En ny grej

Eftersom jag numera är arbetssökande, eller ja, det blir nog att jag försöker ta en masterexamen i robotik och reglerteknik. Fast jag vill inte. Det är svårt det där. Jag vill hellre läsa roliga bloggar på internet. Om ni är som jag och också vill läsa roliga bloggar (ur bloggosfären) på Internet (där kan man hitta nästan allt) kan jag rekommendera apans lilla blogg och prankmonkey. Ett litet exempel:

"Lönefredag.
Idag blir det ett helt paket bacon till blodpuddingen. Lyxlunch! Och alla ba: å kosta på! Och jag ba: skare va så skare va. "
Slut på citat.

Helfestligt!

Jag kommer dock inte göra nån topplista för det är så jävla -97.

p.s. Apa med i båda bloggnamnen (monkey=apa). Sammanträffande? -I think not!

Veckans (om inte årets) bild.

Testing Abalakov, originally uploaded by henryomajgull.

I helgen var jag ute och isklättrade för första gången. Det var lajbans minsann! Så nu har jag nåt mer att lägga pengar på om jag lyckas bli av med de 5600 kr som CSN vill ha (trots att jag fortfarande lever på deras bidrag). Nåväl, det blev en fin bild av när Jens och Christian testar hållbarheten på en abalakov. Med tillhörande juckrörelser beräknar jag (och jag är minsann ingenjör numera) maximala kraften som säkringen behövde hålla för till cirka 12043 kg. Starkt jobbat!

Nån som vill följa med?

Passa på sålänge det finns snö!

Höga planer

Det känns som att jag har gjort ett bra första intryck på min (förhoppningsvis) blivande handledare för projektarbetet nästa termin när jag välter ut en jävla blomvas (full med vatten förstås) över hela hennes skrivbord (överfullt med jätteviktiga papper förstås). Som tur är verkar det som att hon vill skicka oss till Zanzibar ändå. Där är tanken att vi ska jämföra en pediatrisk avdelning med en på NUS (alltså kolla vilka barnsjukdomar som är vanligast här respektive där). Förutom att Zanzibar är ett semesterparadis i sig, är det ju även nära till fastlandet (Tanzania) där man kan hitta roliga saker såsom Serengeti och Afrikas högsta berg Mt. Kilimanjaro. När det finns höga berg att locka med, så är ju inte Henrik den som är den. Då är han nämligen den som är den! Därför firar vi kanske jul 5895 meter över havet i år.

Zanzibar

Mer balansakter

Livet är fortsatt en balansgång och vi håller tungan rätt i mun för att inte snubbla och trilla ner på fel sida. Vi sörjer moster Birgitta (ett av våra få trogna blogfans!) som hastigt insjuknade och gick bort för snart två veckor sedan. Livet tycks otroligt orättvist och det är svårt att hålla fokus på sådant som känns mindre viktigt, till exempel farmakologitentor och arbetslöshet. Samtidigt får man kanske lite mer perspektiv på livet och kanske lyckas man stanna upp och se över sina prioriteringar. Vi hoppas det i alla fall. På så sätt kanske något gott kommer ut ur allt det onda.

Hösten och den senaste månaden tycks ha varit kantad av idel tråkiga nyheter. Elakartade cancrar på flera håll och finanskriser med uteblivna arbetstillfällen och uppsägningar. Uppenbarligen går livet inte alltid på räls (men vem trodde det egentligen?), vilket vi fått erfara med besked på sistone. Många tråkiga nyheter tar mycket av ens energi och tillslut finns det kanske inte tillräckligt mycket kvar för att orka motivera en förflyttning från soffan och godispåsen till skidspåret (speciellt om det är plusgrader och bakhalt nåt så jävulskt). Ofta går exempelvis dåliga mat- och motionsvanor ofta hand i hand. Vilket egentligen är väldigt irrationellt- om det går dåligt på ett område borde man ju egentligen anstränga sig mer på ett annat för att kompensera. Tyvärr verkar ingen av oss två vara en levande defintion av ordet rationell. Kanske snarast är något att vara tacksam över i och för sig. I vilket fall så blir kontentan att vi kämpar med det mesta just nu. Bland annat med milskrap inför Vasan, att äta mer mat och mindre godis samt arbets- och projektsökning. Det vi har lärt oss på sistone är väl att det inte är det värsta som kan hända om vi skulle misslyckas.

Jag balanserar

På tur i Tärnafjällen 036, originally uploaded by henryomajgull.

Jag går mest och hoppas på att någon ska göra ett misstag och anställa mig. Sen får man väl jobba hårt för att dom inte ska komma på det. Kanske man ska börja ljuga på intervjuerna?

-Hur bra kan du det här?

-Jävligt bra faktiskt.

Och sen hoppas på att dom inte märker det innan det är för sent.

Tillsvidare är det en balansgång så man inte avslöjar sina kunskapsluckor. Eller tvärtom försöker förstora det man faktiskt känner till.

Hade man lärt sig:
1. Siemens PLC-system
2. AutoCAD

I skolan, alternativt kunnat det som av en händelse, så finns det 1000 jobb.

Men tills dess balanserar jag och hoppas på ett misstag från någon annan.

Isjakt

Idag var det mer som det brukar vara när vi är ute och försökte åka skridskor. Det innebär att man får kämpa lite för att hitta några åkbara meter is. Dessutom snöade det på riktigt bra. Verkar som att det är dags att byta ut skridskoutrustningen mot längdskidsdito.

Kul på is

skridskor utanför nordmaling, originally uploaded by henryomajgull.

Tillbakakaka i Umeå kan vi utnyttja is på ett annat sätt än med skidor under fötterna, nämligen med skrid-skor. På havet finns flera mil tillgänglig is som tro det eller ej faktiskt var både hårdare och svartare än den i kittelfjäll. Så vi hängde på friluftsfrämjandet på utflykt. Två gånger! Igår en nätt liten sväng på 3 mil utanför centrum mellan städerna, det vill säga Nordmaling. Idag 3 mil med utgångspunkt Laxögern (här kunde vi tyvärr inte hitta någon slogan, inte ens på www.taftea.com...) Kanonis och gött tempo, så imorgon tar vi igen oss för en ny tur på tjugondaknut. Eller är det trettondagsafton? Kolla bilderna på flickr!

God Jul & Gott Nytt År!

God kväll gott folk! Äntligen är era fantastiska bloggare tillbaka- stort grattis! Anledningen till den icke-befintliga uppdateringen skyller vi på att vi (återigen) har kånkat all vår skidutrustning och cirka hälften av vårt bohag land och rike runt. Men nu är vi alltså på plats i Umeå och bloggandet (och våra liv) kan fortsätta.

Julhelgerna har vi spenderat i Täby/Björneborg där snötäcket var lika tunt som vanligt såhär års. Detta till trots dök det upp både flera tomtar och finansnissar hos oss! I jul har kusinerna (till höger: Julia, Fredrik, Maria, Lena, Anders) slagit alla rekord räknade i modern tid genom att träffas två gånger inom en loppet av en vecka! Hoppas på stark förbättring på den fronten och att vi alla håller vad vi lovat om årliga kusinträffar!

Efter oerhörda mängder julmat, julgodis, julmust och julöl hoppade vi tillsammans med massa kompisar på nattbussen upp till Kittelfjäll. Där hade de inte heller någon snö! Därför har vi nu gjort ett stort antal fostrande åk på ren is (där åker t.o.m. vi fult!) samt gjort en sjukt extremt hike (återges på bild till vänster). Tillsammans med Rickard och Maria kämpade vi oss upp till toppen av ankarliften (i ärlighetens namn fick vi faktiskt kämpa lite för vi höll på att fara iväg i de vindbyar som blåste). Som tack för mödan fick vi ett par svängar på kartong och några i något som med mycket god vilja kan kallas puder (eller hellre kanske bara mjuk snö).

På nyårsafton gjorde vi en dagstur till Tärnaby där de både hade snö och fungerande liftar. Fantastiskt tyckte vi och blev snabbt påminda om att det ju faktiskt är mycket roligare att åka skidor på snö än på is. Vi som hade hunnit börja fundera på om vi hade vuxit ifrån det här med skidåkning. Vi vill dock vara tydliga med att så är alltså INTE fallet!

Själva nyårsfirande gick av stapeln på fashionabla Hotell Kittelfjäll där vi armbågades på dansgolvet tillsammans med alla 18-åringar inom 20 mils radie. De verkade inte ha lärt sig det där med att dricka med måtta ännu. Det lär de sig nog med åldern hälsar Henrik.

När våra vänner Maria & Rickard, Tomas, Bobo, Olga och Krister hoppade in i bussen för att bli körda tillbaka till Stockholm av Lasse-Kongo, åkte vi istället med Stina och Linus (aka Stinus) till deras stuga som ligger ca 2 mil utanför Kittelfjäll (inte på bild till vänster). Där blev vi bjudna på en god middag och gott sällskap.

Dagen därpå ville liftgubbarna ha 260 spänn (per person!) av oss för att släppa upp oss i liften. Aldrig! sa vi och så blev det inget mer åkt i Kittel för den här gången. Innan vi hoppade på bussen till Umeå knäppte Henrik fotot till vänster som ett litet minne av den blåsiga nyårsnatten... Gott Nytt!