Efter de lyxiga dagarna i San Martin de los Andes skildes vi at fran Chris och tog en buss over gransen till Chile, narmare bestamt Pucón. Pucón ar en liten charmig stad som verkar leva helt av turism, till storsta delen genom sitt geografiska lage precis intill den aktiva vulkanen Villarica, med allt vad det innebar i form av vulkanbestigning, vulkaniska grottor, varma kallor, svarta strander och annat.
Nar vi kom hit igar var vi pa det klara med den framsta anledningen till att vi kommit hit; bestigning och skidning av Villarica. Vi kollade runt pa de olika alternativen (eftersom vi fatt hora att det var forbjudet att bestiga vulkanen pa egen hand) och prislappen hamnade mellan 500 och 750kr beroende pa foretag. Med tanke pa att denna avgift sades innehalla uthyrning av utrusning, klader, parkentré och annat tjafs sa tyckte vi att det var lite i varsta laget. Den har gangen hade vi dock turen pa varan sida och pa vart hostel traffade vi tva tyska skidlarare som inte heller ville betala for guidning, sa tillsammans bestamde vi oss for att gora ett forsok pa egen hand. Det visade sig vara en riktig vinstlott. Tyskarna visade sig vara ett par klippor och lyckades fixa billig skjuts till vulkanen tidigt imorse. Nar vi kom dit hade vi riktigt flyt och fick aka den forsta liften (ca 2 km helt platt) gratis! Darifran gick 1500 hojdmeter uppat. Pa fyra timmar, inkl rast, vilket gor oss till Goran Kropps sanna eftertradare. Pa vagen upp passerade vi de guidegrupper som borjat fore oss, och strax efter 13 stod vi ensamma toppen. Det rok ordentligt fran vulkanen och man kunde hora lavan dundra. Emellanat blev det nastan svart att andas for att roken var sa stark. Efter sedvanlig topp-fotografering och lamnande av ett spelkort (Henrik) spande vi pa oss skidorna och drog ner. Forsta halvan bestod ev enbart is, men andra halvan var battre da den hade hunnit varmas upp i solen. Dagen avslutades med hembakta (av oss) empanadas och ol i stralande solsken. En harlig dag & en fantisk upplevelse!
söndag 19 augusti 2007
torsdag 16 augusti 2007
Bland eliten i San Martin de los Andes
Lyx och flard har varit varan melodi de senaste dagarna! Eller, det beror ju pa vad man jamfor med men jamfor man med resten av Argentina sa har vi verkligen kunnat sla klackarna i taket har i San Martin de los Andes. Tillsammans med Chris kom vi hit sent i sondags kvall och upptackte att boende var fullbokat i nastan hela stan. Slutligen fick vi tag pa en cabaña (typ stuga) som visade sig vara hogt over alla forvantningar! Tva vaningar, rent och frascht, eget kok och badrum, golvvarme och gratis stadning. Helt fantastiskt att kunna ga omkring endast ikladd t-shirt inomhus! (Att jamfora med de 9 grader vi hade i vart sovrum i Esquel, da var det understall som gallde dygnet runt)
San Martin de los Andes skiljer sig rejalt fran ovriga stader vi sett i Argentina. Alla hus i staden ar fardigbyggda, hela och ser frascha ut. Det ar varmt pa restauranger och barer och man kan darfor kosta pa sig lyxen att ta av sig ytterklader nar man kommer inomhus. Det kanns mer som att vara i Europa eller Nordamerika an i Sydamerika och det ar tydligt att det har den argentinska overklassen flanerar och spenderar pa sina semestrar.
2 mil utanfor San Martin ligger skidomradet Cerro Chapelco dar det dumpade 30 centimeter nysno lagom till mandag morgon. Tyvarr visade sig berget vara lite val flackt for dessa mangder sno, men i tisdags oppnade toppliftarna och da kom vi at lite brantare akning och fick ett par riktigt fina svangar och face-shots! Glada miner! Glada tider!
San Martin de los Andes skiljer sig rejalt fran ovriga stader vi sett i Argentina. Alla hus i staden ar fardigbyggda, hela och ser frascha ut. Det ar varmt pa restauranger och barer och man kan darfor kosta pa sig lyxen att ta av sig ytterklader nar man kommer inomhus. Det kanns mer som att vara i Europa eller Nordamerika an i Sydamerika och det ar tydligt att det har den argentinska overklassen flanerar och spenderar pa sina semestrar.
2 mil utanfor San Martin ligger skidomradet Cerro Chapelco dar det dumpade 30 centimeter nysno lagom till mandag morgon. Tyvarr visade sig berget vara lite val flackt for dessa mangder sno, men i tisdags oppnade toppliftarna och da kom vi at lite brantare akning och fick ett par riktigt fina svangar och face-shots! Glada miner! Glada tider!
söndag 12 augusti 2007
El Bolsón
Hej.
En uppdatering om vad som hant sedan forra inlagget:
Forst hade vi annu en lysande dag i La Hoya, solen sken och det var faktiskt mindre folk an dagen innan, trots att det formodligen var battre. Det var ingenting (forutom det direkt bredvid de lagsta liftarna) som var uppakt. En kort travers och valfri langt pa pjaxor (5-15 min) sa fick man aka finfint. Hela dagen. La Hoya ar ett mycket skoj och billigt stalle, det galler bara att tajma in de lite ovanliga snofallen.
Dagen efter detta skulle vi aka med "guiden" Dario. Han var visserligen utbildad bergsguide inom AAGM (argentinska bergsguiderna), men det visade sig saga valdigt lite i form av proffsighet. Som tidigare namnt anlitade vi honom for att tura upp pa en vulkan, men vi kom som sagt inte upp. Lite kritik far nog riktas mot hans koll pa snolaget i det fallet. Iallafall bestamde vi oss for att anlita honom for att ta oss till "La torta" (tartan). Ett stalle han snackat om lange, och fotografierna gjorde oss mycket sugna, det var brant med tydliga och snygga linjer varav de flesta inte har blivit skidade, vilket betyder att man far dopa dom. En liten egotripp. Naval, dagen fore sager han; klara klockan 8 imorgon. Det andrades senare till halv tio. Sen igen till klockan 9. Att det andrades berodde pa att han behovde hyra en fyrhjulsdriven bil for att ta oss hela vagen fram dit snon borjade, dessutom var det tre killar till som skulle upp och campa sa de ville ocksa aka med. Dagen D var vi givetvis klara halv nio av den handelse att planerna skulle andras. Det gjorde dom ocksa, vi hamtade den fyrhjulsdrivna bilen halv elva. Vi fragade om vi skulle ha tillrackligt med tid for att skida Tartan, vilket han sa att vi hade. Sen tog vi tva bilar anda upp dit vi skulle aka. Den fyrhjulsdrivna kom ungefar 20 m langre an den lilla som han hade hela tiden. Till saken hor ocksa att det var en extra tjej med som fungerade som chauffor och som bara gick upp med snoskor. Sa klockan 12 kunde vi borja skida uppat. Vi forstod da att det inte fanns en chans i varlden att vi skulle hinna eftersom vi forst skulle upp ett annat berg som lag emellan oss och Tartan. Klockan tre star vi pa toppen av detta och vi har da minst tva timmar kvar till platsen vi kan borja skida de linjer vi sett ut. Efter det maste vi upp pa det forsta berget igen, tva timmar till, varpa vi skulle ha borjat var nedfard runt sju, da det blir morkt. Detta ar oinraknat lunch. Dalig idé tycker vi och ar allt annat an glada pa var amator till guide. Problemet ar ju ocksa att han inte kan aka skidor, sa han vill ta den latta vagen ner, men han tycker att vi far aka var vi vill, sa vi gar en liten bit till en brantare sluttning och skidar ner dar. Halvvags nere borjar skogen och har satter vi oss i solen och ater lunch. Vi far nyckeln till bilen efter lunch och aker i forvag, for tjejen med snoskor och han ska ju ner, vilket tar dom ungefar en timme langre an for oss. Jaja, pa plussidan ar ju att snon var bra och vi har kommit over var ilska som vi kande samma dag.
Som tur ar var Dario en mycket trevlig typ iaf, och dagen efter var det no hard feelings. Han fragade om vi ville betala nagot alls men vi betalade honom motsvarande ett liftkort. Dom lever ju trots allt av turism. Vi gav honom lite konstruktiv kritik och pratade lite lost om att jobba for honom nasta ar. Vi far val se.
Dagen efter tog vi oss till El Bolsón som ar en liten somnig gammal hippiestad. Knappt en sjal har pa vintern men tydligen alldeles for popular pa sommaren. Igar hyrde vi en bil med Chris, en australiensisk snickare som vi reser med for tillfallet. Vi traffade honom i Esquel och han gillar att aka skidor, sa vi akte ihop de bra dagarna i La Hoya. En trevlig kis. Vi sag oss omkring lite turistigt, lite fina vattenfall, ett berg som sag ut som ett indianhuvud, en sjo och en riktigt skitig smastad. Pa det hela taget trevligt. I El Bolsón finns ocksa en liten skidort, som ju var lite av anledningen vi kom hit. Vi tankte prova den imorgon, men nar vi fragade i pa turistinformationen var bara barnbacken oppen pa vardagar (!). Man maste alltsa komma pa helgen om man vill aka hogre. Dessutom ligger snogransen runt 1000 m och staden pa 200, sa vi har val inte sa stora forhoppningar. Alltsa fortsatter vi imorgon.
Nasta resmal ar San Martin de los andes. En rikemansstad med en skidort som heter Chapelco. Inatt och imorgon sager vadret sno, runt 25 cm, i Chapelco. Dessutom ar hogsasongen over nu sa vi kan ha tur... Ok, tills nasta gang.
En uppdatering om vad som hant sedan forra inlagget:
Forst hade vi annu en lysande dag i La Hoya, solen sken och det var faktiskt mindre folk an dagen innan, trots att det formodligen var battre. Det var ingenting (forutom det direkt bredvid de lagsta liftarna) som var uppakt. En kort travers och valfri langt pa pjaxor (5-15 min) sa fick man aka finfint. Hela dagen. La Hoya ar ett mycket skoj och billigt stalle, det galler bara att tajma in de lite ovanliga snofallen.
Dagen efter detta skulle vi aka med "guiden" Dario. Han var visserligen utbildad bergsguide inom AAGM (argentinska bergsguiderna), men det visade sig saga valdigt lite i form av proffsighet. Som tidigare namnt anlitade vi honom for att tura upp pa en vulkan, men vi kom som sagt inte upp. Lite kritik far nog riktas mot hans koll pa snolaget i det fallet. Iallafall bestamde vi oss for att anlita honom for att ta oss till "La torta" (tartan). Ett stalle han snackat om lange, och fotografierna gjorde oss mycket sugna, det var brant med tydliga och snygga linjer varav de flesta inte har blivit skidade, vilket betyder att man far dopa dom. En liten egotripp. Naval, dagen fore sager han; klara klockan 8 imorgon. Det andrades senare till halv tio. Sen igen till klockan 9. Att det andrades berodde pa att han behovde hyra en fyrhjulsdriven bil for att ta oss hela vagen fram dit snon borjade, dessutom var det tre killar till som skulle upp och campa sa de ville ocksa aka med. Dagen D var vi givetvis klara halv nio av den handelse att planerna skulle andras. Det gjorde dom ocksa, vi hamtade den fyrhjulsdrivna bilen halv elva. Vi fragade om vi skulle ha tillrackligt med tid for att skida Tartan, vilket han sa att vi hade. Sen tog vi tva bilar anda upp dit vi skulle aka. Den fyrhjulsdrivna kom ungefar 20 m langre an den lilla som han hade hela tiden. Till saken hor ocksa att det var en extra tjej med som fungerade som chauffor och som bara gick upp med snoskor. Sa klockan 12 kunde vi borja skida uppat. Vi forstod da att det inte fanns en chans i varlden att vi skulle hinna eftersom vi forst skulle upp ett annat berg som lag emellan oss och Tartan. Klockan tre star vi pa toppen av detta och vi har da minst tva timmar kvar till platsen vi kan borja skida de linjer vi sett ut. Efter det maste vi upp pa det forsta berget igen, tva timmar till, varpa vi skulle ha borjat var nedfard runt sju, da det blir morkt. Detta ar oinraknat lunch. Dalig idé tycker vi och ar allt annat an glada pa var amator till guide. Problemet ar ju ocksa att han inte kan aka skidor, sa han vill ta den latta vagen ner, men han tycker att vi far aka var vi vill, sa vi gar en liten bit till en brantare sluttning och skidar ner dar. Halvvags nere borjar skogen och har satter vi oss i solen och ater lunch. Vi far nyckeln till bilen efter lunch och aker i forvag, for tjejen med snoskor och han ska ju ner, vilket tar dom ungefar en timme langre an for oss. Jaja, pa plussidan ar ju att snon var bra och vi har kommit over var ilska som vi kande samma dag.
Som tur ar var Dario en mycket trevlig typ iaf, och dagen efter var det no hard feelings. Han fragade om vi ville betala nagot alls men vi betalade honom motsvarande ett liftkort. Dom lever ju trots allt av turism. Vi gav honom lite konstruktiv kritik och pratade lite lost om att jobba for honom nasta ar. Vi far val se.
Dagen efter tog vi oss till El Bolsón som ar en liten somnig gammal hippiestad. Knappt en sjal har pa vintern men tydligen alldeles for popular pa sommaren. Igar hyrde vi en bil med Chris, en australiensisk snickare som vi reser med for tillfallet. Vi traffade honom i Esquel och han gillar att aka skidor, sa vi akte ihop de bra dagarna i La Hoya. En trevlig kis. Vi sag oss omkring lite turistigt, lite fina vattenfall, ett berg som sag ut som ett indianhuvud, en sjo och en riktigt skitig smastad. Pa det hela taget trevligt. I El Bolsón finns ocksa en liten skidort, som ju var lite av anledningen vi kom hit. Vi tankte prova den imorgon, men nar vi fragade i pa turistinformationen var bara barnbacken oppen pa vardagar (!). Man maste alltsa komma pa helgen om man vill aka hogre. Dessutom ligger snogransen runt 1000 m och staden pa 200, sa vi har val inte sa stora forhoppningar. Alltsa fortsatter vi imorgon.
Nasta resmal ar San Martin de los andes. En rikemansstad med en skidort som heter Chapelco. Inatt och imorgon sager vadret sno, runt 25 cm, i Chapelco. Dessutom ar hogsasongen over nu sa vi kan ha tur... Ok, tills nasta gang.
onsdag 8 augusti 2007
Pow-pow
Overskriften sager val egentligen allt ni behover veta; det har snoat! Igar nar vi hade tajmat in en vilodag efter den langa turen till vulkanen sa regnade det lampligt nog nere i byn och liftsystemet var stangt pga sno och hard vind. Regnet fortsatte osa ner hela natten och vi var sa uppspelta att vi hade svart att sova.
Imorse var vi pa plats sa tidigt som mojligt (dvs efter forsenad buss som sedan gick sonder nar den forsokte kora om en lastbil i sista kurvan upp pa berget). Liftarna oppnade en efter en och vi holl oss i framkant och fick lagga snygga spar over hela berget. Vi avslutade dagen med ett par riktigt fina ak med cirka 600 fallhojdsmeter. La Hoya ar ett riktigt bra stalle att kora varv nar det finns gott om sno. Imorgon fortsatter vi kampen om den osparade snon tillsammans med vara kompanjoner Chris fran Australien och en spansk kille som vi larde kanna i Los Penitentes. Vi har inga latta motstandare; landslag fran USA, Kanada och Frankrike ar har och harjar med oss och forsoker sno at sig var sno nar de pausar fran sin portkorning. Givetvis far de folja vara spar mesta tiden. Vi later dom aka forst sa vantar vi pa dom nere. Fast vi vantar ju inte saklart.
Det finns mycket kvar att gora imorgon, sa det ar snart dags att ga till sangs har. Vi har just laddat vara batterier med mate, en toppendryck liknande té som vi fattat tycke for. Drickes med sugror ur en speciell kopp. Dags att kopa termos sa vi kan dricka det pa berget. Uppiggande och latt laxerande. Kan det bli battre?
Imorse var vi pa plats sa tidigt som mojligt (dvs efter forsenad buss som sedan gick sonder nar den forsokte kora om en lastbil i sista kurvan upp pa berget). Liftarna oppnade en efter en och vi holl oss i framkant och fick lagga snygga spar over hela berget. Vi avslutade dagen med ett par riktigt fina ak med cirka 600 fallhojdsmeter. La Hoya ar ett riktigt bra stalle att kora varv nar det finns gott om sno. Imorgon fortsatter vi kampen om den osparade snon tillsammans med vara kompanjoner Chris fran Australien och en spansk kille som vi larde kanna i Los Penitentes. Vi har inga latta motstandare; landslag fran USA, Kanada och Frankrike ar har och harjar med oss och forsoker sno at sig var sno nar de pausar fran sin portkorning. Givetvis far de folja vara spar mesta tiden. Vi later dom aka forst sa vantar vi pa dom nere. Fast vi vantar ju inte saklart.
Det finns mycket kvar att gora imorgon, sa det ar snart dags att ga till sangs har. Vi har just laddat vara batterier med mate, en toppendryck liknande té som vi fattat tycke for. Drickes med sugror ur en speciell kopp. Dags att kopa termos sa vi kan dricka det pa berget. Uppiggande och latt laxerande. Kan det bli battre?
måndag 6 augusti 2007
Nahuel Pan
Nu har vi fatt smaka ytterligare pa det goda i Argentina. Igar hade vi en heldag pa berget med Dario, agaren av vart hostel, som lampligt nog aven visade sig vara bergsguide. Kvallen fore den langa turen laddade vi med energi enligt argentinska manéer; asado. Som namnts i nagot tidigare inlagg innebar asado:
1. Ta kott sa det racker. Rakna med ungefar 1 kg per person.
2. Ta rodvin sa det racker. Lika manga flaskor som beraknas vid en vanlig svensk middag, se dock till att det ar 1,5 liters flaskor.
3. Potatis sa det racker. Det racker med ungefar 1 st per person.
4. Sallad sa det racker. Det vill saga ett blad for garnering.
5. Borja ata runt 23.00, festen slutar inte fore 05.00.
Vi lyckades dock bryta mot den sista punkten och kom nog i sang runt ett. Vi hade vissa problem att stanga av radion innan vi kunda ga och lagga oss. Vi hittade varken stromavbrytare eller nan knapp pa radion som fungerade. Det fanns inte heller nagon sladd att dra ur. Naturligtvis stangde man av den i huset intill.
Igar morse var vi uppe tidigt och tillsammans med Dario tog vi bilen sa langt det var mojligt. Darifran fick vi borja ga i skor med skidor och pjaxor pa ryggen, vilket ar alldeles for tungt. Nar vi nadde snogransen fortsatte vi med skidorna pa fotterna. Planen var ursprungligen att bestiga och skida (som forsta utlanningar enligt var guide, fast da saltade han nog lite) en vulkan vid namn Nahuel Pan, men vi hade otur och det visade sig att for lite sno for att vi skulle kunna huda hela vagen upp och vi blev darfor ordentligt sinkade. Klockan tre, sex timmar efter paborjad hike, bestamde vi oss for att noja oss for att hinna ner till bilen innan det blev alldeles for morkt. Da hade vi cirka en timme kvar till toppen. Trots att vi inte hann hela vagen upp fick vi anda ett fint ak ner. Det var mojligen lite flackt, men snon var kanonfin! Vi fortsatte sa langt det fanns sno och sen var det bara att ta utrustningen pa ryggen, skorna pa fotterna och knata resten av vagen. Sista biten fick vi ga med pannlampor. Inte helt enkelt att hitta bilen i morkret! Glada, men trotta och hungriga, tog vi en varm dusch nar vi kom tillbaks och sedan bestallde vi empanadas (piroger) for hemleverans. Vi gillar Argentina!
1. Ta kott sa det racker. Rakna med ungefar 1 kg per person.
2. Ta rodvin sa det racker. Lika manga flaskor som beraknas vid en vanlig svensk middag, se dock till att det ar 1,5 liters flaskor.
3. Potatis sa det racker. Det racker med ungefar 1 st per person.
4. Sallad sa det racker. Det vill saga ett blad for garnering.
5. Borja ata runt 23.00, festen slutar inte fore 05.00.
Vi lyckades dock bryta mot den sista punkten och kom nog i sang runt ett. Vi hade vissa problem att stanga av radion innan vi kunda ga och lagga oss. Vi hittade varken stromavbrytare eller nan knapp pa radion som fungerade. Det fanns inte heller nagon sladd att dra ur. Naturligtvis stangde man av den i huset intill.
Igar morse var vi uppe tidigt och tillsammans med Dario tog vi bilen sa langt det var mojligt. Darifran fick vi borja ga i skor med skidor och pjaxor pa ryggen, vilket ar alldeles for tungt. Nar vi nadde snogransen fortsatte vi med skidorna pa fotterna. Planen var ursprungligen att bestiga och skida (som forsta utlanningar enligt var guide, fast da saltade han nog lite) en vulkan vid namn Nahuel Pan, men vi hade otur och det visade sig att for lite sno for att vi skulle kunna huda hela vagen upp och vi blev darfor ordentligt sinkade. Klockan tre, sex timmar efter paborjad hike, bestamde vi oss for att noja oss for att hinna ner till bilen innan det blev alldeles for morkt. Da hade vi cirka en timme kvar till toppen. Trots att vi inte hann hela vagen upp fick vi anda ett fint ak ner. Det var mojligen lite flackt, men snon var kanonfin! Vi fortsatte sa langt det fanns sno och sen var det bara att ta utrustningen pa ryggen, skorna pa fotterna och knata resten av vagen. Sista biten fick vi ga med pannlampor. Inte helt enkelt att hitta bilen i morkret! Glada, men trotta och hungriga, tog vi en varm dusch nar vi kom tillbaks och sedan bestallde vi empanadas (piroger) for hemleverans. Vi gillar Argentina!
lördag 4 augusti 2007
La Hoya
Har kommer ett kort inlagg fran Esquel i Patagonien. Har befinner vi oss sedan tva dagar tilbaka, vilket med andra ord innebar att vi har tillbringat de tva senaste dagarna i skidorten La Hoya. Underlaget har varierat mellan stenhart, skare och stenhart med en centimeter inblast mjuk sno. Darfor har vi passat pa att tura en hel del. Vi har gatt cirka tre timmar bade igar och idag. Nagra kanonak har vi val inte fatt, men det har varit tillrackligt bra for att halla oss nojda.
Imorgon verkar det bli samre vader sa vi planerar en hike till fots nerifran byn for att spara lite pa benen och liftkortspengarna. Sno ar utlovad till mandag och det aterstar att se om vi har tillrackligt med talamod for att vanta har tills dess. Fortsattning foljer!
Imorgon verkar det bli samre vader sa vi planerar en hike till fots nerifran byn for att spara lite pa benen och liftkortspengarna. Sno ar utlovad till mandag och det aterstar att se om vi har tillrackligt med talamod for att vanta har tills dess. Fortsattning foljer!
lördag 28 juli 2007
Bariloche
Hej pa er i gamla regniga Sverige. Vi har tagit oss ifran Las leñas och vidare soderut till den vackra staden Bariloche, som av en handelse ligger nara argentinas storsta skidort Catedral. I Las Leñas borjade det val lite som det brukar for oss, som tidigare namnt, och det fortsatte val med blandat resultat kan man saga. Efter den hemska dagen da vi satt i liften nar det blaste 30 sekundmeter borjade det snoa och efter vilodagen hade vi formanen att se Las Leñas fran dess basta sida, med nysno, ingen vind och den legendariska toppliften Marte oppen. Enligt den allmanna informationen ger Marte tillgang till 50 % av akningen i Las Leñas. Detta betyder egentligen 95%, da resten ar tamligen ointressant. Tre bra dagar, varav en helt lysande! Sa langt allt val.
Nersidan var val bara att Hostel José, dar vi bodde, hade sina problem. Det var forsta sasongen som det var oppet sa jag antar att vi och de som bodde dar med oss var nagra av de forsta gasterna. Det var inte bara problemet med bilen, som for ovrigt fungerade lite fran och till, utan aven vatten, el och varme. Det blev nog aldrig riktigt varmt, vilket man trots allt vande sig lite vid och det blev lite mysigt att sitta allihopa framfor brasan och lasa, prata eller vad man nu foredrog. Vattnet som forsvann nagra dagar var daremot inte sa kul, speciellt inte som bade maja och jag blev sjuka. Dessutom kom och gick strommen lite som den ville. José slet verkligen som ett djur for att fa det att fungera men innan vi lamnade verkade som han fick lagga ner for denna sasong, det fanns visserligen en liten chans kvar sa vi far hoppas att vi kan komma tillbaka.
Det ar dock ganska uppenbart att Las Leñas ar ett stalle dar man bor spendera pengar. Det mesta i afferer och pa restauranger ar cirka tre-fyra ganger dyrare an i ovriga Argentina. Vi lyckades dock komma ganska lindrigt undan, mestadels beroende pa att José gav oss ganska mycket rabatt pa boendet pa grund av alla problem. Liftkorten suger dock snabbt slut i planboken, vilket var anledningen till att vi bestamde oss for att aka vidare. I augusti, nar hogsasongen ar over, blir liftkorten namligen bara halften sa dyra om man har lust att bo i staden Malargue som ligger ca 45 minuters bussresa fran Las Leñas. Var plan just nu ar darfor att sla en lov soderut, via Bariloche och La hoya och sedan eventuellt svanga forbi Las Leñas igen pa vagen norrut. Aven Los Penitentes fortjanar ytterligare ett besok, vi har sett en hel del som vi vill gora dar. Pa gransen mellan Argentina och Chile, cirka en timmes bussresa fran Los Penitentes, ligger ocksa Portillo som ocksa lar fa nobelt besok om bara vara planbocker tillater.
I ovrigt allt bra, Henrik har sjuklig hosta medans Majas nastan gatt over, men nu har vi inforskaffat hostmedicin som borde ta knacken pa den. Vi ser fram emot att, efter siestan naturligtvis, utforkska mer av Bariloche och imorgon aven Catedral. Vart nuvarande hostel har varme, varmvatten och el dessutom sa det borde inte ga nagon nod pa oss. Ha det bra.
Nersidan var val bara att Hostel José, dar vi bodde, hade sina problem. Det var forsta sasongen som det var oppet sa jag antar att vi och de som bodde dar med oss var nagra av de forsta gasterna. Det var inte bara problemet med bilen, som for ovrigt fungerade lite fran och till, utan aven vatten, el och varme. Det blev nog aldrig riktigt varmt, vilket man trots allt vande sig lite vid och det blev lite mysigt att sitta allihopa framfor brasan och lasa, prata eller vad man nu foredrog. Vattnet som forsvann nagra dagar var daremot inte sa kul, speciellt inte som bade maja och jag blev sjuka. Dessutom kom och gick strommen lite som den ville. José slet verkligen som ett djur for att fa det att fungera men innan vi lamnade verkade som han fick lagga ner for denna sasong, det fanns visserligen en liten chans kvar sa vi far hoppas att vi kan komma tillbaka.
Det ar dock ganska uppenbart att Las Leñas ar ett stalle dar man bor spendera pengar. Det mesta i afferer och pa restauranger ar cirka tre-fyra ganger dyrare an i ovriga Argentina. Vi lyckades dock komma ganska lindrigt undan, mestadels beroende pa att José gav oss ganska mycket rabatt pa boendet pa grund av alla problem. Liftkorten suger dock snabbt slut i planboken, vilket var anledningen till att vi bestamde oss for att aka vidare. I augusti, nar hogsasongen ar over, blir liftkorten namligen bara halften sa dyra om man har lust att bo i staden Malargue som ligger ca 45 minuters bussresa fran Las Leñas. Var plan just nu ar darfor att sla en lov soderut, via Bariloche och La hoya och sedan eventuellt svanga forbi Las Leñas igen pa vagen norrut. Aven Los Penitentes fortjanar ytterligare ett besok, vi har sett en hel del som vi vill gora dar. Pa gransen mellan Argentina och Chile, cirka en timmes bussresa fran Los Penitentes, ligger ocksa Portillo som ocksa lar fa nobelt besok om bara vara planbocker tillater.
I ovrigt allt bra, Henrik har sjuklig hosta medans Majas nastan gatt over, men nu har vi inforskaffat hostmedicin som borde ta knacken pa den. Vi ser fram emot att, efter siestan naturligtvis, utforkska mer av Bariloche och imorgon aven Catedral. Vart nuvarande hostel har varme, varmvatten och el dessutom sa det borde inte ga nagon nod pa oss. Ha det bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)