Hälften av oss kom till start och lika många i mål. Det hade kunnat vara dubbelt så bra. Istället fick Henrik vara hejaklack tillsammans med Karin, Bengt och Eva. Även Peter var ute och kämpade i spåret och han hade beställt en strikt meny av Eva där bars och energigeler skulle delas ut enligt schema. Maja hade sin ventriculus (torrt läkarskämt, egentligen menar vi magväska) full med snickers och var lika nöjd med det. (Man får äta choklad med gott samvete!)Söndagens Öppet Spår bjöd verkligen på de sämsta tänkbara förutsättningarna. Förutom en envis förkylning så ville snön inte sluta falla. Någon timme snöade det lite lättare, men efter Evertsberg (drygt halvvägs) vräkte snön ner. Detta resulterade i att skidspåren försvann och man kan ju räkna ut med lilltån hur lätt det är att åka skidor då (om man inte är VasaloppsVeteran och åker längdskidor i sömnen). Förutom de icke-befintliga skidspår hade nysnön en ocharmig tendens att bilda isklumpar på fästet. Is och snö under fästet gör det svårt att glida framåt. I en nedförsbacke höll jag på att ramla framåt för att skidorna tvärnitade.
Hur som helst. Pannbenet gjorde sitt och efter 10 timmar och 1 minut var jag i mål i Mora. Jag har verkligen en förmåga att ligga på fel sida om marginalerna i Vasaloppet. Trots att jag inte blev fälld i målområdet den här gången.
De sista timmarna igår svor jag att jag aldrig skulle stå på ett par skidor igen. Och aldrig nånsin åka Vasaloppet igen. Men efter närmare övervägan så lämnar vi det öppet. Vi skulle gärna ha revansch båda två (akta er Maria och Rickard!).
3 kommentarer:
Grattis Maja till en superbra prestation!!
tack! jag är bara så glad att jag är i mål och att plågan är över! :)
haha, ja vi får väl se vad som händer nästa år:)
Skicka en kommentar