Ett jobb! *pumpar häftigt med armen*

Slackern har blivit vuxen! Lön, tjänstebil och kostym blir vardag för Mr. Karlsson from första maj! Bara det att få bra betalt för ett roligt jobb känns ju som ett enormt framsteg. Allt har bara flytit på den senaste veckan, nästan så man inte har hängt med. Det känns som jag tagit ett kliv framåt och nu står och tittar bak på allt som händer/har hänt och tänker: jävlar vad det snurrar! Sen vi flyttade till Umeå har det gått bra för oss och vi har ju trivts fint som fasen här. Men vi trivdes i Göteborg också och nu är det dags att ta ett steg till. Det är svårt pränta ner alla aspekter av ett riktigt jobb, som ligger 120 mil bort, men ändå närmare "hem", på ett ställe där vi båda trivs. Men det löser sig det där vet ni. Sammantaget är vi båda glada och förväntansfulla. Det negativa är att jag får ta över en gammal tjänstebil (bara en -08) och därför inte har någon möjlighet att försöka få en tjänstehusbil, som ju hade varit det ultimata... =)

WWJD

WWJD?
[what would jens do?]

Marsfjällen

Mera äventyr! I fredags kväll plockades Henrik upp på flygplatsen efter en arbetsintervju i Malmö och vi kastade snabbt in oss i en bil tillsammans med Jens och Håkan och stack till fjällen. Marsfjällen närmare bestämt. Efter ett par timmar i bilen slog vi upp tältet i Fatmomakke och kröp ner i sovsäckarna och sussade sött. Förutom Jens som lagt sig på ett cementgolv med bara ett liggunderlag och därför hade allvarliga problem med nattsömnen.

Lördag morgon kokade vi havregrynsgröt och blåbärssoppa på nya gasköket och slängde sedan på hudarna och började traska mot Marsfjällskåtan. Denna visade sig ligga aningen längre bort än vi trott, vilket tillsammans med klibbig snö och en tilltagande whiteout gjorde vårt annars så muntra sällskap aningens irriterat. Vid lunchtid var vi äntligen framme vid kåtan där vi tog långlunch och efter övervägande bestämde oss för att göra ett försök på Marsfjället. När det äntligen började luta uppför och himlen sprack upp något, blev allting genast mycket roligare. Ett par timmar senare stod vi på det vi då trodde var toppen av Marsfjället och gjorde oss redo för åket ner som faktiskt var riktigt fint. Vi kom ner lagom för att njuta av solnedgången med en kåsa whiskey i näven.

Efter en natt i kåtan väcktes vi på söndagen av ett strålande vackert väder! Inga sura miner nu inte! På med hudarna bara och så stack vi iväg mot Orsten. Benen var pigga och vi kände oss snabba när vi två timmar senare stod på toppen (den riktiga toppen den här gången) och funderade på vilket åk vi skulle ta ner. Efter lite dividerande sparade vi en ränna med knepig ingång till ett senare tillfälle då vi planerar att bära hjälm. Istället tog vi ett långt mjukt åk ned till kåtan. Där fick vi oss en lunch i solen innan vi jobbade oss ner till bilen igen. En fin skidhelg igen med andra ord!

Skidhelg i Kittel

För fjärde veckan i rad lämnade vi i fredags Umeå för helgaktiviteter på annan, mer fjällig plats. Även den här gången innefattade aktiviteterna skidor på fötterna. Kittelfjäll bjöd oss på en löjligt bra dag i lördags: solen strålade och vi knatade på uppför Borkafjället tillsammans med Jens, Viktor och Åsa. Vi var inte de enda som tyckte att detta var en perfekt dag för skidåkning på Borka, men vi var de enda som betalade för uppfärden med kalorier istället för pengar. Helikoptern smattrade på bra och lyfte upp tjogvis med glada turister. De kanske hade varit ännu gladare om de fått åka baksidan av Borka ner mot Rissjön. Eftersom vi bestämde över oss själva åkte vi ner på både fram- och baksidan av Borka. Där fick vi lägga ett par riktigt fina svängar plus att vi fick årets första lunch mot en solvarm fikasten.

I söndags snöade det på bra så vi betalade en slant för att få använda liften i Kittelfjäll. Vi hittade inte mycket att klaga på där heller. Högst poäng fick nog Lilla Norgesvängen- tack för guidningen!

Så nu har vi fått mersmak för skidåkning (igen) och smider planer för den kommande vårvintern. Fortsättning följer!

Sjätte bilden...

På tur i Tärnafjällen 006, originally uploaded by henryomajgull.

Vi visste inte hur vi skulle räkna så då började vi fuska men det gick inte heller så då tog vi den sjätte bilden i vårt sjätte "set". Det var på den tiden vi inte rensade så hårt innan bilderna gick upp på flickr... Bilden är från tärnafjällen i somras. Synliga på bilden (om man kollar noga) är Jens och Åsa. Det var mycket fjälligt och vi rekade duktigt inför vintern... Återstår att se om vi kan plocka några av topparna nu när det är snö på dom...

Så om ni har lust så:

1. Gå in i din bildmapp
2. Gå till sjätte mappen och därefter sjätte bilden i den mappen.
3. Visa bilden på bloggen och skriv något om den.

50% framgång

Hälften av oss kom till start och lika många i mål. Det hade kunnat vara dubbelt så bra. Istället fick Henrik vara hejaklack tillsammans med Karin, Bengt och Eva. Även Peter var ute och kämpade i spåret och han hade beställt en strikt meny av Eva där bars och energigeler skulle delas ut enligt schema. Maja hade sin ventriculus (torrt läkarskämt, egentligen menar vi magväska) full med snickers och var lika nöjd med det. (Man får äta choklad med gott samvete!)

Söndagens Öppet Spår bjöd verkligen på de sämsta tänkbara förutsättningarna. Förutom en envis förkylning så ville snön inte sluta falla. Någon timme snöade det lite lättare, men efter Evertsberg (drygt halvvägs) vräkte snön ner. Detta resulterade i att skidspåren försvann och man kan ju räkna ut med lilltån hur lätt det är att åka skidor då (om man inte är VasaloppsVeteran och åker längdskidor i sömnen). Förutom de icke-befintliga skidspår hade nysnön en ocharmig tendens att bilda isklumpar på fästet. Is och snö under fästet gör det svårt att glida framåt. I en nedförsbacke höll jag på att ramla framåt för att skidorna tvärnitade.

Hur som helst. Pannbenet gjorde sitt och efter 10 timmar och 1 minut var jag i mål i Mora. Jag har verkligen en förmåga att ligga på fel sida om marginalerna i Vasaloppet. Trots att jag inte blev fälld i målområdet den här gången.

De sista timmarna igår svor jag att jag aldrig skulle stå på ett par skidor igen. Och aldrig nånsin åka Vasaloppet igen. Men efter närmare övervägan så lämnar vi det öppet. Vi skulle gärna ha revansch båda två (akta er Maria och Rickard!).

Kolhydratsuppladdning

Trots allehanda huskurer är förkylningarna långdragna. Henrik har nu snart gått om Maja som störst ynk. Istället för att toppa formen så kolhydratladdar vi med faijtas och semlor. Inte så dumt förstås (speciellt med hemmagjord mandelmassa!), men tveksamt hur mycket vi kan putsa på våra tider från förra gången vi körde Vasan.. Prio ett nu är att bli friska. Om vi har tur hinner vi kanske köra nåt pass skidor innan söndag också! Heja!

Toothpastefordinner.com!!!

Tärnaby 14-15 feb

Tärnaby 14-15 feb, originally uploaded by henryomajgull.

Tjaba. Vi har just kommit tillbaka, trötta men glada efter grymt bra helg i fjällen. En bild säger mer än 1000 ord... Ett av dom orden lär ju vara: Action!

Fjällen!

Huvvaligen- 10 dagar kvar till öppet spår! Näsan rinner och klockan tickar... To be continued.

Imorgon blir det Tärnaby/Hemavan tillsammans med 10 kompisar (ja, vi VET, vi är väldigt poppis). Prognosen lovar strålande sol på lördag. Vi hoppas på det och att vi fått hälsan tillbaka tills dess.

Förresten så vet jag visst vilka glasögon blues brothers har.

Edit:

Alltså, Maja får det att låta som The Blues Brothers var några slags jag-vet-inte-vad. Ocoola, gud förbjude. Nu hör det ju till saken att det inte riktigt var ett par Ray-Ban wayfarer som delades ut... Har hon ens sett blues brothers? Ni får förlåta henne, hon är inte riktigt frisk som ni säkert förstått.

Vidare bör ingen tro på allvar att jag kommer att klara av något som jag tar mig för. Eller ännu mindre endast pratar om. Minsta möjliga motstånd...

Sådär, då var det utrett. I helgen blir det fjällen. Det är inte totalt mörker.

Uppförsbacke

Förkylning är numera ett faktum och tillsammans med nåt knas i axeln (hur har vi lyckats få det båda två?) verkar det här bli den sämsta uppladdningen någonsin inför ett långlopp. Istället för att toppa formen hostas och snoras det, och när armen behöver göra något ovanför axelhöjd gör det ont. Typiskt dålig grej när man har tänkt staka nio mil om en vecka. Blä.

Igår kväll gjorde vi iallafall något väldigt high-tech: såg Bolt i 3D på bio! 125 spänn per person skulle de ha för att låna ut ett par fula blues brothers glasögon i papp. Men sköj var det! Och Henrik sparade dessutom sina glasögon för att se om de kan komma till nytta i bildanalyskursen han läser nu. Återstår att se vilka revolutionerande uppfinningar han berikar jordens befolkning med. Ett projekt under uppbyggnad är en kombinerad blodsockermätare och insulininjicerare. Mer kan vi inte avslöja just nu i väntan på patent och miljoner på banken.

Mikrobinvasion

Förkylning känns otroligt olägligt med mindre än två veckor kvar till Vasaloppet. Skyndar på naturens gång och hjälper T- och B- och NK-celler på traven med C-vitamin och halstabletter och rätt mycket pepp ("bli frisk-bli frisk-bli frisk"). Funderar på om rugbyträning ikväll hjälper eller stjälper.

Vi är tillbaks i Norrland och här är det otroliga mängder snö! Fick börja med att skotta fram vår parkeringsplats när vi kom från flyget igår kväll. Längs alla vägar ligger snövallar som är flera meter höga och för att få fram cykeln imorse fick jag pulsa fram med snö upp till låren. Gissar på att snöläget i fjällen också är gott- tur att vi har bokat Tärnaby i helgen!

Dessutom så är vin fin hobby. Passar oss.

Begravning

I taket lyser stjärnorna. För oss.

I Olles spår för framtids segrar

Slutspurten inför Vasan pågår för fullt. I fjärran hägrar de där 50 milen som vi så gärna vill ha i benen och som vi fått för oss att vi hann skrapa ihop innan vi senast stod på startlinjen i Mora. Huruvida det verkligen var så börjar vi bli mer och mer tveksamma till. Idag körde i alla fall jag (Maja) ett 5-milspass i spåren hos Olle och har nu alltså nästan 27 åkta mil. Återstår att se hur många fler det blir på de 21 dagar som återstår till Vasan.

Annat som hänt sen sist är att Henrik spelade fotbollscup igår och jag var där och tittade på två (!!) matcher. Gjorde min plikt som flickvän tillsammans med Linus tjej Kristin. Vi kunde tillsammans konstatera att killarnas lag spelade bättre i den matchen som de vann än i den som de förlorade. Trots strålande (vad annars?) insatser av både Henrik och Linus blev Gimonäs utslagna och gick miste om finalen.

Och så har Umeå Rugby Club fått tillskott! Gött att vara tillbaka trots att man känner sig aningen rostig.

En ny grej

Eftersom jag numera är arbetssökande, eller ja, det blir nog att jag försöker ta en masterexamen i robotik och reglerteknik. Fast jag vill inte. Det är svårt det där. Jag vill hellre läsa roliga bloggar på internet. Om ni är som jag och också vill läsa roliga bloggar (ur bloggosfären) på Internet (där kan man hitta nästan allt) kan jag rekommendera apans lilla blogg och prankmonkey. Ett litet exempel:

"Lönefredag.
Idag blir det ett helt paket bacon till blodpuddingen. Lyxlunch! Och alla ba: å kosta på! Och jag ba: skare va så skare va. "
Slut på citat.

Helfestligt!

Jag kommer dock inte göra nån topplista för det är så jävla -97.

p.s. Apa med i båda bloggnamnen (monkey=apa). Sammanträffande? -I think not!

Veckans (om inte årets) bild.

Testing Abalakov, originally uploaded by henryomajgull.

I helgen var jag ute och isklättrade för första gången. Det var lajbans minsann! Så nu har jag nåt mer att lägga pengar på om jag lyckas bli av med de 5600 kr som CSN vill ha (trots att jag fortfarande lever på deras bidrag). Nåväl, det blev en fin bild av när Jens och Christian testar hållbarheten på en abalakov. Med tillhörande juckrörelser beräknar jag (och jag är minsann ingenjör numera) maximala kraften som säkringen behövde hålla för till cirka 12043 kg. Starkt jobbat!

Nån som vill följa med?

Passa på sålänge det finns snö!

Höga planer

Det känns som att jag har gjort ett bra första intryck på min (förhoppningsvis) blivande handledare för projektarbetet nästa termin när jag välter ut en jävla blomvas (full med vatten förstås) över hela hennes skrivbord (överfullt med jätteviktiga papper förstås). Som tur är verkar det som att hon vill skicka oss till Zanzibar ändå. Där är tanken att vi ska jämföra en pediatrisk avdelning med en på NUS (alltså kolla vilka barnsjukdomar som är vanligast här respektive där). Förutom att Zanzibar är ett semesterparadis i sig, är det ju även nära till fastlandet (Tanzania) där man kan hitta roliga saker såsom Serengeti och Afrikas högsta berg Mt. Kilimanjaro. När det finns höga berg att locka med, så är ju inte Henrik den som är den. Då är han nämligen den som är den! Därför firar vi kanske jul 5895 meter över havet i år.

Zanzibar

Mer balansakter

Livet är fortsatt en balansgång och vi håller tungan rätt i mun för att inte snubbla och trilla ner på fel sida. Vi sörjer moster Birgitta (ett av våra få trogna blogfans!) som hastigt insjuknade och gick bort för snart två veckor sedan. Livet tycks otroligt orättvist och det är svårt att hålla fokus på sådant som känns mindre viktigt, till exempel farmakologitentor och arbetslöshet. Samtidigt får man kanske lite mer perspektiv på livet och kanske lyckas man stanna upp och se över sina prioriteringar. Vi hoppas det i alla fall. På så sätt kanske något gott kommer ut ur allt det onda.

Hösten och den senaste månaden tycks ha varit kantad av idel tråkiga nyheter. Elakartade cancrar på flera håll och finanskriser med uteblivna arbetstillfällen och uppsägningar. Uppenbarligen går livet inte alltid på räls (men vem trodde det egentligen?), vilket vi fått erfara med besked på sistone. Många tråkiga nyheter tar mycket av ens energi och tillslut finns det kanske inte tillräckligt mycket kvar för att orka motivera en förflyttning från soffan och godispåsen till skidspåret (speciellt om det är plusgrader och bakhalt nåt så jävulskt). Ofta går exempelvis dåliga mat- och motionsvanor ofta hand i hand. Vilket egentligen är väldigt irrationellt- om det går dåligt på ett område borde man ju egentligen anstränga sig mer på ett annat för att kompensera. Tyvärr verkar ingen av oss två vara en levande defintion av ordet rationell. Kanske snarast är något att vara tacksam över i och för sig. I vilket fall så blir kontentan att vi kämpar med det mesta just nu. Bland annat med milskrap inför Vasan, att äta mer mat och mindre godis samt arbets- och projektsökning. Det vi har lärt oss på sistone är väl att det inte är det värsta som kan hända om vi skulle misslyckas.