Sjätte bilden...

På tur i Tärnafjällen 006, originally uploaded by henryomajgull.

Vi visste inte hur vi skulle räkna så då började vi fuska men det gick inte heller så då tog vi den sjätte bilden i vårt sjätte "set". Det var på den tiden vi inte rensade så hårt innan bilderna gick upp på flickr... Bilden är från tärnafjällen i somras. Synliga på bilden (om man kollar noga) är Jens och Åsa. Det var mycket fjälligt och vi rekade duktigt inför vintern... Återstår att se om vi kan plocka några av topparna nu när det är snö på dom...

Så om ni har lust så:

1. Gå in i din bildmapp
2. Gå till sjätte mappen och därefter sjätte bilden i den mappen.
3. Visa bilden på bloggen och skriv något om den.

50% framgång

Hälften av oss kom till start och lika många i mål. Det hade kunnat vara dubbelt så bra. Istället fick Henrik vara hejaklack tillsammans med Karin, Bengt och Eva. Även Peter var ute och kämpade i spåret och han hade beställt en strikt meny av Eva där bars och energigeler skulle delas ut enligt schema. Maja hade sin ventriculus (torrt läkarskämt, egentligen menar vi magväska) full med snickers och var lika nöjd med det. (Man får äta choklad med gott samvete!)

Söndagens Öppet Spår bjöd verkligen på de sämsta tänkbara förutsättningarna. Förutom en envis förkylning så ville snön inte sluta falla. Någon timme snöade det lite lättare, men efter Evertsberg (drygt halvvägs) vräkte snön ner. Detta resulterade i att skidspåren försvann och man kan ju räkna ut med lilltån hur lätt det är att åka skidor då (om man inte är VasaloppsVeteran och åker längdskidor i sömnen). Förutom de icke-befintliga skidspår hade nysnön en ocharmig tendens att bilda isklumpar på fästet. Is och snö under fästet gör det svårt att glida framåt. I en nedförsbacke höll jag på att ramla framåt för att skidorna tvärnitade.

Hur som helst. Pannbenet gjorde sitt och efter 10 timmar och 1 minut var jag i mål i Mora. Jag har verkligen en förmåga att ligga på fel sida om marginalerna i Vasaloppet. Trots att jag inte blev fälld i målområdet den här gången.

De sista timmarna igår svor jag att jag aldrig skulle stå på ett par skidor igen. Och aldrig nånsin åka Vasaloppet igen. Men efter närmare övervägan så lämnar vi det öppet. Vi skulle gärna ha revansch båda två (akta er Maria och Rickard!).

Kolhydratsuppladdning

Trots allehanda huskurer är förkylningarna långdragna. Henrik har nu snart gått om Maja som störst ynk. Istället för att toppa formen så kolhydratladdar vi med faijtas och semlor. Inte så dumt förstås (speciellt med hemmagjord mandelmassa!), men tveksamt hur mycket vi kan putsa på våra tider från förra gången vi körde Vasan.. Prio ett nu är att bli friska. Om vi har tur hinner vi kanske köra nåt pass skidor innan söndag också! Heja!

Toothpastefordinner.com!!!

Tärnaby 14-15 feb

Tärnaby 14-15 feb, originally uploaded by henryomajgull.

Tjaba. Vi har just kommit tillbaka, trötta men glada efter grymt bra helg i fjällen. En bild säger mer än 1000 ord... Ett av dom orden lär ju vara: Action!

Fjällen!

Huvvaligen- 10 dagar kvar till öppet spår! Näsan rinner och klockan tickar... To be continued.

Imorgon blir det Tärnaby/Hemavan tillsammans med 10 kompisar (ja, vi VET, vi är väldigt poppis). Prognosen lovar strålande sol på lördag. Vi hoppas på det och att vi fått hälsan tillbaka tills dess.

Förresten så vet jag visst vilka glasögon blues brothers har.

Edit:

Alltså, Maja får det att låta som The Blues Brothers var några slags jag-vet-inte-vad. Ocoola, gud förbjude. Nu hör det ju till saken att det inte riktigt var ett par Ray-Ban wayfarer som delades ut... Har hon ens sett blues brothers? Ni får förlåta henne, hon är inte riktigt frisk som ni säkert förstått.

Vidare bör ingen tro på allvar att jag kommer att klara av något som jag tar mig för. Eller ännu mindre endast pratar om. Minsta möjliga motstånd...

Sådär, då var det utrett. I helgen blir det fjällen. Det är inte totalt mörker.

Uppförsbacke

Förkylning är numera ett faktum och tillsammans med nåt knas i axeln (hur har vi lyckats få det båda två?) verkar det här bli den sämsta uppladdningen någonsin inför ett långlopp. Istället för att toppa formen hostas och snoras det, och när armen behöver göra något ovanför axelhöjd gör det ont. Typiskt dålig grej när man har tänkt staka nio mil om en vecka. Blä.

Igår kväll gjorde vi iallafall något väldigt high-tech: såg Bolt i 3D på bio! 125 spänn per person skulle de ha för att låna ut ett par fula blues brothers glasögon i papp. Men sköj var det! Och Henrik sparade dessutom sina glasögon för att se om de kan komma till nytta i bildanalyskursen han läser nu. Återstår att se vilka revolutionerande uppfinningar han berikar jordens befolkning med. Ett projekt under uppbyggnad är en kombinerad blodsockermätare och insulininjicerare. Mer kan vi inte avslöja just nu i väntan på patent och miljoner på banken.

Mikrobinvasion

Förkylning känns otroligt olägligt med mindre än två veckor kvar till Vasaloppet. Skyndar på naturens gång och hjälper T- och B- och NK-celler på traven med C-vitamin och halstabletter och rätt mycket pepp ("bli frisk-bli frisk-bli frisk"). Funderar på om rugbyträning ikväll hjälper eller stjälper.

Vi är tillbaks i Norrland och här är det otroliga mängder snö! Fick börja med att skotta fram vår parkeringsplats när vi kom från flyget igår kväll. Längs alla vägar ligger snövallar som är flera meter höga och för att få fram cykeln imorse fick jag pulsa fram med snö upp till låren. Gissar på att snöläget i fjällen också är gott- tur att vi har bokat Tärnaby i helgen!

Dessutom så är vin fin hobby. Passar oss.

Begravning

I taket lyser stjärnorna. För oss.

I Olles spår för framtids segrar

Slutspurten inför Vasan pågår för fullt. I fjärran hägrar de där 50 milen som vi så gärna vill ha i benen och som vi fått för oss att vi hann skrapa ihop innan vi senast stod på startlinjen i Mora. Huruvida det verkligen var så börjar vi bli mer och mer tveksamma till. Idag körde i alla fall jag (Maja) ett 5-milspass i spåren hos Olle och har nu alltså nästan 27 åkta mil. Återstår att se hur många fler det blir på de 21 dagar som återstår till Vasan.

Annat som hänt sen sist är att Henrik spelade fotbollscup igår och jag var där och tittade på två (!!) matcher. Gjorde min plikt som flickvän tillsammans med Linus tjej Kristin. Vi kunde tillsammans konstatera att killarnas lag spelade bättre i den matchen som de vann än i den som de förlorade. Trots strålande (vad annars?) insatser av både Henrik och Linus blev Gimonäs utslagna och gick miste om finalen.

Och så har Umeå Rugby Club fått tillskott! Gött att vara tillbaka trots att man känner sig aningen rostig.