevsorterare, kvällstid. Det kändes som intervjun gick ok men det där vet man ju aldrig. Vore skönt att få in lite extra iallafall. Maja ska även hon på intervju, på tisdag, till en vårdpool. Så då löser sig det ekonomiska också med lite tur.
Vi har kollat på flygbiljetter till sydamerika också. Det lutar åt att vi flyger tur-retur till Santiago. Kostar totalt nästan 24000 för oss båda. Det är mycket pengar, tur att vi är så flitiga sparare som ju alla vet. Alltså där tror jag Maja är värre än mig. Jag kanske köper prylar, men fasen om inte hon är värre. Dessutom är det bio, video och allt sånt. Man måste ju bli underhållen konstant när man är från storstan. Fast jag är en tråkmåns och säger nej. Så vi matchar ju perfekt. Nästan. Vi kunde nog vara lite duktigare att spara men å andra sidan ska är det väl inte värt det om man har så tråkigt att man bara döööör under tiden. Man blir sugen på Chile bara av att kolla på kartan. Det ska bli kul, känns som det är en fin morot att ha en flygbiljett som ligger och väntar.
Jag vill också skicka ett grattis till Cissi, Rena och Magnus som alla skaffat sig finfina jobb senaste veckorna. Det verkar som folk håller på att växa upp! Och jag som har en inkomst på 2500 per månad ska snart köpa en flygbiljett för 12000... Vi får väl se när det är dags för mig. Ad augusta per angusta
/Henrik
Gomorron alla trogna fans. Vi förstår ju att ni vill följa oss i spåret under dagen imorgon och därför har vi beslutat göra våra startnummer offentliga. Maja har startnummer 2323 Henrik har startnummer 2322Imogon smäller det, då jädrar! Vi har laddat med pasta, pasta och smörgåstårta. Detta kan bli mitt sista inlägg för jag slutar inte åka före jag stupar och överlever jag det blir skammen för stor. Gå in på vasaloppets hemsida för mer info, därifrån kan ni också följa oss. Tryck på resultat. Fyll i loppet öppet spår. Fyll i våra startnummer. Uppdatera vid behov. Håll tummarna. Jag tror det ska funka så./Henrik&Maria, i fäders spår för framtids segrar.
I helgen har vi varit i Åre, civilisationens vagga. Mer om det, först vill jag meddela att tentan är avklarad, jag vet ju inte resultatet än med lovar att berätta sanningen om detta så snart jag fått reda på den. Det kändes tillfredsställande att ha den avklarad. Direkt från tentan stack jag hem, packade bilen halvfull med skidor, kläder och mitt lättade jag. Sen bar det iväg. Resan dit skedde via metropoler som Fredrika, Dorotea samt Strömsund (känt för sitt CSN postservice). Helt enkelt riktigt tråkigt. Det är svårt att roa sig ensam i bilen, har någon nått vattentätt knep så lär mig. Iallafall kom jag fram runt sju, varpå jag knappt hann packa ur innan det bar iväg på tävling. Damernas slalom, där Anja ju som bekant tog ett brons. Hon får väl räknas som en hyfsad tävlingsmänniska tycker jag. Sen tillbaka och restaurangbesök klockan 21. Kött grillat på täljsten, vad ska de hitta på härnäst? Socialt och gott sätt att äta kött på. Klart godkänt. Slocknade som ett ljus till tonerna av Tomas Ledin från festivalområdet.
Följande dag började tidigt som sig bör. Vi hann gå in till åre by för att kolla efter spännen till min hjälm som tyvärr börjar sjunga på sista versen. De vi hittade fungerar väl i bästa fall som nödlösning men det får duga sålänge, tills jag hittat ett fullvärdigt komplement eller ny hjälm. Snabbt jobbat, vi åkte första vagnen upp för att piska pisten fram till tio då herrarnas första åk i slalom började. Vi kollade de första 15, men sen tog åklusten överhanden och vi stack iväg. 
Sen åkte vi skidor i hög fart fram till lunch. Vi är ganska duktiga på att åka båda två, vilket är toppensköj! Vi fick provlåna några skidor också, kul.
Efter lunch var det andra åket, efter alla svenskar åkt ur var det inte så kul men italienaren som kom tvåa var så jätteglad att det räckte åt alla.
På kvällen prisutdelning och efter tävlade oldboys i en välgörenhetstävling. Jag har sett Ingemar Stenmark åka skidor! Säkert 10 000 på plats, jag tror det var fler än de som följde någon av VM-tävlingarna. Han är ganska populär den gubben.
Efterföljande dag åkte Tomas och Elisabeth hem till Täby så jag och gullan fick svepa förbi varenda annan åkare själva. Vi lyckades. Vi åkte hemåt runt tre, hemvägen gick via östersund och sollefteå till husum och sen Umeå. Kom hem sent men det är roligare att vara två när man åker bil.
Nu måste jag gå och äta semlor, men nästa gång ska jag berätta mer om klassens automationsprojekt; att styra en biobränslepanna som ska elda havre. Stay funky!
/Henrik
Jorå det är nämligen så att jag har tenta imorgon. Jag har dock för vana att ta en paus i tentaplugget mellan 20-21. Fast idag hade jag sett andra avsnittet av Simpsons på tv6 så då kan jag skriva några rader.
Min dator har flippat totalt så jag är osäker på om jag måste göra en total ominstallation. Rätt segt men jag tror jag kunnat spara det viktigaste på externa hårddisken, skönt...
Pga ovan stående orsaker + kamerans försvinnande gör att motivationen jag kände i början för att blogga dött lite på vägen. Det är kul att dokumentera, inte bara för er utan för egen vinning också, men det tar emot när det går emot. Men jag ska uthärda stormen! Världen måste få veta!
Imorgon efter tentan sticker jag till åre. Maja den lyccosten har varit där hela veckan. Det blir att kolla lite på tävlingar men allra helst vill jag nog åka lite skidor. Utförs.
Förberedelserna inför vasaloppet fortgår. Vi åkte 5 mil i lördags tillsammans. Det gick bra, inget speciellt. Denna veckan har jag bara tränat måndag och onsdag, sen blir det utför lör-sön och längd nån dag nästa vecka, allt för att vara topptrim till nästa söndag, då smäller det banne mig... I´ll keep you posted. Nu ska jag fortsätta tentaplugg. Önska mig lycka till!
Högaktningsfullt
/Henrik
Igår var Christer Fuglesang, den förste svensk att bo i USA längre än ett halvår och inte bryta på amerikanska, på Umeå universitet. Han hade tydligen gjort nån lång resa som han gärna ville berätta om. Kändiskåta som vi är var vi naturligtvis där. Han startade med nån film om det som de hade pysslat med, denna missade dock jag, vissa måste ju plugga. Iallafall blev han "intervjuad" av Staffan Ling, känd från TV. Jag tyckte nog att Christer kunde fått lite mer utrymme och Staffan lite mindre men på det hela taget fungerade det bra. Han berättade bl.a. om att han trodde på liv i rymden och att vi kommer bo på mars. Det gamla vanliga dravlet. Han hade inte heller sett gud därute så det verkar ju vara kört. Lite tråkigt var också att under frågestunden var det bara barnen i publiken som tordes ställa några frågor. Tyvärr satt vi på läktaren där det inte fanns någon mikrofon, annars hade jag såklart frågat honom om han, som förste svensk, dansat fugledansen i rymden.Utöver detta har jag haft dugga idag, den var svår och gick inte alls bra, men det får jag ta igen på tentan om en vecka. Maja hade sin första tenta igår, i statistik. Enligt uppgift klurig men jag tror nog att hon klarade den galant. Förutom dugga har jag idag varit på studiebesök på norrmejerier. Min vanliga otur hade jag ingen chans att skaffa mig varuprover men besöket var till belåtenhet trots allt.
Träning har skett denna vecka också. Lite färre mil/timmar än förra veckan, p.g.a. vädret. I måndags hade jag som sagt vilodag, medans vi på tisdagen åkte längd i -20 grader. Efter en liten bit fick maja vita fläckar, på nästippen, ena kinden och ena örat. Vi bestämde oss då för att åka varvet runt lite snabbt och för att det var för kallt. När vi kom tillbaka var vi båda varma och fläckarna var borta så vi fortsatte och körde 1,5 mil den dagen. Jag lovar att vi slog hastighetsrekord... När vi kom tillbaka till lägenheten svullnade hennes ena öra upp lite grann och blev rött och hon fick också en röd fläck på kinden. Dagen efter var detta kvar till viss del och det var dessutom -22 på termometern så vi bestämde oss för att skippa träningen den dagen. Klokt beslut tror jag. Igår var hon dock helt återställd och det var 10 grader varmare så då fick vi ihop 2 mil. Idag blir det vila för att imorgon tömma ur oss över en 5-mil.
På söndag åker Maja till Åre. Hon har lyckats tillgodoräkna sig en vecka prof. utveckling eftersom hon haft praktik och kan då vara borta hela veckan. Jag får vara kvar i Umeå och plugga, men efter tentan åker jag efter och blir borta nästa helg. Det ska bli riktigt kul.
Nu ska jag hämta upp maja och sticka på stan, något vi inte gjort de första veckorna.
Såhär är vädret här; rätt ok... Long life and prosper!
Klockan nio dagen efter kom en snövessla (typ en pistmaskin storlek mindre) och gav oss skjuts upp till runt 930 höjdmeter, där det låg en stuga mycket lägligt placerad i en dal mellan tre toppar på runt 1400 meter. Lite fusk kan tyckas att få tolka (som det heter) upp, men vi var ju inte där för själva bestigningen utan snarare för utförsåkningen. På bilden skymmer vi snövesslan men ni ser ett av de tre bergen rakt föröver. När vi kom upp var det träning med tranciever. En sådan mackapär används för att hitta begravda i en lavin. Alla i gruppen hade en sådan, en spade och en sond för att kunna hitta och gräva upp en person som hamnat under en lavin. Det är viktigt att träna med dessa så man är säker på att hitta personen snabbt eftersom chansen att överleva minskar nästan exponentiellt med tiden man ligger begravd. Jag känner ingen som nånsin behövt använda sina kunskaper i rött läge och jag hoppas att det förblir så.
Efter den nödvändiga träningen åkte stighudarna på och själva turandet tog sin början. Vi tog toppen som låg längst från stugan först, (bakom toppen på bilden ovan) för att få läsida åt nordost, vilket vi tänkte betydde att det blåst dit snö som kunde vara kall och fin. Lite under toppen stannade vi och lunchade. Precis när vi kom upp på toppen kom det en helikopter nedifrån dalen och landade, de skulle åka på samma ställe som oss! Lite för lång lunch... Men snabba ryck av med hudar och på med grejer så hann vi före dom nedför branten. Succé. Ett helt ok åk men det skulle visa sig vara det i min mening sämsta. Efter nedfarten började vi klättringen mot nästa topp, varifrån vi skulle ta oss ner mot stugan i en västersluttning. Detta innebar att snön på den hunnit mjukas upp av eftermiddagssolen. Detta var också den högsta topp vi besteg, runt 1470 m tror jag. Detta var ett mycket fint åk och det bästa med det var givetvis att det slutade vid stugdörren. Det var dock i denna brant som jag fick smaka på snön efter en längre luftfärd. Inte avsikligt ska tilläggas. Även Maja gjorde sig närmare bekant med underlaget. Men men, bara stoltheten som fick sig en törn, det kan vi ta. Vi hann med en kortare tur till, mest för att alla var i gasen och benen kändes hyfsat fräscha, så vi gick en liten bit och ristade våra signaturer i snön på en annan liten sluttning. Bra skiddag, ca 1000 höjdmeter avklarade. Vi satte upp tälten nära stugan, och gick in för att laga middag i stugans kaminvärme. Som efterrätt bjöds det på chokladmousse (gjord på pulvermjölk, pulvermousse och vatten) med whisky (ej frystorkad). Smaskens!
Dagen efter försov vi oss lite, klev upp 08.20 och sätte igång med frukosten. Som föregående dagar var det solsken med lite fjädermoln från och till. Fint väder som sagt. Vi packade alla grejer och lät dom vara kvar i stugan och begav oss österut mot nästa topp. Den sprang vi upp på som vi aldrig gjort annat. Jag tror att alla var lite sega i benen i början, för alla kämpade på under tystnad, men närmre toppen var det idel glada miner. Minerna blev bara gladare under tiden för nedfarten, ett långt och lekfullt åk med jämn, god lutning. Som en röd pist ungefär. Längre ner blev snön lite slaskigare och vi stannade för lunch på en läsida. Riktigt varmt och skönt. Efter lunchen skulle vi tillbaka samma väg som vi åkt ner och det var nu som lutningen kändes riktigt behaglig. Vi trivdes som aldrig förr, gick och småpratade om ditten och datten i det fina vädret, och passade såklart på att pussas lite. Det gick riktigt snabbt uppåt och snart var vi tillbaka på toppen igen. Det var nu dags för resans näst sista åk. Blöt och mjuk snö, brantare än föregående och möjlighet att stå på hela vägen ner gjorde även detta till ett riktigt toppenåk. Aight! Nu var det dags att ta sig den korta biten tillbaka till stugan och hämta grejerna för att med 20 kg på ryggen ta sig ner till parkeringen igen. Det var nog det mest fysiskt krävande på hela helgen, men humöret var på topp vilket ju gjorde det hela lätt som en plätt. Vid resan tillbaka stannade vi för en pizza i Dorothea och vi var tillbaka i Umeå runt 22. På det hela taget: En toppenhelg med bra ledare och kul folk. Bra att kameran hann komma i tid (DHL kommer inte nyttjas igen). Nu kommer dokumentationen öka. Gott folk, det går uppåt. Jag återkommer, nu börjar snart mina fingertoppar blöda. Fortsätt kommentera!
